703 Linné 704 stå begäret att söka få se några af Hollands berömda trädgårdar och sammanträffa med dess vetenskapsmän. Han närde därjämte en önskan att här få en förläggare för sina böcker. Efter ett besök hos professorn vid botaniska trädgården i Amsterdam J. Burman begaf han sig till Leiden. Där gjorde han bekantskap med flera af botanikens gynnare och ut-öfvare, bland dem två förmögna män, rådsherren med. doktor J. F. Gronovius och den lärde skotten Isaac Lawson. För dessa visade L. sitt manuskript till ett arbete af ringa omfång, kalladt Systema natuæ sive regna tria naturæ systematice proposita per classes, ordines, genera et species, och fulla af förundran erbjödo de sig att bekosta dess tryckning. Inom årets slut utkom detta märkliga arbete (14 sid. stor folio), och därmed framlades för den vetenskapliga världen ett verk, som i sin storslagna plan, djärfva tankegång och säkra utförande ännu i dag rättvist beundras som ett ordnande och lagstiftande snilles alster. 1735 blef därigenom en vändpunkt i L:s lif och ett af de viktigaste i vetenskapens historia I Leiden lärde L. känna äfven den berömde läkaren och naturforskaren Herm. Boerhaave. Dennes bekantskap blef för L. af den största betydelse. Till en början sände han L. till Burman som medarbetare vid beskrifningen af en stor växtsamling från Ceylon. På Boerhaaves rekommendation blef L. kort därefter uppsökt af juris doktorn och bankiren G. Clifford, som var en af Hollands förnämsta och rikaste män, och då denne erbjöd L. plats som sin husläkare och tillika föreståndare för den präktiga botaniska trädgård, som han med ofantliga kostnader anlagt på sitt gods Hartecamp (mellan Haarlem och Leiden), tvekade L. ej att mottaga anbudet. Han fick nu en anställning, där han hade fullt upp af lifvets goda, en furstligt präktig bostad, rika naturaliesamlingar, ett utmärkt bibliotek, och i detta öfverflöd framlefde han 2 år (sept. 1735-okt. 1737). Clifford var en frikostig mecenat; han lät L. inköpa de växter och böcker, som han önskade, och sände honom 1736 till England för att göra nya förvärf. L:s Hartecamp-tid är den period af hans lefnad, då hans vetenskapliga arbete varit mest intensivt och ostördt och hans resultat mest storartade. Hans hufvuduppgift var ett stort botaniskt verk öfver trädgården; detta utkom 1737 under titeln Hortus Clifjortianus i öfver 400 foliosidor med 37 planscher. L. har under sina senare år med full rätt därom yttrat: "denna bok, som Linnseus skref på s/4 år, hade varit för en annan tillräckligt arbete i 10". Men detta stora verk var långt ifrån det enda under dessa år; några i hemlandet påbörjade arbeten blefvo nu färdigskrifna och tryckta: Fundamenta botanica och Bibliotheca botanica 1736, Genera plantarum, Flora lapponica, Critica botanica, Methodus sexualis och ännu några andra böcker 1737 samt Classes plantarum i början af 1738, ett författarskap, som inom vetenskapernas historia torde stå oupphunnet i anseende till omfattning, hastig mognad och epokgörande betydelse. L:s namn blef härigenom berömdt öfver hela Europa, vid Leidens universitet förelästes öfver hans "Fundamenta", medan han ännu vistades där, och hans vän professor A. van Roy en därstädes gaf honom äretiteln "botanikens furste". Genom sin oerhörda flit blef dock L. slutligen försvagad till hälsan och lämnade Hartecamp; i Leiden blef han häftigt sjuk i början af 1738 och fick under tillfrisknandet ännu en tid vistas hos Clifford som gäst, tills han i maj 1738 lämnade Holland. Han begaf sig nu till Paris på ett kortare besök och gjorde bekantskap med de berömde botanisterna A. och B. de Jussieu. Där, liksom förut i Holland och England, erbjöd man L. att slå sig ned i landet. Under vistelsen i Holland hade L. äfven haft anbud att göra forskningsresor till Afrika och Amerika. Nu dref honom hemlängtan tillbaka till Sverige; färden gick till Rouen och sedan sjöledes till Hälsingborg, hvarpå han skyndade till Stenbrohult och Falun. På sin blifvande svärfaders inrådan flyttade L. i sept. 1738 till Stockholm som praktiserande läkare. För detta kall var han rustad genom sina medicinska studier hos Stobseus, Rudbeck och Roberg och lika mycket genom själf studier samt iakttagelser och praktik under sina resor; redan i sin dagbok öfver lapska resan ger han prof på sin håg för läkaryrket, sin fyndighet att finna sjukdomsorsakerna, och han framhåller, att äfven på detta område intet går upp emot iakttagelser. I Uppsala hade L. gifvit lektioner äfven i hälsolära och uppvisat fördelarna af ett naturenligt lefnadssätt, måttlighet, nykterhet och enkla vanor. Under de första månaderna i Stockholm lyckades L. ej få någon praktik, men genom några tillfälligheter och helt säkert genom sin egen tilldragande personlighet fick han ändtligen några patienter, och vid årets slut var han en af hufvudstadens mest eftersökta läkare. Vid slutet af 1738 blef han dessutom uppmärksammad af grefve K. G. Tessin, som använde sitt inflytande som landt-marskalk vid riksdagen till L:s förmån; sålunda fick L. våren 1739 100 dukater om året af Bergskollegiets medel för att under vintern föreläsa i mineralogi och om sommaren i botanik; L. titulerades därför vid denna tid "publicus docens" och "kunglig botanicus". Genom Tessins inflytande blef L. i maj 1739 amiralitetsläkare i Stockholm. Tessin tog honom t.o.m. till sig i sitt palats som långvarig gäst. Också räknade L. honom under hela sin lefnad för en af sina största välgörare. S.å., 26 juni 1739, firade L. sitt bröllop. Han förblef hufvudstadsbo ända till okt. 1741, då han flyttade till Uppsala. - I början af sin vistelse i Stockholm hade L. blifvit bekant med kaptenen vid Fortifikationen Mårten Triewald, en ifrare för naturvetenskapliga studier och experiment. Denne umgicks med tanken på att stifta ett vetenskapligt sällskap; han anförtrodde sin plan åt L., och sedan dessa förenat med sig A. J. v. Höpken, S. K. Bielke och kommerserådet ,T. Alströmer, sammanträdde dessa herrar 2 juni 1739, och Vet. akad. blef då stiftad. Genom lottning blef L. utsedd till dess förste preses. De båda medicinska professurerna i Uppsala blefvo lediga 1740. Den först lediga, efter Rudbeck, besattes med den ofvan nämnde Rosén (adlad Rosén von Rosenstein), och den andra, efter Roberg, tillföll L., som utnämndes till professor i praktisk medicin 5 maj 1741. I slutet af året bytte han tjänst med Rosén, ocli L:s läroämnen blefvo därigenom natur-historia (med prefekturen öfver botaniska trädgården), materia medica (läkemedelslära), semiotik (om sjukdomars igenkännande) och dietetik (hälsolära). Enär L:s utnämning mött motstånd inom vissa akademiska kretsar, utgaf L. anonymt 1741 broschyren Orbis eruditl judicium de Car. Linnæi scriptis (Den