tropiska Amerika, nära släkt med Lantana. L. citriodora, inhemsk i södra Syd-Amerika, odlas öfverallt för sin ytterst fina citronartade vällukt. ^{G. L--m.} Lippiska Werra. Se Werra. Lippiza [-pi'tsa], österrikiskt kejserligt hofstuteri i närheten af Trieste, grundlades 1580 af ärkehertig Karl med spanska hästar. F. n. finnas två skilda afvelsstammar vid stuteriet, nämligen den gamla rena L.-rasen och en genom korsning af den rena rasen med arabiska hästar skapad blandad ras. Från L. komma de hvita hingstarna ännu i dag till den af kejsar Karl VI grundlagda s. k. spanska hofridskolan i Wien, den enda, där ridkonsten numera bedrifves och läres uteslutande efter den "höga skolans" lärosatser. ^{B. C--m.} Lippmann, Friedrich, tysk konstlärd, f. 1838 i Prag, d. 1903 i Berlin, var museitjänsteman i Wien, till dess han 1876 blef direktör för kopparstickskabinettet i Berlin, som han betydligt utvidgade och utvecklade till en verkligt betydande institution. Han utgaf Dürers teckningar (5 bd, 1883 ff., sista bandet utkom 1905), Botticellis teckningar till Dante (3 dlr, 1884--87), Rembrandts teckningar (1888, fortsatt af Hofstade de Groot), L. Cranachs kopparstick och träsnitt (1895), italienska träsnitt från 1400-talet (1885), kopparstick och träsnitt af gamla mästare (1889--99), Der kupferstich (handbok öfver k. museerna i Berlin; 3:e uppl. 1905). ^{G--g N.} Lippmann, Gabriel, fransk fysiker, f. 1845 i Luxemburg, studerade fysik och kemi vid de förnämsta tyska universiteten, särskildt Heidelbergs, samt blef 1884 professor i matematisk fysik och 1886 uti experimentalfysik vid Sorbonnes universitet (Paris). 1875 ådrog L. sig allmän uppmärksamhet genom en afhandling ang. de elektrokapillära fenomenen, som äfven sedermera varit föremål för hans undersökningar. Samtidigt konstruerade han kapillärelektrometern (se Elektrometer, sp. 361, och Kapillärelektricitet), som blifvit ett mycket värderadt fysiskt instrument. Dessa undersökningar ledde honom att (1881) uttala principen om "la conservation de l'électricité", hvilken ledde till viktiga slutsatser. En hel del andra arbeten af L. faller inom elektricitetslärans område, såsom studier ang. den galvaniska polarisationen och den elektriska induktionen (1889) samt uppfinningen af metoder för bestämning af vätskors elektriska ledningsförmåga (1876) och af enheten för elektriskt ledningsmotstånd (ohm; 1882). Andra arbeten (1895--96) beröra astronomisk-fysiska frågor (coelostaten och pendeln). L:s mest bekanta arbete, hvarmed han varit sysselsatt alltsedan 1890, angår frågan om fotografering i naturliga färger, hvilken delvis ledt till praktiska resultat (se Fotografi, sp. 1000) och förvärfvat L. Nobelpriset i fysik 1908. L. har äfven utgifvit några läroböcker, såsom Cours d'acoustique et d'optique (1888) och Cours de thermodynamique (1889). Hans förnämsta arbeten äro offentliggjorda i "Annales de chimie et de physique", "Comptes rendus de l'Académie des sciences" och "Journal de physique". Han kallades 1886 till medlem af Institutet och 1906 af Vet. soc. i Uppsala. Se E. Lebon, "G. L." (1911). ^{S. A--s.} Lippmanns färgfotograferingsförfarande. Se Fotografi, sp. 1000. Lippmanns kapillärelektrometer. Se Electrometer och Kapillärelektricitet. Lipps, Theodor, tysk filosof och estetiker, f. 1851 i Rhenpfalz, studerade i ungdomen teologi, matematik och naturvetenskap jämte filosofi, men har sedan uteslutande egnat sig åt det filosofisk-estetiska studiet. L. blef akademisk lärare först i Bonn, så i Breslau samt verkar från 1894 som professor i filosofi i München. Hans förnämsta filosofiska arbeten äro: Grundtatsachen des seelenlebens (1883), Phychologische studien (1885; 2:a uppl. 1905), Die ethischen grundfragen (1899; 2:a uppl. 1905), Das selbstbewusstsein; empfindung und gefühl (1901), Vom fühlen, wollen und denken (1902; ny uppl. 1907) och Leitfaden der psychologie (1903; 3:e uppl. 1909). Från 1905 utger L. "Psychologische untersuchungen" och från 1890 i samband med R. M. Werner "Beiträge zur ästhetik". På det estetiska området ligger L:s största berömmelse; han är där en af hufvudmännen för den nya psykologiska riktningen och typisk för den moderna tyska forskningen. Här märkas hans arbeten Der streit über die tragœdie (1891), Raumästhetik und geometrisch-optische täuschungen (1898), Komik und humor (s. å.), Ästhetik. Psychologie des schönen und der kunst (2 bd, 1903--06). I sammanträngd form har L. framlagt sina estetiska åsikter i "Die kultur der gegenwart", d. I, afd. VI (1907). ^{E. Wrgl.} Lippspringe, mycket besökt kurort för bröstsjuka i preussiska reg.-omr. Minden (Westfalen), på Teutoburgerwald nära floden Lippes källa, 140 m. ö. h. 3,100 inv. (1905). Den 21° C. varma källan (Arminiusquelle) håller kväfgas i stor mängd. Antalet kurgäster omkr. 3,000 årligen, mest lungsiktiga. (^{J. F. N.}) ^Ln. Lippstadt, kretsstad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), vid Lippe. 15,436 inv. (1905). Realgymnasium och realskola; järnverk, maskin- och metallfabriker, cigarrtillverkning. ^{J. F. N.} Lips, J. Se Lipsius, J. Lipsia, latiniserad namnform för staden Leipzig. Lipsianer. Se Lipsius, J. <img r>

Lipsius, Justus (hette eg. Joest Lips), belgisk filolog, f. 1547 nära Bruxelles af god och förmögen familj, d. 1606 i Louvain, fick sin uppfostran vid jesuitkollegiet i Köln och universitetet i Louvain samt utgaf vid 19 års ålder Variarum lectionum libri III, som han tillegnade kardinal Granvella, hos hvilken han 1567--69 vistades i Rom i egenskap af handsekreterare. Där kom han i beröring med Marcus Antonius Muretus, Paulus Manutius, Carolus Sigonius m. fl. 1572 blef han efter en skenbar omvändelse till protestantismen professor i vältalighet och historia vid det lutherska universitetet i Jena, begaf sig 1573 till Köln, där han gifte sig och utgaf ett par af sina förnämsta skrifter, och 1574 till Louvain och anställdes 1579 som professor i historia i Leiden. Där utöfvade han