Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
717
Linnéska sällskap-Linong
718
sedermera fick en liknande plats hos Kl. Alströmcr;
och slutligen provinsialläkaren L. Montin i Halmstad,
som särskildt erhöll rika samlingar ur Uppsala
botaniska trädgård genom Linnés trädgårdsmästare
Nietzel. Alla dessas samlingar finnas nu i Riksmuseum
i Stockholm, som dessutom eger Linné d. y:s eget
herbarium (det s. k. "herbarium par-vum"), hvari
äfven ingå många växter från den äldre Linné och som
ej blef bortfördt till England, emedan det öfvergått
i Kl. Alströmers ego som pant för det penninglån, med
hvars tillhjälp Linné d. y. företagit sin utrikcsrcsa
1781-83. C. Lmn.
Linnéska sällskap, naturhistoriska sällskap, som
tagit namn efter Linné. Af sådana ha funnits två
i Sverige (se Linnéska institutet och Linnéska
samfundet). Det mest berömda är Linnean society
(se d. o.) i London. Bland öfriga, af hvilka dock
några upphört att existera eller ändrat namn, må
nämnas Société L inne en n e i Paris (från 1788),
i Bordeaux (1818), i Lyon (1822), i Caen (1823),
i Amicns, i Ångers, i Saint-Jean d’Angély, Société
royale Linnéenne i Bruxelles, Linnean society l
Philadelphia (1806), i Boston (1813), i New York
(1878), i Sydney i New South Wales i 1874) m. fl.
C. Lmn.
Linnéska sällskapet i London. Se Linnean society
of London.
Linnés ört, bot. Se L i n n 3e a.
Linnig. 1. Joseph L., belgisk målare, f. 1815 i
Antwerpen, d. 1891, var landskaps- och marinmålare,
men är mest känd genom sina raderingar efter egna
kompositioner, efter Euisdael och moderna målare. -
2. W 111 e m L. d. ä., belgisk målare, f. 1819 i
Antwerpen, d. 1885, var lärjunge af Leys och målade
genrestycken (Det inre af en krog under 1600-talet,
i Stuttgarts museum) samt flera taflor med romantiskt
innehåll (Spående zigenerska, Spanska soldater,
som spela kort, Röj-vare, som dela bytet i en
bergshåla). - 3. W i 11 e m L. d. y., den föregåendes
son, belgisk målare, f. i Antwerpen 1849, d. 1890,
började med landskap och sjöstycken, men egnade sig
sedan åt genre- och historiemålning. Han utförde tre
bilder ur Luthers lefnad i Wartburgs slott. 18’»
6-83 var han professor vid konstskolan i Weimar,
l-3. J- K-e. (G-g N.)
Linning, Kristian Arvid, skulptör, keramiker,
f. 1781 i Stockholm, d. 1843, var son af den
mycket framstående möbelsnickaren Johan Kristian
L. (d. 1801), som äfven var "bildhuggare och
schatullmakare". Sonen började något af de första åren
af 1800-talet studera på konstakademien (där samtidigt
en Karl L., kanske en broder till L., studerade
och äfven deltog i ett par utställningar). 1808
utställde L. en liten grupp i terrakotta, Gustaf IV
Adolf, som af ärans genie krönes med odödlighetens
sinnebild (Nationalmuseum), en annan grupp Adonis’
död samt porträtt-medaljonger. Sedan följde statyn
Hebe (1810) och flera porträttbyster (Adlercreutz,
G. Adlersparre, Drottning Charlotta, Kronprins Karl
August, Karl XIII, 1816, Karl Johan, 1818), hvarefter
L. försvinner från akademiens utställningar. L. var
ingen betydande skulptör - han blef dock agré vid
akademien 1810. Han slog sig på lerfabrikation och
erhöll 1815 regeringens tillstånd att anlägga en
fabrik och försälja dess alster. L. blef nu den
ledande konstnärliga kraften i den lerkruksfabrik, som
sedan 1700-talet fanns vid Ulfsunda. Han höjde dess
tillverkning betydligt i konstnärligt afseende. Efter
mönster närmast af wedgwoodporslinct tillverkades
på Ulfsunda en mängd förtjänstfulla pjäser i tidens
antika smak, krus, vaser, kannor, serviser, pendyler
och småskulptur (Nationalmuseum och Nordiska museet
ega goda prof på detta Ulfsundaporslin, som numera är
ytterst sällsynt). Den ekonomiska framgången tyckes
dock ej varit stor. L. vistades 1830 i Helsingfors,
där han då utförde en porträttbyst. Se L. Looströms
studie öfver Ulfsundafabriken (i "Sv. slöjdföreningens
tidskrift", 1907). G-g N.
Linnström, Karl Hjalmar, bokförläggare, bibliograf,
f. 18 juni 1836 i Stockholm, innehade 1853-62
anställning hos bokhandlaren C. E. Fritze i
Stockholm (under denna tid aflade han i Uppsala
studentexamen, 1860) och skötte 1802-71 L. J. Hiertas
bokförlagsaffär, som under L:s ledning betydligt
uppdrcfs. 1871 öfvertog han denna affär och utöfvade
dels under firma "L. J. Hiertas förlags-expedition",
dels i eget namn till 1884, då han nödgades
af träda sin egendom till sina borgenärer, en
omfattande verksamhet. Bland L:s mera betydande
förlagsartiklar räknas "Uppfinningarnas bok"
(1872-75), "Verldsliteraturens historia" (1875- 76)
och "Sveriges historia från äldsta tid till våra
dagar" (6 bd, 1877-81). L. författade och utgaf äfven
det förträffliga Svenskt boklexikon. Aren 1830 - l865
(2 dlr, 1867-84), det största bibliografiska verket i
vår littcr^ur. L. har uppgjort de utförliga registren
till såväl den ofvannämnda "Sveriges historia"
som till den af E. Hildebrand redigerade "Sveriges
historia intill tjugonde seklet" (1910).
Linoleum (af lin och lat. oleum, olja), kem. tekn.,
ett af engelsmannen F. Walton 1860 uppfunnet
material, som användes till mattor,
linoleum- l. korkmattor. Det framställes af sågspån eller
korkmjöl, kokt linolja, harts, diverse sickativ
(torkmedel) samt färgstoft. Korkmjöl erhålles ur
affall från korktillverkning genom dess malning i
desintegratorer och kvarnar samt siktning medelst
siktmaskiner. På ett blandvalsverk hoparbetas
kokt linolja med harts och torkmedel och kokas i en
kokare till s. k. cement. Den erhållna sega massan
passerar från kokaren genom två glattvalsar och
uppfångas i en låda, där den stelnar till hårda
kakor. Dessa jämte färgstoft och träspån eller
korkmjöl bearbetas i diverse blandmaskiner, hvarvid i
den sista – "wurstmachern" – den förut lösa och porösa
massan hoppressas till fast, tät konsistens. Efter
ytterligare valsning finfördelas massan och pressas
under stark upphettning i kalendervalsar på ett
underlag af grof juteväf. Efter glattvalsning går den
erhållna linoleummattan till kyltrumma och öfverdrages
sedan på baksidan med fernissa, hvari uppslammats
röd färg, vanligen järnoxid. Linoleummassa har
på grund af sina goda egenskaper fått vidsträckt
användning. Den är hållbar, värmeisolerande
och ljuddämpande. Linoleummattor fastklistras på
trägolf med nyberedt klister af rågmjöl och dextrin
i varmt vatten; för deras fästande på cement- eller
stengolf måste cementkitt af lämplig sammansättning
användas.
E-t N-n.
Linoleummatta. Se Linoleum.
Linolja. Se Lin.
Lino’ng (fr. linon, af Un, lin), fint, genomskinligt
tyg, stående ungefär midt emellan batist och flor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
