Georg Brandes utges i Berlin. 1904 utkom första bandet, och nu (1911) äro några och trettio utgifna. Literaturblatt für germanische und romanische philologie, 1880 grundlagd kritisk och bibliografisk filologisk tidskrift, som utkommer i Leipzig med 12 nummer årligen. Utgifvare äro f. n. professorerna O. Behaghel (för germanistiken) och F. Neumann (för romansk och engelsk filologi). Literis et artibus, Se Litteris et artibus. Literärt album, en vitter kalender, redigerad af d:r Gustaf Meyer, 1877. 1878, 1880 och 1882. Litewka, po. (eg. "litauisk rock"), krigsv., benämning på en i tyska och österrikiska arméerna förekommande rock af polskt snitt, lätt åtsittande med korta skört, utan synliga knappar och vanligen med nedvikt krage. C. O. N. Lithander, Per Emanuel, affärsman, politiker, f. 11 dec. 1835 i Synnerby socken, Skaraborgs län, inträdde redan som femtonåring på handelsbanan och var först biträde i minuthandel, men vann 1856 anställning hos den stora sidenfabriksfirman K. A. Almgren i Stockholm, hvarefter han med ekonomiskt stöd af K. A. Almgren och J. Lenning grundade i Göteborg handelsfirman P. Em. Lithander & k:i (under senare år med två söners meddelegarskap och 1898 ombildad till aktiebolag). Firman omfattade till en början endast kommissionshandel med kläde och väfnader, förnämligast svenska fabrikat, men utvidgades 1875 äfven till grosshandel. L. har spelat en framträdande roll icke blott inom Göteborgs, utan äfven inom hela landets handelsvärld samt gjort många och stora insatser åsyftande handelns och näringslifvets förkofran samt deras idkares intressen. Hans första initiativ gällde själfhjälpen inom handelsbiträdes- och kontoristkåren, då han 1869 var med om stiftandet af Handelsbokhållarnas pensionsförening (se d. o.). Senare medverkade han till uppkomsten i Göteborg af Hjälpkassan för nödställda köpmän (1882) och Sveriges allmänna handelsförening (1884; se Handelsförening), var ordf. i den vid bildandet tillsatta interimsstyrelsen och i flera år en af föreningens fullmäktige. Som en af utredningsmännen i Lenningska dödsboet blef han upphofsman till J. Lennings väfskola och sjukhem i Norrköping (se Lenning). Bland L:s många offentliga förtroendeuppdrag märkas ledamotskapet i 1894 års kommitté ang. Stockholmsutställningen och i frilagers- och frihamnskommittén (1894-95), i styrelsen för Göteborgs köpmannaförening (dess förste ordf.), Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, riksbankens afdelningskontor i Göteborg (1885-89; ordf. 1894-1904), stadsfullmäktigskap (1898-1904); ordf. i verkst. utskottet för industriutställningen i Göteborg 1891, hvars ledande kraft han blef, m. m. Tidigt känd för ifrig protektionism och ytterlig konservatism, invaldes L. under tullstridens första skede af Älfsborgs län i Första kammaren, som han tillhörde 1886-94, 1897-1908, då han afsade sig mandatet. L. var led. i bevillningsutskottet 1887-92, 1900-03, bankoutskottet 1894, tillfälliga utskott 1897, 1899, 1903-04 samt särskilda utskottet i bankfrågan 1897. I främsta rummet är L:s namn knutet vid frågan om riksbyggnaderna på Helgeandsholmen, och den har förskaffat honom epitetet "riksbyggmästaren". Genom motion 1888 upptog han det föregående riksdag fallna k. förslaget i byggnadsfrågan och lyckades genom energi och med kraftigt understöd af Liss Olof Larsson i Andra kammaren samt till icke oväsentlig del genom skickligt framdragande af det trängande behofvet af nya tidsenliga riksbankslokaler i st. f. förutvarande ytterst bristfälliga slutligen få till stånd ett båda kamrarnas samstämmande beslut. Genom motion 1894 om en banklagstiftning på grundvalen af 1890 års kommittéförslag och det därpå byggda, men fallna k. förslaget 1890 lyckades L. taga initiativet till de sedermera 1897 genomförda bankreformerna. Bland hans öfriga många riksdagsmotioner äro att märka företrädesvis de näringslifvet speciellt berörande, såsom om ett nytt statsdepartement för jordbruk, industri och handel (1898, 1905; jfr interpellation 1908), om ett nationalekonomiskt råd (1903-04), om ändringar i näringslagstiftningcn (1886, om inskränkning af gårdfarihandeln, och 1897; i ett visst samband härmed stodo ock motionerna 1906 och 1907 om förslag till en invandringslag) samt de ofta återkommande om att på olika sätt understödja torfindustriens utveckling (1891, 1900-04, 1906). Vid sin afgång från riksdagen hyllades L. som riksdagsveteran, näringslifvets kraftige främjare, riksbyggnadernas upphofsman och bankreformernas nitiske förkämpe af Fosterländska förbundet i Göteborg, till hvars tillkomst han tagit initiativet och hvars mångårige ordf. han varit, och af många andra meningsfränder medelst präglandet af en guldmedalj. L. var medlem af 1893 års kyrkomöte. Af L:s tryckta skrifter må nämnas Helgeandsholmsfrågan sedd ur olika synpunkter (1894), En nioårsperiod (s. å.), John Lennings karaktär, lifsgerning och testamente (1896), Återblick öfver tjugofem riksdagar i Första kammaren 1886-l908 (1908), Riksdagsminnen, Anteckningar från åren 1888-1905 (1910) samt den hufvudsakligen för familjen afsedda Enskild samling af pressuttalanden 1908-10 (1911). -- L:s son Olof Axel Edvard L., f. 21 okt. 1870 i Göteborg, verkställande direktör i ofvannämnda bolag, valdes 1911 af Göteborgshögern till led. af Andra kammaren. T-s. Lithargyrum, kem., detsamma som blyglete, blyoxid, silfverglitt. Se Bly, sp. 780. Lithauen, Lithauisk. Se Litauen, Litauisk. Litheim (före adlandet Lithen), Johan, fortifikationsofficer, tecknare, f. 1663 i Stengårdshult, Småland, d. 1725 i Göteborg, studerade i Uppsala, blef 1683 ritare hos sekreteraren Örnhiälm i Antikvitetsarkivet och 1688 volontär vid Fortifikationen. Efter Dahlberghs utkast och afmätningar renritade han Karl XI:s "krigsactioner", hvarjämte han utsändes på resor i landet för att afteckna städer och slott för Sueciæ-verket. Sedan han 1693 utnämnts till konduktör, fick han 1694 3 års utrikes resestipendium, men återkallades (sedan 1695 löjtnant) 1696 från Frankrike samt medföljde Dahlbergh till Bremen och Livland. I Livland arbetade han på Rigas, Pernaus och Kokenhusens sättande i försvarsstånd, deltog i Eigas försvar mot satisarna 1700 samt rekognoscerade och kartlade 1701 platsen för den blifvande öfverskeppningen öfver Duna och deltog i densamma. I Riga arbetade han f.ö. på provinskartornas transporterande till samma skala och på afteckning af Karl XII:s krigsaktioner, hvarmed han äfven fortsatte, sedan han kallats till Stuart i