prästeståndet, som L:s farfar hade tillhört. Dit höra hans förträffliga skisser Melotji archierejskoj zjizni (Småplock ur ryska biskopslifvet, 1878). 1877 inträdde han åter i statstjänst, men afskedades 1883. Under inflytande af Tolstoj begynte L. egna sig åt religiösa och etiska spörsmål samt gjorde religionshistoriska studier. Hans samlade skrifter utkommo 1897 med biografisk inledning af Sementkovskij. A-d J. Ljesna (po. Lesna, ry. Ljesnaja), ort i Ryssland, guv. Mohilev, ö. om Dnjepr, n. v. om sammanflödet af floderna Pronja och Sosch, skådeplats för ett slag mellan svenskar och ryssar 29 sept. 1708. Generalen A. L. Lewenhaupts armé hade i slutet af juni 1708 brutit upp från trakten af Riga för att, försedd med stora förråd, förena sig med den kungliga fälthären, men genom dröjsmål, som ej kunna helt försvaras, hade den först mot slutet af sept. kunnat öfverskrida Dnjepr. Då hade Karl XII, förledd af oriktiga rapporter ang. Lewenhaupts frammarsch och i den tro, att hans armé redan vore i säkerhet för fienden, brutit upp mot Severien. Härigenom fick tsar Peter tillfälle att kasta sig öfver Lewenhaupt. Denne lät af ryska demonstrationer förleda sig till åtgärder, som läto honom förlora en hel dagsmarsch, och vid L. upphanns han af ryssarna. Dessa skola enligt Solovjev ha varit 14,000 man starka, hvilken siffra dock, jämförd med de svenska slagskildringarna, förefaller alltför låg. Den svenska armén har af Lewenhaupt uppgifvits till omkr. 10,900 man, af ett annat ögonvittne (fänrik Petre) till 12,900. En stor del af armén hade 29 sept. redan afmarscherat till Propojsk, så att den styrka, som fick mottaga ryssarnas första anfallsstötar, ej uppgick till mer än omkr. 4,300 man. Efter hand återkommo dock allt flera af de afdelningar, som varit på väg till Propojsk. Ryssarna bröto först fram ur en skog mot de på en öppen, liten slätt stående svenskarna. De drefvos dock åter in i skogen. Enligt Lewenhaupts egen uppfattning blef det olyckligt för svenskarna, att de utan hans order efter denna framgång åter drogo sig ut på slätten; på denna utkämpades den senare delen af slaget. Striden upphörde vid mörkrets inbrott, utan att någondera parten kunde sägas ha segrat. Manfallet och fiendens öfverlägsenhet gjorde dock, att Lewenhaupt måste draga sig undan, utan att kunna tänka på ett förnyande af striden; det värsta var, att han härvid måste offra artilleri och så godt som alla förråden. Hans marsch till konungens här blef ytterst mödosam, och den hjälp Karl XII påräknat genom hans armé, blef i högsta grad reducerad. Slaget vid L. hade därför för den svenska saken samma betydelse som ett nederlag. Förlusten vid L. var mycket stor, i det att efter slaget Lewenhaupt ej skall ha haft i behåll mer än vid pass 6,500 man; en ringa del af de saknade hade afskurits från hären, men lyckats komma undan och sökte sig väg tillbaka till Östersjöprovinserna. Bland regementen, som illa tilltygats, märkes särskildt Hälsinge reg:e. Enligt Solovjev förlorade ryssarna i döda 1,110, i sårade 2,856 man. 200-årsdagen af slaget firades af ryssarna med stora militära högtidligheter både på valplatsen och i Petersburg. Vid L. aftäcktes en minnesvård och lades grundstenen till en kyrka. Jfr Hallendorff, "Karl XII och Lewenhaupt år 1708" (1902). A. S. Ljesnaja. Se Ljesna Ljevno. Se Livno. Ljodaháttr, fornnordisk strof af sex verser, af hvilka halfstrofens två första verser (den udda och jämna kortversen) äro sammanbundna genom allitteration (se d. o.), den sista (långversen) allittererar för sig. Ex. Háv. 9: Sa er sæll er sialfr um á lof ok vit, meðan lifir, þvíat ill ráð hefir maðr opt þegit annars brióstom ór. Allitterationerna äro betecknade med fetstil. L. är strofform i eddadikterna Lokasenna och i de flesta, hvilkas namn sluta på -mál, samt inströs någon gång i skaldedikter. Jfr E. Brate, "Fornnord. metrik", Sievers, "Altgermanische metrik", Heusler, "Der Ljóþaháttr", och Gering, "Zur rhytmik des ljóðaháttr". B-e. Ljodhus, fnod. Se Lewis, ö, och Lödöse. Ljome. Se Gudröd, norska konungar och tronpretendenter 2-3. Ljor l. Lyre, fnod. ljóri, öppning midt i taket för belysning och samtidigt äfven för röken. Ljoren förekommer alltså blott i stugor utan innantak och står i samband med eldstadens plats midt på golfvet. När denna flyttas och förses med skorsten, försvinner äfven ljoren eller utbytes mot ett takfönster. Ljor anträffas ännu stundom i gammaldags fäbodvallstugor i några af våra nordligare landskap likasom äfven i Norge och på Färöarna. N. E. H. Ljósavatn, sjö och gård i Bárðardalur på Island, Thingey syssla, var i forntiden säte för en gode (se d. o.). Thorgeir, ljósvetningarnas gode, fick på alltinget 1000 i uppdrag att döma mellan hedningar och kristna, och han dömde, att alla islänningar skulle antaga kristendomen. Efter L. är en bland de äldre, pålitligare ättsagorna, Ljósvetninga-saga, uppkallad. Hufvudpersonerna i densamma äro den nyssnämnde Thorgeir samt Gudmund den mäktige på Möðruvellir, hans broder Einar på Thverá och Thorkell Geitesson på Krossvik. C. R.* Ljubartov (po. Lubartów), kretsstad i rysk-polska guv. Lublin, vid Vieprz. 5,249 inv. (1897). I trakten flera stuterier. J. F. N. Ljubic [-bitj], Sime, kroatisk historiker och arkeolog, f. 1822, d. 1896, prästvigdes 1847, blef 1861 professor vid gymnasiet i Esseg och 1863 i Fiume samt 1869 direktör för Sydslaviska akademiens etnografiska samlingar i Agram. Förutom en mängd på kroatiska skrifna afhandlingar rörande Dalmatiens, Ragusas och Venezias äldre historia författade han på italienska och latin: Nummografia dalmata (1851), Dizionario biografico degli uomini illustri della Dalmazia (1856), Commissiones et relationes Venetae 1433-1571 (1876-80), Gli ultimi successi di Alberto Waldstein narrati degli ambasciatori Veneti (1862), Studii archeologici sulla Dalmazia (1859) och Der fund römischer goldmünzen aus dem ersten jahrhunderte der kaiserzeit in Semlin gemacht (1876). A-d J. Ljublin, stad. Se Lublin. Ljubljana, slovenska namnet på Laibach. Ljubotrn (Ljubetin), högsta toppen i Sar Planina i Albanien. 2,510 m. (enl. Philippson). Ljud, fys. Begreppet ljud kan tagas antingen i fysiologisk eller fysisk betydelse. Ljud i