styrka, när detsamma tvingas att framgå endast i en riktning, t. ex. genom en rörledning. I de s. k. talrören går ljudet tämligen långt, utan att märkbart försvagas. Sådana rör anbringas i större etablissemang, såsom hotell, kontorslokaler, magasin, faryg, för att möjliggöra muntliga meddelanden emellan dessas särskilda afdelningar. Ljudets styrka kan uppmätas på det sätt, att ljudvågorna få påverka membranen i en vanlig hörtelefon. De i denna uppkommande växelströmmarnas styrka uppmätes sedan med någon lämplig metod. Dylika undersökningar ha blifvit utförda af amerikanen Pierce m. fl. - Ljudet undergår reflexion, när det träffar gränsytan emellan två medier af olika täthet. Häri ligger orsaken till den företeelse, som benämnes eko (se d. o.). Äfven vid gränsen emellan två gasformiga ämnen uppkommer ljudreflexion. Vid ojämn fördelning af vattenånga i någon större mängd i ett luftlager uppstår, såsom Tyndall visat, en mängd reflexioner emellan de otaliga gränsytorna, hvilket har till följd, att ljudet försvagas. Detta kan inträffa äfven vid fullkomligt klar himmel. Emedan vattengasens mängd och fördelning i atmosfären oupphörligt växla, måste äfven det afstånd, till hvilket ett gifvet ljud kan framtränga, variera från det ena tillfället till det andra. Understundom inträffar ock, att de ofvannämnda ojämna blandningarna af luft och vattenånga, hvilka Tyndall benämner "akustiska moln", så försvaga ljudet, att det icke mera höres på ett ganska kort afstånd från ljudkällan. - Ljudets brytning. Då en ljudvåg öfvergår från ett medium till ett annat, är förhållandet mellan sinus för infallsvinkeln och sinus för brytningsvinkeln konstant och lika med förhållandet mellan fortplantningshastigheten i det första och det andra mediet (jfr Ljusbrytning). Af två medier kallas det för akustiskt tätare, i hvilket ljudets hastighet är mindre. Af den föregående tabellen på ljudets hastighet i olika medier kunna några slutsatser dragas. Aluminium, glas och järn ha den minsta akustiska tätheten. Mycket stor akustisk täthet ha däremot kork, vax och kautschuk. Väte, vatten och bly ha i det närmaste samma akustiska täthet. Nästan alla vätskor och fasta kroppar äro akustiskt mindre täta än luft. För de olika gaserna går den akustiska tätheten parallellt med den vanliga i förhållande till luft. Den akustiska tätheten för en gifven gas är oberoende af dess tryck. En bikonvex lins, som består af en fast kropp eller en vätska, sprider i luft ljudstrålarna i stället för att samla dem. Om man framställer en dylik lins af en gas, hvilken som kolsyra är tyngre än luft, så verkar den som en samlingslins. Med en sådan lins kan man i ena fokus tydligt höra ett ur, som är placeradt i den andra. N. Hesehus har konstruerat en akustisk lins af följande utseende (fig. 2). Den består af ett halfsfäriskt järntrådsnät L (med 24,5 cm. diameter), på hvilket ett plant lock af järntråd är anbragt. Det plankonvexa rummet är fylldt med dun eller fint sönderskuren kautschuk. Linsen inskjutes i en pappskifva och förses med ett diafragma. I G befinner sig ljudkällan, en galtonpipa (se d. o.), och i bildpunkten B en känslig gaslåga. Då ljudets hastighet i det porösa mediet är mindre än i luft, så är det förra det akustikt tätare och linsen sammanbryter ljudstrålarna i en punkt. Bestämmes läget hos denna punkt, kan man beräkna linsens brytningsindex (se Lins) och sålunda äfven finna ljudets hastighet hos det ämne, hvaraf linsen är gjord. Hos dunet fann Hesehus värden mellan 197 och 211 m. i sekunden, beroende på, hur tätt dunet var packadt i järntrådsburen. - Om ett ljud framkallas under vattnet, hör man mycket litet däraf i luften. Och

Fig. 1. Colladons och Sturms mätning af ljudets hastighet i vatten.

Fig. 2.