Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Lins
722
den plankonkava (fig. 5) och den konvex-kon-kava
(fig. 6). I hvarje sfärisk lins finns en punkt,
den s. k. optiska medelpunkten, hvilken har ett
sådant läge på hufvudaxeln, att hvarje ljusstråle,
som passerar denna punkt, utgår ur linsen i samma
riktning, som den hade vid sitt inträde däri. Hvarje
linje, som dragés genom denna punkt, kallas axel. En
af axlarna är hufvudaxeln; de öfriga pläga kallas
bi-axlar. - Om strålar, som utgått från en mycket
allägsen lysande punkt, t. ex. en stjärna, en punkt på
solen, och därför kunna anses som parallella, falla på
en konvergerande lins, sammanbrytas de efter sin gång
genom linsen till en bestämd punkt på den axel, som
är parallell med dem. Infalla strålarna parallellt
med hufvudaxeln, träffa de linsens brännpunkt
1. principalfokus, hvars afstånd från linsen kallas
linsens brännvidd 1. principalfokal-distans. Då
strålarna kunna infalla likaväl från den ena sidan
som från den andra, har en lins alltid två
brännpunkter (i fig. 7 betecknade med F och
F1). För båda brännpunkterna är afståndct
till linsen, den s. k. brännvidden, den
optiska medel-brännpunkterna, en diver-
Fig. 7.
detsamma. I fig. 7 är m punkten, F
och F1 de båda afståndet mF brännvidden.
Utsattes gerande lins för parallella strålar,
så spridas strålarna, sedan de genomgått linsen,
som om de kommit
från en bestämd punkt på linsens framsida (se
fig. 8), hvilken, när de infallande strålarna äro
parallella med hufvudaxeln, kallas linsens brännpunkt
(F). Men emedan de utgående strålarna endast skenbart
passerat denna punkt, i det de skära hvarandra i
denna punkt, endast när de förlängas bakåt, säger
man, att den divergerande linsen har en virtuell
brännpunkt, till skillnad från brännpunkten på en
konvergerande lins. soin är reell. Brännvidden är
negativ hos den divergerande linsen, men positiv hos
den konvergerande. IHinnviddcn (/) hos en bikonvex
lins kan beräknas enligt formeln
I detta uttryrk betyder r radien hos den linsyta,
som först träffas af ljuset, n radien hos den andra
linsytan samt n brytningsindexen (se L j u s b r y t-n
i n g) hos det ämne, hvaraf linsen är gjord. Samma
formel gäller äfven för de öfriga linsformerna,
blott man iakttager att sätta minustecken framför de
r-värden, som tillhöra en konkav yta. För en plan
bcgränsningsyta blir radien oändligt stor och dess
inverterade värde lika med noll, hvarför motsvarande
term bortfaller. Flera olika metoder finnas för en
experimentell bestämning n f linsers brännvidd. Läran
om dessa metoder kallas foko-
melri. För en konvex lins är den enklaste, men också
mindre noggranna metoden att rikta linsen mot solen
och uppmäta afstånden mellan linsen och bilden. Det
uppmätta afståndet är då brännvidden. Noggrannare
metoder ha blifvit framställda af Bes-sel, Cornu,
Abbe m. fl. - Ligger den lysande punkten på ändligt
afstånd från linsen, så uppkommer antingen en reell
(fysisk) bild af densamma, nämligen då de från
denna utgående strålarna efter sin gång genom linsen
sammanbrytas till en och samma punkt, bildpunkten,
eller ock en virtuell (äfven kallad geometrisk)
bild, då strålarna utgå divergerande ur linsen,
liksom om de utgått från en punkt framför linsen, den
virtuella bildpunkten. Känner man linsens brännvidd,
kan man beräkna bildpunktcns afstånd från linsen, när
ljuskällans läge i förhållande till linsen är kändt.
Om a är ljuskällans af stan J från linsen, b bildens
afstånd från linsen och /, liksom förut, bränn-vidden,
har man
!,!=!
a ~ b f
Hos detta uttryck kunna i vissa fall en eller flera
termer bli negativa. Uttrycket är vidare symmetriskt
med afseende på a och b. Detta innebär, att föremål
och bild kunna byta plats, d. v. s. de äro hvarandras
konjugatfoci. Äfven genom följande enkla konstruktion
kan bildpunktens läge bestämmas. Från
Fig. 9.
den lysande punkten a (se fig. 9) dragas två strålar,
den ena, am, genom linsens optiska medelpunkt,
den andra, ac, parallellt med hufvudaxeln. Af det
föregående veta vi, att am icke förändrar riktning,
utan går obruten genom linsen, samt att ac efter
utträdandet ur linsen passerar dess brännpunkt
(F). Förlänga vi strålarna am och cF, så träffas de
i fe, hvilken följaktligen är bildpunkten för a. Är
linsen divergerande, så blir konstruktionen olika
endast därutinnan (se fig. 10), att strålen ac utgår i
riktningen cd, Fig. 10.
såsom om den
kommit från den virtuella brännpunkten F, till
följd hvaraf strålarna me och cd icke träffas,
sedan do genomgått linsen, men deras förlängningar
bakåt skära hvarandra i punkten b, som således är
den virtuella bildpunkten. Från hvarje punkt af en
själflysande kronp eller ett belyst föremål utgå
ljusstrålar i alla riktningar. När nu dessa träffa
en lins och passera genom den, uppkommer antingen en
reell eller en virtuell bildpunkt af hvarje punkt på
föremålet. Dessa bildpunkter falla bredvid hvarandra
och bilda en figur, som är likformig med föremålet och
som antingen har samma eller motsatt still In i n <r
i rymden. Genom linsen afbildas således föremålet,
och detta antingen på motsatt sida mot föremålet,
i hvilket fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
