!~ .j O ( -i-J Lippia 744 (\ 1-1C9 i Spoleto. viir son af ön slaktare Tommaso L. och sattes efter föräldrarnas död uti karmclit-klostrct i Florens, i hvars kyrka Masaccio utfört sin yppersta freskoföljd. Ur denna har säkert, såsom det berättas, den unge munkens konstnärshåg erhållit näring. I hvarje fall blef ha a i sin konst en fortsättare af Ma-saccios riktning, ehuru dämpande dennes plastiska monumentalitet och förmälande den med en älskvärdt naiv glädje åt verklighetens skönhet, åt blommor, barn och sköna kvinnor. Dessa världsliga böjelser gjorde honom mindre lämpad för klosterbroderns ensamhet och asketism. Efter att ha bortfört nr hennes kloster en ung nunna, Lucretia Buti (omkr. 1458), erhöll L. påflig dispens till ett giftermål med henne. Han hade med Lucretia en son, den äfvenlcdes frejdade målaren Filippino L. (se L. 2). Alltjämt kvarstod han dock i det andliga ståndet och fortfor att kallas fra 1. frale (d. v. s. broder). - Konstnärens omfångsrikaste arbeten äro freskoföljderna i domkyrkokorct i Prato (1456-omkr. 1464) med bilder ur Johannes (löparens och Stefanus' historia och freskoutsmyckningen i korafslutningcn af domkyrkan i Spoleto med ämnen ur Marias legend. I dessa verk förenas stor stil med lefvande målerisk friskhet. Draperierna äro värdigt sköna, men ansiktena tyckas stundom ha något tryckta proportioner, Maria och barnet, målning af Fra Filippo Lippi. (Palazxo Titti, Florens.) och färgen stöter i grått kanske mer än önskvardt. I stafflitaflorna röjer sig tydlig inverkan från Fra Angclico da Fiesole, men den vtka lyriska stämningen bär hos L. en mera utåtvänd prägel än hos "den scrafiske brodern". L:s taflor beteckna öfver-gånn-on till en profan konst från en uteslutande kyrk- lig. De förhärliga hufvudsakligen Maria under bilden af en vacker florentinsk jungfru, endera tronande omgifven af helgon, krönt till himmclcns drottning (i akademien i Florens, från 1441) eller tillbedjande Kristusbarnet, som ligger på marken' i ett vänligt skogslandskap (i akademien i Florens och i Berlins Kaiser Friedrich-museum). Karakteristiska för den okyrkliga andan äro den af samtida skulptur påverkade täflan i Uffizicrna med Maria och barnet, buret af ett par änglagossar - från L.-s sista tid - och den mästerliga rundbilden i Pittipalatsct med madonnan sittande i förgrunden och bakom henne en interiör med Elisabets barnsäng (se fig.). L. hör till de mest betydande och historiskt viktige målarna i 1400-talcts Florens och är en förmedlare mellan Masaccios och Fra Angelicos skede samt Botticellis och Ghir-landajos. Till honom slöt sig omedelbart som medhjälpare hans vän och ordensbroder Fra Diamante. 2. Filippo L. d. y., kallad Filippino. den förres son, f. omkr. 1459 i Florens, d. 1504, målare, utbildad under inflytande af faderns arbeten och under ledning af Fra Diamaute och Sandro Botticclli. Hans ungdomsarbeten stå ännu faderns riktning nära, men dennes naiva känsla har redan gifvit rum för en mera svärmisk känslosamhet. De yppersta taflorna från det>a konstnärligt högeligen förtjänstfulla skede af hans produktion äro den helifje Bernhard, som bcsökes af Maria och hennes himmelska hofstat (från 1480, i Ba-diakyrkan i Florens), en konungarnas tillbedjan, i Uffizicrna cch ett altare i kyrkan S. Spirito i Florens. Till de tidiga verken höra äfvenledes de fresker, hvarmed han fullbordade den af Masolino och Masaceio påbörjade utsmyckningen af Brancaccikapcllet i kyrkan del Carin ine. Bilderna framställa Petrus' befrielse och korsfästelse, Petrus och Paulus inför pr okonsuln, Uppväckandet af konungasonen (endast fullbordande af Masaccios målning). Från Brancaccikapellets fresker är af ståndet långt till L:s senare måleri, frcskofölj-dcn med ämne ur Tomas' från Aquino legend i Cap-pella Caraffa i kyrkan S. Maria sopra Minerva i Rom (1489) och väggmålningarna till ära för /.'/-lippus och Johannes i Strozzikapellet i S. Maria no-vella i Florens (1502). Kompositionen är i synnerhet i de sistnämnda bilderna orolig, rörelsen öfvcr-drifven, teckningen manierad och färgen på en gång brokig och black. Hopandet af antika detaljer och ornament ökar endast det frostiga intrycket af en konst, som visar det florentinska 1400-talsmålericts hopplösa aftynande. Samma art möter oss i konstnärens senare stafflitaflor, en madonna i S. Domenicn i Bologna från 1501 och andra. Filippino var utan tvifvel en stor talang, men saknade den omedelbarhet och personliga styrka, som ensamma förmå nyskapa bestående värden och leda utvecklingen. 1-2. A. L. R. LPppia L., bot., växtsläkte af fam. Verbenacetr med omkr. 100 buskar eller mera sällan örter i