och besättningsstyrkan till närmare 1,200 man. Mot midten af 1800-talet började med propellerns införande i örlogsflottorna ångkraft att användas å linjeskeppen. Med införandet af bombkanoner, mot hvilkas förödande projektilverkan linjeskeppens mäktiga sidor icke erbjödo något skydd, var emellertid denna fartygsklass öde besegladt. Namnet linjeskepp har dock under de senare åren åter upptagits i tyska flottan för att beteckna ett modernt slagskepp. Svenska flottan räknade vid början af 1788 års krig 26 linjeskepp. Under den period af förfall för flottan, som kännetecknade början af 1800-talet, nedgick antalet linjeskepp, så att det i början af 1840-talet utgjorde endast 10, hvaraf 2 på grund af ålder i otjänstbart skick och 2 under byggnad. Dess sista linjeskepp var den 1856 färdigbyggda tvådäckaren ”Stockholm”, under byggandet ändrad till ångskepp. Detta fartyg afsågs att föra 84 kanoner; dess dimensioner voro lgd = 56,6 m., bredd = 14,8 m., djupg. = 7 m. och depl. = 2,850 ton; besättningen uppgick till 735 man, maskinstyrkan till 800 hkr. Linjeskeppet ”Stockholm” har sedermera ändrats till logementsfartyg (se d. o.) och är som sådant fortfarande (1911) i tjänst. <tab>C. K. S. Linjestöringar, telegr., störingar på telegraf- och telefonledningar, kunna uppstå af flera olika anledningar. 1. Afbrott i strömkretsen hindrar telegraf- och telefonströmmen att uppkomma. Är afbrottet ofullständigt, inträder endast ett försvagande af strömmen. Kommer en ledningstråd i omedelbar beröring med jorden eller i beröring med något i ledande förbindelse med jorden varande föremål, t. ex. en trädgren e. d., uppstår afledning. Komma två ledningstrådar i ledande förbindelse med hvarandra, uppstår det slag af linjestöringar, som benämnes kontakt. Kontakten kan vara antingen metallisk eller icke-metallisk. Metallisk kontakt benämnes det fall, då två ledningar komma i omedelbar beröring med hvarandra. Förmedlas strömöfvergång mellan ledningarna på annat sätt, uppstår icke-metallisk kontakt. Afledning till jorden antingen hindrar strömmen att komma förbi felstället eller endast försvagar densamma. Vid kontakt komma strömmarna på en ledning att åverka apparaterna, tillhörande andra ledningar. 2. Jordströmmar. Ej långt efter det telegrafledningar blifvit byggda, märkte man, att dessa ibland genomflötos af elektriska strömmar, när deras ändpunkter voro förbundna med jorden, äfven då inga konstgjorda strömkällor voro inkopplade i ledningen. Dessa strömmar benämnas jordströmmar, emedan de tänkas uppkomma därigenom, att en elektrisk potentialskillnad förefinnes mellan olika punkter på jorden. De iakttogos första gången af Matteucci vid ett starkt norrsken 27 okt. 1848. I allmänhet observeras samtidigt med de kraftiga jordströmmarnas uppträdande häftiga förändringar i jordens magnetiska tillstånd. Jordströmmarnas regelbundna variationer äro undersökta af Weinstein medelst mätningar en följd af år på två telegrafledningar, båda utgående från Berlin. Den ena ledningen sträckte sig i nord-sydlig och den andra i öst-västlig riktning. Fig. 1 visar den dagliga variationen, uttryckt i en godtycklig enhet, under 1887. Kurvan A afser den nord-sydliga komponenten och kurvan B den öst-västliga. Af dessa kurvor framgår bl. a., att jordströmmarna äro mycket svaga under natten. Jordströmmens dagliga gång är i det stora hela densamma under olika årstider och under skilda år. Jordmagnetismens dagliga variationer visa stor likhet med jordströmmarnas. Dessa långsamma, regelbundna och tämligen små variationer störa ej telegraf- och telefontrafiken, men understundom inträffa större variationer (t. ex. de af Matteucci 27 okt. 1848 observerade), som kunna försvåra eller omöjliggöra trafiken. 25 sept. 1909 inträffade den hittills iakttagna starkaste störingen af detta slag, hvilken sträckte sina verkningar öfver hela jordklotet. På Stockholms telegrafstation öfversteg jordströmmens styrka vid flera tillfällen 250 milliampère, och på en ledning mellan Gällivare och Luleå var potentialfallet 1,7 volt per km. Under tiden 1 nov. 1906—30 okt. 1909 inträffade störingar i trafiken på grund af jordström 53 dagar i Stockholm. Vår- och höstmånaderna äro mest utsatta för detta slag af trafikhinder. Under sommaren äro häftigare jordströmmar mycket sällsynta. Fig. 2 åskådliggör en häftig störing, som iakttogs i Stockholm 30 sept. 1909.

Fig. 1.

Fig. 2.

3. Störingar på grund af starkström kunna indelas i tre grupper: a störingar förorsakade genom omedelbar beröring mellan starkströms- och svagströmsledningar, b störingar på grund af strömöfvergång från starkströmsanläggningens jordledning till svagströmsanläggningens jordledning, c genom induktion från starkströmsledningen till svagströmsledningen. 4.