Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudpinne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ʒh (sanskr. h, sällan g’; grek. χ, sällan κ;
lat. h, men g efter n) blir
a) ʓ, d. v. s. det frikativa g i t. ex. ty. tragen
(isl. tecknadt g, fsv. gh, numera
öfvergånget till g- eller j-ljud, ty.
g, eng. förstummadt), ex. sanskr. vāhas,
förning, grek. ὄχος (för ϝὄχος), vagn, lat.
vehiculum, isl. vagn, sv. vagn, ty.
wagen, eng. wain; sanskr. bāhús, arm, grek.
πῆχυς, underarm, isl. bógr, sv. bog, ty. bug,
eng. bough, gren.
b) g (i eng. dock ofta y, d. v. s. j, angls. ʓ;
i sv. nu regelbundet j-ljud i början af ord före lena
vokaler), ex. sanskr. hansás, grek. χήν, lat. anser
(för hanser), isl. gás, sv. gås, eng.
goose; sanskr. háris (indoeurop. *ghelis),
gulaktig, grek. χλωρός, grön, lat. helvus,
grågul, isl. gulr, ty. gelb, eng. yellow
(angls. ʓeolo); lat. longus, isl. langr, sv. lång, ty.
lang, eng. long; isl. vagga, sv. vagga,
ty. wackeln (genom speciellt tysk utveckling ur
waggelen, såsom ordet heter ännu i holländskan),
eng. wag (jämte isl. vega, sv. väga, ty. be-wegen,
lat. veho, sanskr. váhāmi).
gh (sanskr. gh, sällan g, före indoeurop. len vokal
h, sällan g’; grek. χ, sällan κ; lat. h, men g efter n) blir
a) ʓ, ex. sanskr. stighnōmi, grek. στείχω, isl.
stíga, ty. steigen; grek. λέχος, bädd,
lat. lectus (för leghtus), säng, isl. lǽge,
sv. läge, ty. liegen.
b) g, ex. lat. hostis, isl. gestr, sv.
gäst, ty. gast, eng. guest; grek.
χανδάνω, lat. præ-hendere, fatta, hedera,
murgrön ("klängväxt"), isl. geta, ernå, sv. gitta,
ty. ver-gessen, eng. get.
gh (sanskr. gh, sällan g, före indoeurop. len vokal
h, sällan g’; grek. före och efter u χ, sällan κ,
före andra hårda vokaler samt konsonant φ, sällan π,
före len vokal θ, sällan τ; lat. h, emellan vokaler
v, efter n däremot gv) blir
1. w, ex. grek. νίφα (ack.), snö,
lat. nix (för snighs), isl. snivenn, besnöad,
eng. snow.
2. a) g, ex. sanskr. hánmi, grek. θείνω,
slår, φόνος, mord, isl. gunnr,
slaktning, gandr, käpp.
b) gw, ex. grek. ὀμφή
(för σομφ-, songh-), stämma, isl. syngva, sv.
sjunga (af *singwa).
II. Tenues (p, t, c, k, q) öfvergå (troligtvis genom
mellanstadierna ph, th, ch, kh, qh, sedan pf, tþ,
cx, kx, qx) till urgerm. icke tonande frikativor
f, þ, x, xw, som sedan vidare utvecklas till
tonande frikativor (ᵬ, ð, ʓ, ʓw), så snart den
närmast föregående vokalen icke hade stark accent
(Verner). Dessa senare öfvergå vidare efter nasaler
och vid förlängning (jfr ofvan I) till mediæ (b, d,
g, gw). I stället för xw, ʓw inträder x, ʓ, så snart q
i indoeuropeisk tid stod omedelbart före u, ū eller
konsonant (jfr ofvan I), däremot w i stället för ʓw
i alla öfriga fall (jfr ofvan I).
I stället för xw inträder dessutom stundom f, som
på vanligt sätt öfvergår till ᵬ, så snart ej närmast
föregående vokal hade stark accent. Omedelbart efter
s, f, x, xw kvarstå alla tenues oförändrade.
p (sanskr. p, sällan ph; grek. π; lat.
p) uppträder alltså såsom
A) 1. f (uti isl.
och sv. vanligen öfvergånget till v-ljud, utom
i början af ord), ex. sanskr. pitár, grek. πατήρ,
lat. pater, isl. faþer, sv. fader, ty. vater, eng.
father; sanskr. pād, grek. πούς, lat. pes,
isl. fótr, sv. fot, ty. fuss, eng. foot;
sanskr. nápāt, lat. nepos, isl. nefe, ty. neffe.
2. a) ᵬ, ex. sanskr. upári, grek. ὑπέρ, lat. s-uper,
isl. yfer, sv. öfver, ty. über, eng. over.
b) b, ex. isl. fimbol-vetr, jättevinter
(jämte fífl-meger, jättesöner).
B) p, ex. lat. specio, ser, isl. spa, sv. spå, ty.
spähen; sanskr. sphurāmi, sprattlar, grek.
σπαίρω, sprattlar, lat. sperno, stöter
från mig, isl. sporna, trampa, sv. spjärna,
eng. spurn.
t (sanskr. t, sällan th; grek. τ;
lat. t) uppträder såsom
A) 1. þ, d. v. s. eng. hårdt th (isl. þ
och sv. numera t i början af ord, annars
öfvergånget till isl. ð, sv. d; ty. d, eng. th),
ex. sanskr. trájas, grek. τρεῖς, lat. trēs, isl. þrir,
sv. tre, ty. drei, eng. three; sanskr. bhrā’tar,
grek. φράτωρ, lat. frāter, isl. bróþer,
sv. broder, ty. bruder, eng. brother.
2. a) ð (isl. ð, sv. d, ty. t, eng. d),
ex. sanskr. tṛtī’jas, lat. tertius, isl. þriþe,
sv. tredje, ty. dritte, eng. third; sanskr. pitár,
grek. πατήρ, lat. pater, isl. faþer, sv. fader,
ty. vater, eng. father (af äldre angls. fæder),
b) d, ex. sanskr. çata’m (för çntám), grek. ἑ-κατόν,
lat. centum, isl. hund-raþ, sv. hundra,
ty. hundert, eng. hund-red; grek. φέροντες (pl.),
lat. ferentes (pl.), isl. berande, sv. bärande.
B) t, ex. sanskr. ti’-ṣṭhāmi, grek. ἴ-σταμι,
lat. sto, isl. sta-nda, sv. stå, ty. stehen, eng.
sta-nd; lat. captus, fången, isl. haptr (för
haftr), fånge, ty. haft, fångenskap; sanskr.
aṣṭā’, grek. ὀκτώ, lat. octo, isl. átta,
sv. åtta, ty. acht, eng. eight; sanskr.
náktam, nattetid, grek. νύκτες, nätter, lat.
noctes, isl. nátt, sv. natt, ty. nacht, eng.
night.
c (sanskr. ç; grek. κ; lat. c) uppträder som
A) 1. x, d. v. s. tyskt ch-ljud (genom senare utveckling
vanligtvis öfvergånget till h, som vidare förstummats
utom i ordens början före vokal), ex. sanskr. çrutás,
hörd, grek. κλυτός, lat. in-clutus, berömd,
isl. hlýþa, lyssna, sv. lyda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
