735 Lionotus-Liparis 736 ter, skötte sin tjänst med nit och uthållighet som ett villigt verktyg åt Ludvig XIV, som egentligen var sin egen utrikesminister. Se E. Lavissc, "Histoire de France", d. VIII. A. B. B. (E. A-t.) Lionotus, zool. Se G et in g ar, sp. 1084. 1-io'stracus, paleont. Se Conocephalidae. Liotard [liåtär], Jean Étienne, schweizisk målare, f. 1702 i Geneve, d. 1789, studerade 1725 i Paris, besökte Neapel och Rom och uppehöll sig 1738-42 i Konstantinopcl, målande porträtt af främmande sändebud och Portens stormän. Därifrån begaf han sig till Frankrike och England, där han målade sitt bästa verk, Prinsessan af Wales och hennes söner. Bland L:s pastellporträtt är i synnerhet bekant Cnokoladcnmddchen (i Dresdens museum). Liouville [liovi'11], Joseph, fransk matematiker, f. 1809 i Saint Omer, d. 1882 i Paris, blef 1827 ingenjör, men lämnade snart den praktiska banan för att uteslutande egna sig åt matematiken. Han blef professor vid Polytckmska skolan 1833, vid Faculté des scicnccs och College de France 1839, led. af Franska vet. akad. 1839 och medlem af Bureau des longitudcs 1841. 1848 valdes han till led. af konstituerande församlingen, där han ut--märkte sig genom sina demokratiska tendenser, men lämnade snart den politiska banan och sysselsatte sig sedermera blott med vetenskapliga forskningar och med sitt lärarkall. Som vetenskaplig författare ådagalade L. ovanligt stoi produktivitet. Antalet af hans utgifna afhandlingar eller uppsatser uppgår till inemot 400. Bland den mängd olika frågor inom den rena och använda matematiken, hvilka han gjorde till föremål för behandling, må särskildt nämnas teorien för differentialer med bråkindiccs, en teori, som egentligen blifvit grundlagd först af L., samt teorien för de elliptiska funktionerna, hvilken af honom blifvit i afseende på flera viktiga detaljfrågor utvecklad. F. ö. egnade han ett stort antal afhandlingar åt talteoricn, cclcsta mekaniken, högre algcbran, differentialekvationers integration, dcfinita integraler och åtskilliga andra transccndcnta funktioner. Han utöfvade äfven stort inflytande på matematikens utveckling dels genom sin ovanligt stora förmåga som föreläsare och lärare, dels genom den af honom grundlagda tidskriften "Journal de mathcmatiques pures et appliquées", af hvilken under hans ledning 39 bd utkommo (1836-74). (I. F.) Lioy [liåj], Paolo, italiensk naturforskare och romanförfattare, f. 1836 i Viccnza, studerade juridik och naturvetenskap i Padua och blef under sin studietid därstädes 1866 utvisad ur den då under Österrike lydande provinsen Vcnetien. Året därpå, sedan provinsen blifvit införlifvad med Italien, återvände L. och är sedan dess bosatt i sin födelsestad. En tid medlem af parlamentet, spelade L. där en betydande roll. L. är äfven senator. - L:s skriftställarskap är dels vetenskapligt, dels skönlitterärt; men äfven hans vetenskapliga arbeten, baserade som de äro på grundligt vetande, äro hållna i en poetisk ton och utförda i ett så familjärt framställningssätt, att de blifvit synnerligen populära och kanske därför mer, än hvad brukligt är med dylik litteratur, trängt ned till den stora allmänheten. Af hans författarskap är att nämna La rita neW uni-vcrso (1859), Esciirsione sollerra och Escursione nel cielo (bägge 1873), Conferenze scientifiche (1877), P drar ca e Goethe alpinisti (1880), Sui laghi (1884), Piccolo mondo ignoto (1900), Linneo, Darwin, Agas-siz nella rita intima (1904), Rimembrnnzi giovanili (s. å.), // lihro dclla notte (1905) och Apparizioni e ricordi (1908). Vidare romanerna och novellerna Novelle (1868), Racconti (1872), Chi la dur a la vince (1872), In montagna (1882) och In allo (1888). . H. N. Li'pa, stad i prov. Batangas på Luzon, Filippinerna, omkr. 145 km. s. ö. om Manila. 37,934 inv. (1903). Katolsk biskop (sedan 1910) Lipa Ceskå [tjeska]. Se Ceskå L i p a. Lipaciduri (af grek. li'pos, fett, lat. afcidus, sur, och unna, urin), med., utsöndringen i urinen af fettsyror, kan förekomma vid diverse sjukliga tillstånd. I. H. Lipanln. farm. med., ett ersättningsmedel för fisklcfverolja, bestående af 94 dlr olivolja och 6 dlr fri oljcsyra. Då man numera kan erhålla särdeles ren och likväl billig fisklefverolja, har lipanin ej fått någnn större betydelse. C. G. S. Lipare'nses. SeLipariska öarna. Lipari dat. Li'para). Se L i pariska öarna. Lipa'ridse 1. Lymantrlidae, zool., familj bland spinnarfjärilarna. Hit höra små eller medelstora arter med breda, helbräddade vingar, färgade i grått, brunt, svart eller hvitt; stundom äro vingarna enfärgade. Hos några hithörande arters honor äro vingarna förkrympta. Antennerna bära hos hannarna långa, hns honorna korta kamtändcr. Sug-tungan är förkrympt. Larverna kunna på ryggsidan af 10:e, stundom äfven 9:e leden utskjuta en liten vanligen röd blåsa. De äro försedda med vårtlika upphöjningar på lederna och bära dessutom ofta hfirtofsar och täta, tvärskurna hårborstar af lifligare färg på ryggen. Denna stora spinnarfamilj omfattar omkr. 180 släkten och 800 arter, af hvilka 11, tillhörande 7 släkten, anträffats i Sverige. Bland dem kunna nämnas Ornyia (se F j ä d e r t o f s s p i n-n a r e), Dasychira (se Harfotspinnare), Leucnma (se P i l h v i t g u m p c n), Lymanlria 1. Psilnra (se Nunnan) samt Ocneria (se L ö f-skogsnunnan). G. A-z. Li'paris. 1. Bot. Se M a l a x i s. - 2. Zool., fisksläkte tillhörande fam. Cychplerida: och ordn. Acanlhoptcrijgn. Kroppen är framtill tjock och baktill hoptryckt, med naken, slcmmig hud. Bukfonorna äro omdanade till en sugskifva. Blott en ryeefcna finnes, de främre strålarna i rygg- och analfenorna äro enkla och oledade. Tänderna äro små och tre-flikiga. Två arter, tillhörande detta släkte, förekomma vid Sveriges kuster: L. lineatus, nordiska sug- Liparis lineatus. fisken (se fig.), hos hvilken rygg- och analfenorna baktill äro förenade med stjårtfenan; stjärtfenans längd utgör icke 2/s af hufvudcts längd, och kroppslängden blir ända till 130 mm. Den finnes vid Sveriges både östra och västra kust, men ingenstädes allmänt. Som den är en högnordisk fisk och i öster-