Lipariska öarna- Lipetsk 738 sjön ej anträffats s. om Gottland, får man anse, att den i Östersjön är en kvarlefva från isperioden och att den dit inkommit under den tid, då detta liaf stod i förbindelse med Hvita hafvet. Den håller sig inom tångregionen nära stränderna och lifnär sig af mindre kräftdjur, snäckor och maskar. - L. montagui af viker från föregående genom något ringare storlek samt därigenom, att ryggfenan är skild från stjärtfenan. Den anträffas vid bohuslänska kusten. Ingendera arten har någon praktisk användning. 2. L-e. Lipäriska öarna 1. E öl i sk a öarna (it. Isole <li Lipari, Isole Eolie), ögrupp utanför norra kusten .af Sicilien, tillhör italienska prov. Mcssina och bc-ftår af 7 större öar: Lipari, S a l i n a, V u 1-c a n o, Stromboli, Panaria, Filicudi och Alicudi, samt 10 mindre holmar och klippor. hörde sedan atenare, kartager, romare och sarase-ner, hvilka sistnämnda fördrefvos därifrån i 11 :c årh. af normanderna. Ferdinand den katolske förenade dem med Sicilien. Jfr "Die Liparischen inseln"' (af ärkehertig Ludv. Salvator, Prag 1893 ff.). (J. F. N.) Liparit L K v a r t s t r a k y t, pctrogr., en vulkanisk, hård, fmkornig till nästan tät bergart, som förekommer på Lipariska öarna, i Ungern, i Siebenburgen, på Island m. fl. st. Den är icke känd bland nutida vulkaners lavor. *". E- Liparit-andesit, geol. Se D c 11 c n i t och A n-d e s i t. Liparocé!e (af grek. liparo's, fet, och kéle, bråck) 1. Lipocele, med., fettbråck. Bråckets innehåll utgöres af en mer eller mindre stor f ett väf nåds-massa s som trängt fram genom en bråckport, van- utsikt öfver Lipariska öarna. Sammanlagd areal 116,85 kvkm. med 20,224 inv. (1901). Alla öarna äro vulkaniska bildningar, ,om höjts ur hafvet till 300-962 m. höjd. De hvila på ett underlag af kristalliniska skiffrar. De många vulkanerna och vulkanruinerna tillhöra alla typen 4ratovulkaner. Lipari, den största, 37,3 kvkm., är bergig och består af tuffer och lava samt andra vulkaniska produkter. Den stora centrala käglan Mön te Sant' Angelo (595 m.) är återstoden af en slocknad vulkan, likaså Monte Chirica (603 m.), hvaremot Campo Bianco 1. Monte Pclato (457 m.) består endast af hvit pimsten. Heta källor finnas flerstädes, ön är bördig och exporterar betydligt med korinter, fikon, pimsten och malvasiavin, det sista dock till största delen produceradt på Salina. Staden L., på östra kusten, är säte för en biskop och hade 5,855 inv. 1901. Vulcano och Stromboli ha hvardera en verksam vulkan. Särskildt är den 926 m. höga vulkanen på sistnämnda ö märklig, emedan den är den enda vulkan i Europa, 50in är i oafbruten, verksamhet, och emedan man kan från en punkt ofvanför kratern (hvilken befinner sig på sidan nedanför toppen), när vinden blåser från observatorn, timtals iakttaga företeelserna i kratern. Salina (23 kvkm.; omkr. 5,000 inv.) består af två slocknade vulkaner, af hvilka den ena, 962 m., öarnas högsta berg, är ytterst fruktbar och producerar det bästa malvasiavin. Den har sitt namn efter saltverken på södra kusten. - Öarna kallades af greker och romare Hephcestiades 1. Vulcanice in-sulcc, på grund af deras förmodade förbindelse med Yulcanus, Liparenses, efter en mytisk konung Li-para, och sEolice insula, emedan de ansågos vara jEolus' hemvist. Hufvudön, Lipara. äfvensom Hiera (Vulcano) och Didyme (Salina) erhöllo i 6:e årh. f. Kr. kolonister från Kniclos och Rhodos, öarna till-Tryckt den 23/n 11 ligen i linea alba på buken; bråckut liknar till det yttre ett vanligt inälfsbråck. G. 11. Lipäser (af grek. lifpos, fett), kem., kallas enzym (so d. o.), som spjälka fettcr och oljor i dessas beståndsdelar, nämligen fettsyror och glycerin. Li-paser förekomma såväl i djur- som i växtorganismer; de förmedla fcttspjälkningen i magen, i pankrcas och i tarmen hos högre djur; äfven lefvern och mjälten äro rika på lipaser, hvilka dessutom ha påvisats i blodserum. Bland växtorganen är det de oljerika fröna, t. ex. ncinttsfröna, som innehålla mest li-pascr. Dessa växtlipaser äro alldeles olösliga i vatten och finnas i den återstod, som erhållcs, när man utpressar oljan ur dessa frön. Man har äfven i tekniken användt sådana prcsskakor för att spjälka oljor (se Fett och Glycerin), men ännu erbjuder denna metod ej någon synnerligen stor fördel framför spjälkning med T w i t c h e 11 s syra (se d. o.). H. E. Lipa slovanska ("Den slaviska linden''), det slaviska Böhmens första politiska förening i nyare tid. stiftades 1848 i Prag under ledning af grcfvc J. M. Thun för värnande af landets konstitutionella och nationella rättigheter. Bland medlemmarna märktes tjcchernas främsta patrioter: Palacky, Riegcr, Erben, Hanka m. fl. I 1848 års rörelse tog föreningen liflig del, men undertrycktes af reaktionen efter 1849. A-d J. Lipeml (af grek. lifpos, fett, och Tiaifma, blod), med., patologisk stegring af blodets fetthalt genom mikroskopiskt påvisbara f ettdroppar. Lipemi uppträder företrädesvis vid vissa rubbningar i organismens ämnesomsättning, framför allt vid sockersjuka. O. H. Li'peri, finsk socken. Se L ib el i t s. Lipetsk, stad i ryska guv. Tambov, vid järnvägs- 16 b. 24