ty. Lut-her, Lot-har (äldst Chlothar); sanskr. çrad-dádhāmi, behjärtar, grek. καρδία, lat. cor, isl. hjarta, sv. hjärta, ty. herz, eng. heart; sanskr. páçu, lat. pecu, isl. fé, sv. fä, ty. vieh, eng. fee; sanskr. dáça, grek. δέκα, lat. decem, isl. tío, sv. tio, ty. zehn, eng. ten. 2. a) ʓ, ex. sanskr. çvaçrū' (för svaçrū' grek. ἑκυρά (för svekurá), lat. socrus, ty. schwieger(mutter); isl. tigr, sv. tjog, ty. (zwan)zig, eng. (twen)ty, jämte isl. tío, sv. tio, ty, zehn, eng. ten. b) g, ex. sanskr. juvaçás (för juvnçás), lat. juvencus, isl. ungr, sv. ung, ty. jung, eng. young. B) k, ex. lat. misceo, blandar, sv. mäsk. k (sanskr. k, före indoeurop. len vokal k'; grek. κ; lat. c) uppträder som A) 1. x (senare h eller stumt), ex. sanskr. kētús, sken, isl. heiþr, ära, sv. heder, ty. heiter, skinande; sanskr. ruk', ljus, grek. λευκός, hvit, lat. lux, isl. liós, sv. ljus, ty. licht, eng. light. 2. a) ʓ, ex. isl. togenn, dragen, ty. ge-zogen jämte ziehen, lat. duco; isl. slegenn, sv. slagen, ty. geschlagen jämte isl. slá (för slaha), sv. slå. b) g, ex. sanskr. çánkatē, vacklar, lat. cunctor, tviflar, isl. hanga, sv. hänga, ty. hangen, got., fnhty. hāhan, hänga. B) k, ex. lat. piscis, isl. fiskr, sv. fisk, ty. fisch (sch för sk), eng. fish (sh för sk); grek. σκῆπτρον, staf, spira, lat. scapus, isl. skapt (pt för ft), sv. skaft, ty. schaft, eng. shaft. q (sanskr. k, före indoeurop. len vokal k'; grek. före och efter u κ, före annan vokal samt konsonant π, före len vokal τ; lat. qu, före u och konsonant c) uppträder som A) α) 1. a) xw (genom senare utveckling vanligtvis hv, numera förstummadt utom i ordens början före vokal, där det kvarstår såsom v-ljud i sv. hv, ty. w, eng. wh), ex. sanskr. k'id, grek. τί, lat. quid, isl. hví-líkr, sv. hvilken, ty. welcher, eng. which. b) x (senare h), ex. fsv. hulikin, nsv. dial. håcken, hvilken (jfr a). 2. a) ʓ, ex. lat. sequor, följer, sv. sågo, följde med ögonen. b) w, ex. lat. aqua, vatten, isl. øy (för awjo; jfr latiniseringen Sca(n)din-avia), sv. ö, ty. aue. β) 1. f, ex. sanskr. k'atvā'ras, grek. τέτταρες, lat. quattuor, isl. fiórer, sv. fyra, ty. vier, eng. four; sanskr. vṛ́kas, grek. λύκος, isl. ulfr (jämte ylgr, varginna), sv. ulf, ty. wolf, eng. wolf. 2. ᵬ, ex. sanskr. vrkís, fnhty. wulpa (af wulᵬia), varginna (jfr 1). B) kw, hvarpå dock intet lämpligt ex. är att anföra. III. Tenues aspiratæ (ph, th, ch, kh, qh) utveckla sig på alldeles samma sätt som tenues. Som dessa ljud emellertid tyckas ha varit jämförelsevis sällsynta i det indoeurop. urspråket, anföra vi här endast några få exempel, såsom sanskr. phálam, mogen (fall-färdig) frukt, grek. φηλός, bedräglig, lat. fallere, bedraga, isl. falla, sv. falla, ty. fallen, eng. fall; sanskr. pṛthvī', jord, grek. πλάθανον, kakbräde, ty. fladen, kaka; sanskr. chinádmi, grek. σχίζω, lat. scindo, skiljer, ty. scheiden, sv. skede; grek. φάλαινα, hvalfisk, isl. hualr, sv. hval, ty. walfisch. IV. Mediæ (b, d, ʓ, g, g) öfvergå till tenues (p, t, k, kw). I stället för kw inträder k, så snart g i indoeurop. tid stod omedelbart före u, ū eller konsonant. b blir alltså p (i ty. genom senare utveckling f, i början af ord och vid förlängning pf) ; men då det indoeurop. b tyckes ha varit ett sällsynt ljud, kunna endast få exempel härpå anföras, såsom grek. κάνναβις, lat. cannabis, isl. hanpr, sv. hampa, ty. hanf, eng. hemp. d blir t (i ty. genom speciell utveckling ss, i början af ord och vid förlängning z, men kvarstår före r), ex. sanskr. damájāmi, grek. δαμάω, lat. domare, isl. temja, sv. tämja, ty. zähmen, eng. tame; sanskr. drús, grek. δρῦς, isl. tré, sv. trä, eng. tree (jfr ty. tro-g "trä"-kärl); sanskr. ádmi, grek. ἔδομαι, lat. edo, isl. eta, sv. äta, ty. essen, eng. eat. ʒ (sanskr. g'; grek. γ; lat. g) uppträder såsom k (hvaraf i ty. ch, utom i början af ord och före r; i eng. ofta ch, i sv. alltid tje-ljud i början af ord före lena vokaler), ex. sanskr. g'ā'nu, grek. γόνυ , lat. genu, isl. kné, sv. knä, ty. knie, eng. knee; sanskr. ág'ras, slätt, grek. ἀγρός, lat. ager, isl. akr, sv. åker, ty. acker, eng. acre. g (sanskr. g, före indoeurop. len vokal g'; grek. γ; lat. g) uppträder som k (ty. ch o. s. v. se föreg.), ex. sanskr. jugám, grek. ζυγόν, lat. jugum, isl., sv. ok, ty. joch, eng. yoke; grek. τέγος, tak, lat. toga, mantel, tego, täcker, isl. þak, sv. tak, ty. dach. g (sanskr. g, före indoeurop. len vokal g' ; grek. före och efter u</> γ, före andra hårda vokaler samt konsonant β, före lena vokaler δ; lat. v, före u och konsonant g, efter n gv) uppträder som a) kw, ex. sanskr. gnā, grek. γυνή, isl. kuenna (gen. pl.), sv. kvinna (jfr eng. queen); sanskr. g'īva's, lefvande, grek. βίος, lif, lat. vivus, lefvande, isl. kuikr, sv. kvick, ty. queck.