Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 769-770 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lista ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gotiska baser.

direkt solljus, i andra diffust ljus. En kolonnbas
profilerades på annat sätt, om den stod nära
rummets golf och skulle ses ofvanifrån (fig. 3 A),
än om den stod på något galleri högt öfver ögat
(fig. 3 B). Öfver hufvud är det anmärkningsvärdt,
att linjeföringen i en del gotiska profiler kommer
de grekiskas ganska nära. I grekisk och romersk
arkitektur dimensionerades detaljerna i förhållande
till kolonnens diameter, d. v. s. kolonnens höjd,
bas, kapital och entablementet, dörrar, fönster,
allt växte i samma proportion, som
kolonndiametern ökades, utan någon som
helst hänsyn till stenmaterialets möjligheter att vid
större byggnader kunna lämna lämpliga blockhöjder
för sådana delar af t. ex. listverken, som hade
sitt berättigande, endast om de voro huggna ur
ett block. Vid formandet af listverk och detaljer
i gotisk byggnadskonst tog man i första hand
hänsyn till stenmaterialets naturliga skifthöjd,
som blef den enhet, efter hvilken byggnadernas
detaljer dimensionerades, vare sig de voro stora
eller små. Kolonner af olika diameter, men med
samma basprofil och samma kapitälhöjd kunna därför
förekomma intill hvarandra i samma byggnad, utan
att framkalla intryck af konstnärligt oförstånd
eller missproportionering; den ena principen kan
vara lika god som den andra, då de icke tillämpas in
absurdum. Hvarje tid har haft sitt kynne och sitt
sätt att profilera listverk. Ingen detalj af ett
föremål, en byggnad lämnar kännaren så säker ledning
för bedömande af föremålets eller byggnadens ålder
och hemort som profilen af listerna. Jfr Attisk bas,
Cimaise, Entablement, Fog, Fris, Fönster,
Gesims, Karnis och Profil.
I. G. C.

Li-su, folkstam. Se Kina,
sp. 32. Liszt [li’st]. 1. Franz L., ungersk-tysk
pianist, tonsättare och musiklcdare, världens
störste pianovirtuos, f. 22 okt. 1811 i Kaiding
vid Oedenburg, Ungern, d. 31 juli 1886 i Baireuth,
var son af en ungrare och en tyskösterrikiska. Han
väckte redan som gosse uppseende för sitt pianospel,
erhöll af några ungerska magnater ett stipendium för
vidare utbildning och studerade 1821-23 i Wien piano
för Czerny (som invigde honom i Beetho-vens och Bachs
musik) Liszt i yngre mannaåren. samt komposition för
Salieri, därefter i Paris

för Paér och Reicha (komposition).
I synnerhet i Paris blef snart "le petit
L." den förnäma

Tryckt den 30/u 11

världens af gud, och äfven i England gjorde hans
brådmogna spel lycka. Sedan fadern dött (1827)
och stipendiet- tagit slut, tillbragte han sju år
i stillhet som musiklärare i Paris. Han hade redan
försökt sig som kompositör (operan Don Sanche, 1825),
och till hans oroliga andes utveckling bidrogo äfven
dels hans bekantskap med saint-simonismen, som han
en tid svärmade för, dels religiösa grubblerier,
hvilka på äldre dagar (1865) förmådde honom att bli
abbé, utan att dock försaka sin konst eller världens
njutningar. Under ungdomsåren i Paris förvärfvade sig
L. språklig och litterär bildning, världsmannens väsen
och den fria lifsåskådning, som utmärkte honom. Han
blef vän med Lamennais, George Sand, Meyerbeer,
Chopin, Berlioz m. fl. och tog starka intryck af
nyromantiken. Paganinis uppträdande försatte honom
(1831) i extas och gaf honom anledning att rikta sin
teknik med nya effekter (spänning, språng), hvaremot
han af Chopin lärde sig förfining cch fördjupning af
konstmedlen samt fick sitt nationalsinne som ungrare
väckt. Berlioz’ "Épisode de la vie d’un artiste" gaf
väckelsen åt hans förkärlek för "programmusiken",
hvars huf-vudsakliga odlare, jämte Berlioz, han
sedermera blef. Fetis’ föreläsningar (1832) om
upphäfvande af det gamla tonartsbegreppet bidrogo
att gifva hans harmoniscring den frihet från de
häfdvunna ton-skalornas band, som i allmänhet utgör
ett karakteristiskt kännetecken på den "nytyska
skolan". Af betydelse för hans andliga mognad blef
hans förbindelse med grefvinnan d’Agoult (se denna),
som 1835-39 deltog i hans resor och skänkte honom
tre barn (bland dem dottern Cosima, som blef först
H. v. Biilows, därefter Eichard Wagners maka). Sedan
han färdats två år uti Italien, där han inträngde
djupt i landets kulturskatter, fortsatte han 1840-4.6
sina triumftåg som virtuos genom Europa, hvarunder
han städse visade stor välgörenhet och mecenatisk
frikostighet (så bidrog han med 50,000 mark till
Beethovenmonumentet i Bonn). 1848-59 verkade han som
hofkapellmästare i Weimar, höjde denna stads teater
till en betydande rang, bragte till uppförande Wagners
tidigare musikdramer samt befordrade wagnerismen,
samlade omkring sig ett hof af unga "nytyska" talanger
(Kaff, Biilow, Tausig, Cornelius) och gjorde Weimar
till ett nytt andligt centrum. Hans under virtuosåren
idkade komposi-tionsverksamhet (mest pianostycken,
sånger och hundratals transkriptioner af andras verk)
aflöstes i Weimar af högre syften, under påverkan af
hans väninna den ryska furstinnan Sayn-Wittgcnstein;
han skapade orkesterdikter och andlig musik i ny
stil. Entusiast för hvarje äkta begåfning .hos andra
och för alla ideella sträfvanden, var han uppoffrande
vän, förkämpe och hjälpare åt konstnärer, icke minst
åt Wagner under dennes brydsamma tid. Emellertid
restes från musikerhåll mycket motstånd mot honom, och
hans arbeten förbisågos länge. På en stor konsertresa
som dirigent, företagen till flera länder 1886,
hugnades han dock med rikt erkännande. 1861-70 lefde
han i Rom. Därefter delade han årligen sin tid emellan
denna stad, Weimar och Budapest, alltjämt ledsagad
af en skara elever. Sin genialiska undervisning
meddelade han gratis, och bland hans omkr. 400 elever
återfinnas många de förnämste pianister, tonsättare
och dirigenter under nära två generationer. Under

16 b. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>