787 Lithen-Litium Mitau. 1705 förstärkte han Kobron, men öfverflyttades sedan till Stockholm för att fortsätta krigsaktionernas af tecknande. L. blef kapten och forti-.nkationsbefälhafvare i Göteborg 1708, placerades 1709 på bohuslänska arméns fortifikationsfältstat och utarbetade en geografisk karta öfver norska gränsen samt befäste Uddevalla. Återkommen till Göteborg, uppgjorde han 1712 förslag till förstärkandet af .denna stads befästningar L. adlades 1718. Många af L:s ritningar finnas i Riksarkivet, och åtskilliga af dem, bl. a. ett porträtt af Karl XII, ha stuckits i koppar. ^ W:son M. Lithen, J o h a n. Se L i t h e i m. Litherland [Ii'thol9nd], förstad till Liverpool. 6 km. n. v. om denna stad. 14.020 inv. (1901). Lithgow [li^hgåu], stad i New South Wales (Australien), i Blå bergen. 8,260 inv. (1911). Kol-grufvor, järnverk, klädesfabrik. J- F- N- Lithi'asis (grek., af Ufthos, sten), med., sten-passion. Se B l å s s t e n. LFthion, kem. Se Litium. Lithionglimmer, miner., en grupp af glimmer-arter, i hvilka litium ingår som en mer eller mindre väsentlig beståndsdel (se Gli m m c r g r u p-pon). A. Hng. Lithionlt Kobell, miner. Se Z i n n w a l d i t. Li'thium, kem. Se Litium. Lithobi idae. zool., familj af enkelfotingarnas ordning bland tusenfotingarna. Hithörande arter ha en jämförelsevis kort kropp, bestående af 15 nedplat-tade leder utom hufvudet. Antennerna nå åtminstone J/3 af kroppens längd; ögon finnas i växlande antal. De nykläckta ungarna ha ett mindre antal leder och benpar än de fullvuxna. Lithobiiderna omfatta våra vanligaste tusenfotingar. De träffas ofta under stenar eller i murkna stubbar samt äro mer eller mindre mörkt bruna, glänsande och mycket snabba i sina rörelser. - I Sverige ha anträffats 9 arter, tillhörande släktena Lithobius och Henicops. Allmän öfver hela landet är den ända till 32 ram. långa L. -forficalus (se fig. i art. Enkel-i otingar). G. A-z. Lithodes, zool. Se S t c n k r a b b o r n a. Litho'domus, zool. SeStendadel. Lithontri'ptica (af grek. li'thos, sten, och trifbéln, 'krossa), farm. Se Stenlösande medel. Lithopäedion (af grek. Wthos, sten, och paidélfon, foster), ett till en stenartad kalktvålmassa förvand-ladt foster, som utvecklat sig utanför lifmodern fextra-uterint hafvandeskap) och, sedan det dött. förlorat allt sammanhang med moderns blodkärl-system samt blifvit inkapsladt. Om det ej genom .operation bortskaffas, kan det i detta tillstånd kvar-ligga under åratal i moderns buk. F. B.* Lithospe'rmum L., bot., ett örtsläkte inom fam. Borraginacecc. I Sverige finnas två arter, L. arvense L. och L. officinale L., hvilka ha upprätta, styfva stjälkar med smala, något sträfhåriga blad och hvita, trattlika blommor med femflikiga kronor, hvilkas pipmynning har fem håriga veck. Frukterna äro mycket hårda, antingen släta, glänsande hvita, som hos L. officinale, stenfrö, eller rynkiga och glanslösa smånötter, sittande fyra tillsammans och fästa med en platt yta i fodrets botten. L. arvense, .sminkrot, är ett vanligt åkerogräs, hvars rot .är rödaktig. Den andra arten är mer sällsynt och förekommer vanligast bland buskar i skärgården. Dess blad användas som tesurrogat (s. k. bö-miskt te). O. T. S. (G.L-m.) Lithotharmnion, bot. Se Kalk al ger. Lithou, Gustaf, skald, f. 25 mars 1692 i Li-mingo, Österbotten, d. 21 dec. 1753 i Stockholm, fick studera i Uppsala, där han egnade sig företrädesvis åt den latinska verskonsten i den tidens smak, d. v. s. som älskare och efterbildare af Luca-nus, Statius, Claudianus och andra senromerska skalder. (Han beskylldes 1738 i "Swenska nitet" för att alltför troget ha imiterat holländaren Barlseus.) Sedermera ingick han i krigstjänst, befordrades till fänrik, men tog afsked 1721 med en liten pension. Han erhöll 1751 kaptens fullmakt. - Sitt stora rykte inom den latinska skaldekonsten grundlade L. genom sin Panegyris exsequialis öfver Karl XII, ett långt historiskt skaldekväde på ståtliga hexametrar, om hvilket den store latinaren Joh. Rosenadier vittnade, att "det kanske i någon mån kunde jämföras med antikens dikter". Eljest inskränker sig hans diktning till smärre lyckönskningar, graf skrifter och i synnerhet böneskrifter, de sistnämnda riktade till både konung, ständer, ämbetsverk och enskilda. Hans poesier vunno uppmärksamhet och berömmelse äfven i Tyskland, och så kunde en förläggare djärfvas att 1734 utgifva hans Poématum heroico-miscellancorum pars I, hvilka af samtida vitterlekare prisades och fram-höllos som utomordentliga mönster. -rn.* Li'tin, kretsstad i ryska guv. Podolien, vid Zgar, en biflod till Bug. 9,868 inv. (1897). I omgifningen mullbärsplanteringar och sockerfabriker. J- F. N. Li'tion. Se Litium. Litis consorrtium, lat., jur., flera personers delaktighet i ett odeladt anspråk eller i en odelad förbindelse, som är föremål för rättegång. Utan att samtliga litis consortes äro parter i rättegången - såsom kärande eller svarande -, kan domstolen icke bifalla käromål af eller mot någon af dem. L Afz. Litis contestätio, lat., jur., den akt. hvarmed enligt romersk rätt rättegången skulle inledas och hvartill bägge parternas närvaro erfordrades. Genom denna inlät sig svaranden i svaromål ang. själfva saken. Enligt svensk rätt är rättegången börjad med stämningens delgifnine, ehuru det står svaranden öppet att, om därtill finnes skäl. vägra att ingå i svaromål. I- Af/. Litis denunciätio. lat., jur., den åtgärd af svarandepart i rättegång, hvarigenom denne inkallar en af käranden icke instämd person för att gemensamt med svaranden värja dennes rätt. Ett sådant inkallande eger rum i de fall. då den. som åt svaranden öfverlåtit den rätt. som käranden angriper, är skyldig att hålla svaranden skadeslös, om rätten frångår honom. Har litis denuncialio egt rum. kan svaranden, om han förlorar rättegången, omedelbart söka ersättning af sin hemulsman. under det att i annat fall han antingen är förlustig sin regressrätt eller måste väcka ny rättegång mot denne, hvilken då kan visa. att den förra domen varit oriktig. J Alls (Icnimciotio sker vanligen genom stämning. I. Afz. Litispenderns, jur. Se Lis p e n d e n s. Lrtium, Lithium (af grek. Wlhos, sten, emedan det först anträffades i mineral), lem., grundämne, som tillhör alkalimetallernas grupp och af J. A. Arfwedson 1817 upptäcktes som beståndsdel