ståtlig sarkofag öfver landshöfding Ulfsparre och hans fru. Mot en af högkorets pelare stöder sig biskop Terserus' grafvård af svart och hvit marmor (sign. P. Schultz). Många stormän hvila under kyrkans golf: hertigarna Johan Sverkersson och Johan af Östergötland, ämbetsmän, krigare och biskopar (Johannes Bothvidi, H. Spegel och E. Benzelius d. y.). Dopfunten af brons är ett godt nordtyskt arbete från 1400-talet. Altartaflan af Maerten Heemskerk utfördes 1540--42 för Laurentiuskyrkan i Alkmaar i Holland, men kom på hittills outredt sätt till Sverige och skänktes till domkyrkan af Johan III. Som alltför stor och skrymmande har den under 1800-talet förvisats till södra korväggen, där äfven ett stort och väl bevaradt triumfkors blifvit upphängdt. Högkoret dekoreras i stället af en Kristusbild och två grupper af Tron, Hoppet och Kärleken i gips af J. N. Byström, underhaltiga som konstverk och illa passande till templets stil. Predikstolen af bildhuggaren Nils Österbom i Norrköping uppsattes 1745. I ett par läktarrum ha nyligen sammanförts åtskilliga föremål, som förut haft sin plats i eller tillhört domkyrkan, hvaribland praktfulla medeltidstextiler, ett pärlstickadt antependium, två dalmatikor, flera mässhakar. F. n. (1911) pågår ett af S. Curman och A. L. Romdahl igångsatt uppmätnings-, afbildnings- och undersökningsarbete, hvartill medel erhållits af enskilda gifvare. Jfr G. Westling, "Linköpings domkyrka. Vägledning för besökande" (1903), och A. L. Romdahl, "Studier i Linköpings domkyrkas byggnadshistoria" och där anförd litteratur (1910). A. L. R. Linköpings domprosteri, förr kalladt efter häradena Hanekinds och Åkerbo kontrakt, i Linköpings stift, omfattar de tio pastoraten Linköpings domkyrkoförsamling och S:t Lars; Kärna och Kaga; Slaka; Skeda; Landeryd; Vist; Törnevalla; Östra Harg; Rystad; Östra Skrukeby och Lillkyrka. 51,958 har. 32,854 inv. (1910). Linköpingskollegiet. Se Främlingskollegier, sp. 38. Linköpings län, förr ej ovanlig benämning på Östergötlands län (se d. o.). Linköpings stift bestod vid midten af 1100-talet af Östergötland, Småland, Gottland och Öland. Snart därefter frånskildes Värend, som bildade Växjö stift, till hvilket äfven lades andra delar af Småland. Under 1500-talets förra hälft afskildes Gottland och i början af 1600-talet södra delen af Kalmar län och Öland äfvensom Tveta och Vista härad i Småland. Sedan denna tid har stiftets omfång icke undergått några nämnvärda förändringar och består af nästan hela Östergötlands län, nära hälften af Kalmar län, knappt en fjärdedel af Jönköpings län samt en obetydlig del af Örebro län (se kartan till art. Ecklesiastik indelning). Linköpings stift omfattar f. n. följande 21 kontrakt: Domprosteriet (eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt), Gullbergs och Bobergs, Aska, Dals, Bankekinds, Skärkinds, Norrköpings (eller Lösings, Bråbo och Memmings), Vikbolands (eller Östkinds och Björkekinds), Hammarkinds, Bergslags, Norra Tjusts, Södra Tjusts, Tunaläns och Sevede, Aspelands, Kinds, Ydre, Vifolka och Valkebo, Göstrings, Lysings, Norra Vedbo, Södra Vedbo kontrakt. Pastoraten äro 150, omfattande 212 församlingar. Af dessa pastorat äro 1 prebende, 41 regala, 4 regalt-privilegierade, 88 konsistoriella, 1 alternerande konsistoriellt och patronellt samt 15 patronella. Stiftet är i anseende till areal och folkmängd (enl. prelim. uppg. för 1910) fördeladt på Östergötlands län med 10,975 kvkm., 293,308 inv., Kalmar län 5,767,9 kvkm., 91,652 inv., Jönköpings län 2,031,1 kvkm., 39,303 inv., och Örebro län 2,1 kvkm., 6 inv., tillsammans 18,776,1 kvkm., 424,269 inv. (E. Ar-s.) Linlithgow [linli'thgåu]. 1. (West-Lothian) Grefskap i Skottland längs södra stranden af Firth of Forth, emellan Stirling i v. och Edinburgh i ö. 311 kvkm. 79,456 inv. (1911). Större delen af grefskapet är ett fruktbart, kuperadt land. Den odlade jorden upptar mer än 75 proc. Hufvudsädet är hafre jämte något korn och hvete. Järnmalm samt rika lager af stenkol och eldfast lera förekomma. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, 5,5 km. från Forth. 4,279 inv. (1901). Det är en af de äldsta städer i Skottland och bevarar många gamla hus samt ruiner, rika på historiska minnen. Stadskyrkan, S:t Mikael (sannolikt grundlagd 1242, men hufvudsakligen byggd under 1400-talet), är ett vackert prof af skotsk gotik, och slottet är den vackraste ruin i sitt slag i Skottland. Det omtalas först under David I:s tid (1124-53), och yngsta delen härrör från Jakob VI:s tid (d. 1603). Det var fordom ofta skotska konungars residens och har därför kallats "Skottlands Versailles". Både Jakob V och hans dotter Maria föddes där. 1 o. 2. (J. F. N.) Linlithgow [linli'thgåu], markis af. Se Hope, sp. 1089-90. Linnaa borealis. 1 den krypande stammen med blomställningar, 2 stamstycke med fruktställning. Linnaea Gronov., bot. I nordens barrskogar kryper anspråkslöst fram en långrefvig, i sina yngre delar örtlik buske, hvars små rundade, helbräddade eller glest naggade blad kvarsitta gröna året om. Här och där uppsända de många fot långa, rotslående refvorna omkr. 5-6 cm. höga, nedtill bladiga stjälkar, hvilka sluta med en bladlös, svagt rödaktig stängel, som delar sig i 2, någon gång i 3 mycket fina blomskaft. Hvarje blomskaft uppbär en