L:s förste härskare på ryska tronen, Peter den store, icke blott fäste afseende vid de villkor, som staden Riga och ridderskapet betingat sig vid Rigas kapitulation (1710), nämligen att den evangelisk-lutherska läran samt deras fri- och rättigheter skulle lämnas oantastade, utan bekräftade äfven Sigismund Augusts privilegier, dock med tillägget: "så vidt de låta tillämpa sig på för handen varande herravälde och tider". Alla följande ryska regenter ha bekräftat dem med samma förbehåll, och livländarna betrakta dem som sin grundlag. Peter den store tillät en återgång i reduktionen samt återställandet af den gamla författningen och förvaltningen, sådan den var före 1694. Många inrättningar och författningar, som L. erhöll under den tid det tillhörde det svenska väldet, bestå ännu eller ligga till grund för de nu gällande. Litt.: Bibliografier: E. Winkelmann, "Bibliotheca Livoniae historica" (2:a uppl. 1878), A. Poelehau och (från 1902) A. Feuereisen, "Die livländische geschichtsliteratur" (årsbibliografier). Källpublikationer: F. v. Bunge m. fl., "Liv-, Est- und Kurländisches urkundenbuch" (l:a afd., fr. o. m. 1093, 1-12, 1853-1910; 2:a afd., fr. o. m. 1494, 1-2, 1900-05), 0. Stavenhagen, "Akten und rezesse der livländischen ständetage" (1907 ff.), C. Schirren, "Quellen zur geschichte des untergangs livländischer selbständigkeit" (1--8, 1861--63), F. Bienemann, "Briefe und urkunden zur geschichte Livlands in den jahren 1558--62" (1--5, 1865--76). Krönikor: B. Russows (1578), T. Hiärnes, C. Kelchs (1695), jämte andra utg. i "Monumenta Livoniae antiquae" (1--5, 1835--47) och "Scriptores rerum Livonicarum" (1--2, 1848--53). Bearbetningar: Äldre sammanfattande arbeten af O. v. Rutenberg (1860) och A v. Richter (1858), Th. Schiemann, "Russland, Polen und Livland bis ins 17. jahrhundert" (1--2, 1886--87), E. Seraphim, "Geschichte Liv-, Est- und Kurlands" (1--2, 1895--96) och "Baltische geschichte im grundriss" (1908), L. Arbusow, "Grundriss der geschichte Liv-, Est- und Kurlands" (s. å.), A. Hammarskjöld, "Bidrag till L:s historia under Karl XI:s regering. 1. Grefve Jakob Johan Hastfer" (i "Hist. tidskr.", 1888) och "Ätten von Mengden och L. under svenska väldet" (ibid.. 1889), G. O. F. Westling, "Bidrag till L:s kyrkohistoria 1621--56" (i "Kyrkohist. årsskrift", 1900). En mängd uppsatser i "Mitteilungen aus dem gebiete der geschichte Liv-, Est- und Kurlands" (1--20, 1840--1910). A. H-ld.* H. A-t. Livländska orden. Se Svärdsriddarorden. Livno (Ljevno), kretsstad i Bosnien på östra sidan af en sumpig högslätt, ej långt från gränsen mot Dalmatien och Hercegovina. 5,273 inv. (1895). J-F. N. Livny, stad i ryska guv. Orel, vid Dons biflod Sosna. 20,821 inv. (1900). Handel med landtmannaprodukter. Trakten kring L. är en af de bördigaste och folkrikaste i mellersta Ryssland. J. F. N. Livonia, nylat. och eng. namnform för Livland. Livores mortis, lat. Se Likblånader. Livorno [-vå'rnå]. 1. Den minsta af de italienska provinserna, i landskapet Toscana, består endast af stadskretsen L. samt öarna Elba, Pianosa, Gorgona och Monte Cristo, tills. 345 kvkm., med 123,877 inv. (1901). - 2. Hufvudstad i nämnda provins, en af Italiens förnämsta handels- och sjöfartsstäder, ligger 14 km. s. om Arnos mynning på en flack, med konst torrlagd kust af Medelhafvet och är medelst en bibana från Pisa förenad med den stora järnvägslinjen längs Italiens västra kust. 85,102 inv. (1901; i hela kommunen 98,321, hvaraf en stor del judar och greker). L. är genomskuret af kanaler, men likväl en modern stad och i vissa afseenden den minst italienska bland Italiens städer. Breda och väl underhållna gator, stora öppna platser och stora, höga hus äro utmärkande för L:s yttre. Den vackraste gatan är Via Vittorio Emanuele, som utgår från den gamla mediceiska hamnen, skär den kolossala Piazza Vitt. Emanuele, på hvilken står en ryttarstaty af Viktor Emanuel II och vid hvilken ligger katedralen (från 1600-talet), samt sträcker sig till Piazza Carlo Alberto, som prydes af de kolossala statyerna af Ferdinand III och Leopold II, de båda siste storhertigarna af Toscana. Börsen, handelskammaren och clearing-house (ett af de äldsta i världen, från 1764) ligga i Pal. del commercio (öppnadt 1907). Staden har jämte många katolska kyrkor protestantiska, grekiska, maronitiska och armeniska gudstjänstlokaler och en synagoga (från 1581) och stora skeppsvarf, där både handels- och krigsfartyg byggas. En 1792 anlagd, 22 km. lång vattenledning förser L. med godt dricksvatten. L. är säte för en biskop och har bland andra undervisningsanstalter seminarium, stor sjökrigsskola (1881), navigationsskola, teknisk skola, högre rabbinskola, lyceum och gymnasium och kommunalt bibliotek (Labronica). Den gamla mediceiska hamnen är fullkomligt säker, men grund och liten; den yttre, omsluten af en 1,000 m. lång vågbrytare, som fullbordades 1863, skyddar ej fullt för sydliga vindar. Nära den gamla hamnen står en af Giovanni dell' Opera arbetad kolossal marmorstaty af den toskanske storhertigen Ferdinand I, omgifven af fyra slafvar i brons ("i quattro mori") af Pietro Tacca. I början af 1800-talet blef L. en viktig station för den brittiska handeln med Levanten; dess handel aftog dock betydligt, sedan frihamnsprivilegiet 1867 borttogs, men har under senare år åter tilltagit. 1908 inlöpte i hamnen 4,471 fartyg om 2,5 mill. ton (omkr. hälften brittiskt tonnage), och L. var då den femte af Italiens sjöstäder. De viktigaste exportartiklarna äro olivolja, vin, kanderade frukter, borax och borsyra, vinsten, tvål, hampa, råa hudar, kvicksilfver, korallarbeten, marmor och möbler. - Industrien har under senare år lifligt utvecklats. Den omfattar särskildt skeppsbyggen (på bröderna Orlandos stora varf byggas italienska krigsfartyg), tillverkning af koppar, mässing, stål, porslin, cement, glas, tågvirke, elektriska och andra maskiner, tändstickor m. m. L. är äfven en mycket besökt badort. - Ännu i slutet af 1200-talet var L. en öppen by af ringa betydenhet. Först sedan Pisas hamn förstörts, började orten växa, i synnerhet sedan den 1421 kommit till Florens. Aless. de' Medici befäste L. och byggde ett citadell. Cosimo I förklarade hamnen för en frihamn (den första i Medelhafvet), och Ferdinand I gjorde L. till en tillflyktsort för alla förföljda (judar, protestanter m. fl.). (J. F. N.) Livre [li'vr], fr. (af lat. liber), bok. - L. d'heures [dör], bönbok. I medeltiden innehöllo