709 Linné 710 Ingen svensk vetenskapsman har i lifstiden fått mottaga så måiiga utmärkelser och på så mångahanda sätt ärats efter döden som L. Han fick titeln arkiatcr 1747, blef först af alla lärda nordstjärneriddare 1753 och adlades 1757; till hans ära Linné. Oljemålning af P. Krafft d. ä. 1774. (Vet. akad., Stockholm.) ha präglats öfver 40 minnespenningar och medaljer, han blef led. af ett 20-tal akademier och lärda sällskap och fick af svenska och utländska konungar och furstar mottaga många hedersbevisningår. Han erhöll 1762 af ständerna utmärkelsen att själf utse sin efterträdare och 1776 för sig och sin familj åborätt till två akademihemman invid sin gård Hammarby, hvarjämte till hans lön lades samma belopp efter den aflidne prof. Rosén. Hans död omnämndes af konung Gustaf III inför ständerna som en nationalförlust. Gator, torg och parker i många storstäder samt ett par orter i Nord-Amerikas förenta stater äro uppkallade efter L., och flera vetenskapliga samfund bära hans namn (se Linnéska sällskap). Det 200-åriga minnet af L:s födelse firades med stora högtidligheter både i vårt land och i många främ-. mande länder, äfven de mest aflägsna. Uppsala universitets minnesfest hölls 23 mai. och dagen därpå egde promotion rum inom alla fakulteter, hvarvid ett stort antal svenskar och utlänningar kreerades till hedersdoktorer. Vet. akad. högtidliglnll minnet med en fest 25 maj i Mus. akadrs sal. Till dessa fester hade jämte L:s ättlingar samt många korporationer och enskilda inbjudits representanter för de utländska akademier och lärda sällskap, som L. tillhört eller som tagit sitt namn efter honom. Dessutom utgåfvos flera af L:s ryktbaraste arbeten i nya upplagor, och i ett stort antal vetenskapliga och populära skrifter skildrades L. och hans lifsverk. Ingen enskild man i Sverige under äldre tider har i lifstiden blifvit så många gånger afbildad som L. De förnämsta bland de större monumenten och statyerna äro; grafmonumentct i Uppsala (af porfyr med porträttmedaljong af Sergel 1798), en marmorstaty i Uppsala botaniska trädgårds Linnésal (af Byström 1829), bronsstaty i Humlegården (se d. o.) i Stockholm (af Kjellberg 1885, och en kopia däraf i Chicago af Dyfverman 1891), en byst i Vet. akad. (af V. Runeberg 1907, afgjutning i gips flerstädes), en byst i Växjö (af Bjrjcson 1907) och en obelisk vid Rås-hult (af Qvarnström, 1866, med porträttmcdal-jong). K. Erikssons kolossal-haut-relief i marmor "Linné" Nationalmuseum) är en fantasibild. L:s namnteckning meddelas å pl. III till art. Autograf. Viktigaste litteraturen om L.: "Egenhändiga anteckningar af Carl Linnueus om sig själf" (utg. 1823 af Ad. Afzelius), L:s bref, utg. dels af E. Ährling ("C. v. L:s svenska arbeten i urval. Bref till svenskar", I-II, l 1878-80), dels i större omfattning och med offentligt understöd f. n. (sedan 1907) under utgifning af T. M. Fries, "C. von Linnés ungdomsskrifter" samlade af E. Ährling och efter hans död med statsunderstöd utgifna af Vet. akad., 2 serier (1888, 1889), T. M. Fries, "Linné. Lefnadstcckning" (1903), V. B. Wittrock, "Carl Linnaeus" (i "Acta horti bergiani", bd III, afd. 2, 1905), "Carl von Linnes betydelse såsom naturforskare och läkare" (förf. af 0. Hjelt, E. Lönnberg, K. Aurivillius, C. A. M. Lindman, A. G. Nathorst, H. Sjögren, utg. af Vet. akad. till Linnéjubileet 1907; tysk öfv. 1908), T. Tullberg, "Linnéporträtt" (vid Uppsala univ:s Linnéfest 1907), J. M. Hulth, "Bibliographia Linnaeana", I: l (utg. af Vet. soc. i Uppsala, s. å.). 2. Karl von L. d. y., den föregåendes son, botanist, f. 20 jan. 1741 i Falun, d. l nov. 1783 i Uppsala, var ehuru utan tillräcklig fallenhet för naturvetenskap eller andra studier redan tidigt af sin fader påtänkt till efterträdare i professuren. För faderns förtjänster blef han som barn, vid 9 års ålder, inskrifven i Smålands nationsförening, i universitetets och i medicinska fakultetens matrikel. Till handledare vid hans undervisning i hemmet gaf honom Linné sina mera framstående lärjungar, P. Löfling, D. Rolander och J. P. Falck. L. d. y. aflade dock aldrig några akademiska prof, undergick inga förhör och försvarade aldrig någon akademisk afhandling. Detta oaktadt blef han vid nyss fyllda 18 år (1759) på sin faders förord utnämnd till "demonstrator vid örtegården"; som skäl för sitt förslag anförde Linné, att hans son från barndomen blifvit förtrogen med trädgården och skulle få ärfva de stora samlingarna, hvarjämte fadern nu ville göra "sin största flit att uppamma honom till botanicus". Under de närmaste åren beskref L. d. y. ett antal sällsyntare växter ur akademiträdgården uti Decas I et II plantarum rariorum Horti Upsaliensis (1762