Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturkritik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drifkraft till fabrikerna. 12,273
inv. (1910). Tillverkning af bomulls- och yllevaror,
papper och symaskiner. Betydlig osthandel. - 2. Stad
i nordamerikanska staten Minnesota, på ömse sidor
om Mississippi. 5,856 inv. (1906) Kvarnar samt
tillverkning af papper och landtbruksredskap.
Little Germany [li’tl djömeni], eng. Se
Cincinnati, sp. 324.
Littlehampton [li’tl-ha’mt9n], hamnstad och badort
i engelska grefsk. West-Sussex, vid Aruns utflöde
i Engelska kanalen. 7,363 inv. (1901). Handel med
Skandinavien och Kanalöarna. J.F.N.
Little Haymarket theatre [li’tl heYmäkit thi’eta]. Se
Haymarket-teatern.
Little Inagua [li’tl inä’gua]. Se Inagua.
Little Kanawha [li’tl känå’<wä]. Se Kanawha.
Little Karroo [li’tl kerö’]. Se Kapkolonien, sp. 860.
Little Maplestead [li’tl méYplsted]. Se Halstead.
Little rock [li’tl rå’k], hufvudstad i nordamerikanska
staten Arkansas, på södra sidan af floden
Arkansas. 45,941 inv. (1910), omkring en tredjedel
färgade. Staden, som fick sitt första nybygge af hvita
1814 och blef Arkansas’ hufvudstad 1821, är säte för
en protestantisk (episkopal) och en katolsk biskop,
och dit äro förlagda de juridiska och medicinska
fakulteterna af statsuniversitetet (de öfriga i
Fayetteville), statsbiblioteket, statens dårhus,
blind- och döfstumanstalt och förbättringsanstalt;
vidare finnas två colleges för negrer, sjukhus
för nervlidande, flera katolska och andra milda
stiftelser, ett Carnegiebibliotek m. m. Bomullsodling
(oljekvarnar o. d.) och sågverksrörelse samt
tillverkning af maskiner och möbler äro de viktigaste
industrierna. Brytningen af bauxit är den största
i unionen.
Littleton [li’tlten], sir Thomas de, engelsk rättslärd,
f. omkr. 1407, d. 23 aug. 1481, hette egentligen
Westcote, men antog som arftagare till sin moders gods
hennes namn L. Han omtalas 1445 som berömd advokat,
innehade sedan 1450 flera domarämbeten i provinserna
och blef 1466 domare vid Court of common pleas;
1475 erhöll han riddarvärdighet (som "knight of the
Bath"). L:s Treatise on tenures, ett till tjänst för
hans sons juridiska utbildning utarbetadt kortfattadt
arbete, är den äldsta systematiska handbok, som finnes
i engelsk förmögenhetsrätt, och vann som sådan redan
på 1500-talet anseende som klassisk auktoritet. Den
är skrifven på s. k. law french, ett blandspråk af
normandisk franska och engelska, samt lämnar en
klar och fullständig öfversikt af de jordnaturer
och jordbesittningsförhållanden, som vid medeltidens
slut voro kända i engelsk rätt. Dess första tryckta
upplaga anses ha utgifvits redan 1481. Den store
1600-talsjuristen sir Edward Coke kallade L:s arbete
"det mest fulländade och absoluta verk, som skrifvits
i någon vetenskap" och gaf första delen af sitt
stora verk "Institutes of the laws of England"
(1628) formen af kommentarer till L:s "Tenures",
hvars auktoritet därigenom ytterligare ökades. En
mängd upplagor, de flesta i engelsk öfv., ha senare
utgifvits, den senaste af Tomlins. Jfr E. Wambaugh,
"Littleton’s Tenures in english" (1903). - Från
L:s son William L. härstammar släkten Lyttelton
(se d. o.). V.S-g.
Littmann, Max, tysk arkitekt, f. 1862, studerade
i Dresden och i München, där han är professor
sedan 1901 och där han byggt Hofbräuhaus
(1897), sjukhus, affärshus, banker, teatrar
(Schauspielhaus och Prinzregentenlheater
1900-01). L. har byggt teatrar äfven i Berlin
(Schillerteatern i Charlottenburg 1905), i Weimar
(Hoftheater 1906), i Stuttgart o. fl. städer. G-g N.
Littmarck, Ottilia Sofia, skådespelerska,
född Rylander, f. 22 juni 1834 på Fiholm, Södermanland, var
1857-68 anställd vid bl. a. Delands och Lindmarks
resande teatersällskap och blef 1865 gift med
teaterkapellmästaren K. Gotfrid E. Littmark (f. 1842,
d. 1899, kompositör af visor och sångspel). Makarna
innehade 1873-74 Södra teatern i Stockholm, hvarefter
fru L. 1875-79 hade anställning vid Nya teatern
där, förde eget ambulatoriskt sällskap 1880-83,
efter ett år vid Svenska teatern i Helsingfors åter
tillhörde Nya teatern 1885-89 och slutligen Dramatiska
teatern 1889-97. Sedan ledde hon åter någon tid egen
trupp för att spela Fru Inger till östråt. Fru L:s
håg lutade åt roller i det stora skådespelet, men
hennes egnaste område var dock komiken, hvarinom
hon åstadkom ypperligt saftiga figurer, såsom Greta
i "Kärlek utan strumpor", Kerstin Giftekniv i "Den
förvandlade brudgummen", Fru Pipping i "Sodom och
Gomorrha", Fru Kaklund i "Othellos triumf" och Lais i
"Filosofi och kärlek".
Littois [li’ttåjs], klädesfabrik. Se Lundo.
Littorina. Se Litorina.
Littré, Maximilien Paul Émile, fransk språkforskare
och tänkare, f. l febr. 1801 i Paris, d. där 2 juni
1881, idkade först medicinska studier, men nödgades
för uppehällets skull ta anställning som medarbetare
i åtskilliga tidningar och tidskrifter. L. skref en
mängd uppsatser såväl i de af honom själf jämte några
andra vetenskapsmän uppsatta medicinska tidskrifterna
"Journal hebdomadaire de médecine" (1828- 30) och
"L’Expérience" (1837-46) som bl. a. i "National"
(1831- 51), "Journal des débats" (1854 ff.),
"Revue des deux mondes" (1836 ff.) och "Revue
germanique" (1854 ff.). Samtidigt fullföljde han
vidtomfattande vetenskapliga forskningar och utgaf
en ypperlig upplaga af Hippokrates’ samlade arbeten
med grekisk text och fransk öfv. jämte förklaringar
m. m. (1839-61) samt en berömd öfv. af Plinius
d. ä. (1848-50). Kallad till led. af Franska
institutet (1839), erhöll han (1844) uppdraget
att deltaga i redaktionen af det lärda samfundets
litteraturhistoriska verk, "Histoire littéraire de la
France", och (1854) af dess månadsskrift, "Journal des
savants", hvilka han riktade med resultaten af sina
grundliga forskningar rörande det franska språkets
ursprung och utveckling. Flera af L:s uppsatser
återfinnas, mer eller mindre omarbetade, i Histoire
de la langue française (1862), Les barbares et le
moyen áge (1867), Médecine et médecins (1871),
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
