717 Linnéska sällskap-Linong 718 sedermera fick en liknande plats hos Kl. Alströmcr; och slutligen provinsialläkaren L. Montin i Halmstad, som särskildt erhöll rika samlingar ur Uppsala botaniska trädgård genom Linnés trädgårdsmästare Nietzel. Alla dessas samlingar finnas nu i Riksmuseum i Stockholm, som dessutom eger Linné d. y:s eget herbarium (det s. k. "herbarium par-vum"), hvari äfven ingå många växter från den äldre Linné och som ej blef bortfördt till England, emedan det öfvergått i Kl. Alströmers ego som pant för det penninglån, med hvars tillhjälp Linné d. y. företagit sin utrikcsrcsa 1781-83. C. Lmn. Linnéska sällskap, naturhistoriska sällskap, som tagit namn efter Linné. Af sådana ha funnits två i Sverige (se Linnéska institutet och Linnéska samfundet). Det mest berömda är Linnean society (se d. o.) i London. Bland öfriga, af hvilka dock några upphört att existera eller ändrat namn, må nämnas Société L inne en n e i Paris (från 1788), i Bordeaux (1818), i Lyon (1822), i Caen (1823), i Amicns, i Ångers, i Saint-Jean d'Angély, Société royale Linnéenne i Bruxelles, Linnean society l Philadelphia (1806), i Boston (1813), i New York (1878), i Sydney i New South Wales i 1874) m. fl. C. Lmn. Linnéska sällskapet i London. Se Linnean society of London. Linnés ört, bot. Se L i n n 3e a. Linnig. 1. Joseph L., belgisk målare, f. 1815 i Antwerpen, d. 1891, var landskaps- och marinmålare, men är mest känd genom sina raderingar efter egna kompositioner, efter Euisdael och moderna målare. - 2. W 111 e m L. d. ä., belgisk målare, f. 1819 i Antwerpen, d. 1885, var lärjunge af Leys och målade genrestycken (Det inre af en krog under 1600-talet, i Stuttgarts museum) samt flera taflor med romantiskt innehåll (Spående zigenerska, Spanska soldater, som spela kort, Röj-vare, som dela bytet i en bergshåla). - 3. W i 11 e m L. d. y., den föregåendes son, belgisk målare, f. i Antwerpen 1849, d. 1890, började med landskap och sjöstycken, men egnade sig sedan åt genre- och historiemålning. Han utförde tre bilder ur Luthers lefnad i Wartburgs slott. 18'» 6-83 var han professor vid konstskolan i Weimar, l-3. J- K-e. (G-g N.) Linning, Kristian Arvid, skulptör, keramiker, f. 1781 i Stockholm, d. 1843, var son af den mycket framstående möbelsnickaren Johan Kristian L. (d. 1801), som äfven var "bildhuggare och schatullmakare". Sonen började något af de första åren af 1800-talet studera på konstakademien (där samtidigt en Karl L., kanske en broder till L., studerade och äfven deltog i ett par utställningar). 1808 utställde L. en liten grupp i terrakotta, Gustaf IV Adolf, som af ärans genie krönes med odödlighetens sinnebild (Nationalmuseum), en annan grupp Adonis' död samt porträtt-medaljonger. Sedan följde statyn Hebe (1810) och flera porträttbyster (Adlercreutz, G. Adlersparre, Drottning Charlotta, Kronprins Karl August, Karl XIII, 1816, Karl Johan, 1818), hvarefter L. försvinner från akademiens utställningar. L. var ingen betydande skulptör - han blef dock agré vid akademien 1810. Han slog sig på lerfabrikation och erhöll 1815 regeringens tillstånd att anlägga en fabrik och försälja dess alster. L. blef nu den ledande konstnärliga kraften i den lerkruksfabrik, som sedan 1700-talet fanns vid Ulfsunda. Han höjde dess tillverkning betydligt i konstnärligt afseende. Efter mönster närmast af wedgwoodporslinct tillverkades på Ulfsunda en mängd förtjänstfulla pjäser i tidens antika smak, krus, vaser, kannor, serviser, pendyler och småskulptur (Nationalmuseum och Nordiska museet ega goda prof på detta Ulfsundaporslin, som numera är ytterst sällsynt). Den ekonomiska framgången tyckes dock ej varit stor. L. vistades 1830 i Helsingfors, där han då utförde en porträttbyst. Se L. Looströms studie öfver Ulfsundafabriken (i "Sv. slöjdföreningens tidskrift", 1907). G-g N. Linnström, Karl Hjalmar, bokförläggare, bibliograf, f. 18 juni 1836 i Stockholm, innehade 1853-62 anställning hos bokhandlaren C. E. Fritze i Stockholm (under denna tid aflade han i Uppsala studentexamen, 1860) och skötte 1802-71 L. J. Hiertas bokförlagsaffär, som under L:s ledning betydligt uppdrcfs. 1871 öfvertog han denna affär och utöfvade dels under firma "L. J. Hiertas förlags-expedition", dels i eget namn till 1884, då han nödgades af träda sin egendom till sina borgenärer, en omfattande verksamhet. Bland L:s mera betydande förlagsartiklar räknas "Uppfinningarnas bok" (1872-75), "Verldsliteraturens historia" (1875- 76) och "Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar" (6 bd, 1877-81). L. författade och utgaf äfven det förträffliga Svenskt boklexikon. Aren 1830 - l865 (2 dlr, 1867-84), det största bibliografiska verket i vår littcr^ur. L. har uppgjort de utförliga registren till såväl den ofvannämnda "Sveriges historia" som till den af E. Hildebrand redigerade "Sveriges historia intill tjugonde seklet" (1910). Linoleum (af lin och lat. oleum, olja), kem. tekn., ett af engelsmannen F. Walton 1860 uppfunnet material, som användes till mattor, linoleum- l. korkmattor. Det framställes af sågspån eller korkmjöl, kokt linolja, harts, diverse sickativ (torkmedel) samt färgstoft. Korkmjöl erhålles ur affall från korktillverkning genom dess malning i desintegratorer och kvarnar samt siktning medelst siktmaskiner. På ett blandvalsverk hoparbetas kokt linolja med harts och torkmedel och kokas i en kokare till s. k. cement. Den erhållna sega massan passerar från kokaren genom två glattvalsar och uppfångas i en låda, där den stelnar till hårda kakor. Dessa jämte färgstoft och träspån eller korkmjöl bearbetas i diverse blandmaskiner, hvarvid i den sista -- "wurstmachern" -- den förut lösa och porösa massan hoppressas till fast, tät konsistens. Efter ytterligare valsning finfördelas massan och pressas under stark upphettning i kalendervalsar på ett underlag af grof juteväf. Efter glattvalsning går den erhållna linoleummattan till kyltrumma och öfverdrages sedan på baksidan med fernissa, hvari uppslammats röd färg, vanligen järnoxid. Linoleummassa har på grund af sina goda egenskaper fått vidsträckt användning. Den är hållbar, värmeisolerande och ljuddämpande. Linoleummattor fastklistras på trägolf med nyberedt klister af rågmjöl och dextrin i varmt vatten; för deras fästande på cement- eller stengolf måste cementkitt af lämplig sammansättning användas. E-t N-n. Linoleummatta. Se Linoleum. Linolja. Se Lin. Lino'ng (fr. linon, af Un, lin), fint, genomskinligt tyg, stående ungefär midt emellan batist och flor.