omvändt tränga ljudvågor, som uppstå i luften, med en mycket liten bråkdel ned i vattnet. Denna fråga har en viss praktisk betydelse, emedan fiskarbefolkningen ofta har den oriktiga föreställningen, att fiskarna drifvas bort genom lotsstationernas ljudsignaler. Arrhenius har underkastat dessa förhållanden en närmare utredning. Han har därvid funnit, att ljudvågor, hvilkas normal bildar en större vinkel än 13° 17' 7'' med begränsningsytans normal, ej alls intränga i vattnet, utan totalreflekteras. Af hela ljudmassan kunna endast 2,65 proc. till någon del intränga i vattnet. Af denna del öfvergå till vattnet endast 0,ooo8. Af hela ljudmassan intränga endast 21,2 milliondelar i vattnet. Man kan därför säga, att ljudet, praktiskt taget, totalreflekteras vid vattenytan. Vid ljudets öfvergång från vatten till luft öfvergå 0,o6 proc. af ljudmängden från vattnet till luften. Helt andra förhållanden inträffa, om ljudvågorna komma från en kropp, som har ungefär samma akustiska täthet som vattnet. Om man t. ex. stöter till bottnen af en båt med rodret, så går en betydlig del af ljudrörelsen öfver i vattnet. Fiskare ha ofta märkt, att fiskarna skrämmas vid en dylik stöt. Detta har ledt till den nyssnämnda oriktiga föreställningen. - Ljudets interferens kan man iakttaga hos en anslagen stämgaffel. Låt a och b (se fig. 3) vara klorna på en stämgaffel, sedda ofvanifrån. På grund af interferens kommer man inom områdena d och f att bäst höra stämgaffelns ton, inom områdena c och e sämre och nästan ej alls utefter de punkterade linjerna. Håller man en ljudande stämgaffel intill örat och vrider den rundt dess vertikala axel, blir tonen för hvar vridning på 45° omväxlande starkare och svagare. - Ljudets diffraktion l. böjning. Om en skärm placeras mellan ljudkällan och örat, kan ljudet likväl iakttagas. Ett typiskt exempel för denna ljudets egenskap att böjas anföres af Tyndall. Ett krutmagasin exploderade i närheten af engelska byn Erith. De fönsterrutor i byn, som voro vända i riktning från krutmagasinet, voro i nästan lika många fall sönderslagna som de, som befunno sig i riktning mot magasinet. Bykyrkans alla fönster voro intryckta, emedan blyramarna hade gifvit efter för trycket. Lord Rayleigh har på följande sätt uppvisat ett fall af ljudets böjning. Mellan ljudkällan O (se fig. 4) och den känsliga gaslågan A uppställdes en zinkskärm MN, ur hvilken en serie koncentriska ringformiga (bb, cc, dd) samt ett cirkelrundt hål (a) äro utskurna på sådant sätt, att skillnaden i väglängderna ObA-OaA = OcA - ObA = OdA-OcA = lambda (våglängden). Skillnaderna i väglängd äro således sinsemellan lika och lika våglängder för den ton, som ljudkällan ger. I detta fall förstärka alla svängningarna hvarandra i punkten A. En känslig låga i A kommer i häftigare flämtningar, när skärmen MN är insatt mellan ljudkällan och lågan, än när den är borta. D. S-t.

Fig. 3.

Fig. 4. Ljudande konst. Se Konst, sp. 825. Ljudbindningsmetoden, pedag. Se Ljudmetoden, sp. 859. Ljudboj, sjöv. Se Boj 1. Ljudbotten, mus., resonansbotten (se Resonans). Ljuder, socken i Kronobergs län, Konga härad. 10,529 har. 2,290 inv. (1910). Annex till Långasjö, Växjö stift, Konga kontrakt. Ljudfysiologi, stundom användt namn på den vetenskap, som vanligare kallas fonetik (se d. o.). Ljudharmoni, språkv., har begagnats som term för flera olika företeelser. Dels har man därmed afsett detsamma som imitativ harmoni (fr. harmonie imitative) l. ljudmålning (se d. o.; jfr äfven Ljudsymbolik), dels har man användt det som liktydigt med språklig eurytmi (se d. o.), dels slutligen har man med ljudharmoni menat assimilation, vokalharmoni, kombinatorisk ljudförändring och dylika företeelser. Ljudhål, hål i resonansbottnen på vissa instrument, t. ex. violinen, där de på grund af sin form kallas f-hål. A. L.* Ljudlag, en språkvetenskaplig term, som vanligen uppträder som motsättning mot "analogibildning" (se Analogi 3), men om hvars exakta definition man, trots termens allmänna användning, ännu icke fullt enats. Lättast torde man kunna åskådliggöra dess ungefärliga betydelse genom följande allmänna betraktelse. Ett språk förändras dels genom uppgifvande af gammalt språkmaterial, dels genom skapande af nytt. I senare afseendet är att skilja emellan absolut nyskapande och blott relativt sådant, d. v. s. omskapande af gammalt språkmaterial. Detta omskapande kan vara en förändring af betydelse eller af ljud. Bland ljudförändringarna åsyftar en stor del tydligen att upphäfva eller minska en för språkets organiska sammanhang och lätthandterlighet otjänlig formdifferens emellan uttryck, som till sin betydelse eller användning äro hvarandra närstående. Detta är hvad man menar med "analogibildning", bättre kalladt "associationsbildning" (emedan hithörande företeelser bero på idéassociationslagar). Sådana fall äro t. ex. de, då den ännu vid 1800-talets början brukliga pluralen krupo (af krypa) på grund af sin betydelselikhet med singularen kröp antog formen kröpo ("partiell materiell association", ledande till hvad man kallar