- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
875-876

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljungberg, Erik Johan - Ljungberger, Gustaf - Ljungbergska ugnen - Ljungby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intresseläggning framför allt metallurg, fäste L. tidigt uppmärksamheten på sina arbeten för en förbättrad generering af bränslegas. Som nyblifven disponent för Kopparbergs bergslag fick han under sin ledning omdaningen och utvecklingen af Domnarfvets järnverk, där han, öfvertygad om nödvändigheten att grunda en stor järnproduktion i den mellansvenska bergslagen på därvarande rika tillgångar af billig fosforhaltig järnmalm, 1891 införde de basiska färskningsmetoderna såväl for bessemer som martin. Genom anläggande af ett efter våra förhållanden jättelikt valsverk har i senare år fullföljts den plan, som L. vid de basiska metodernas införande vid Domnarfvet utstakade för detta verk. På träkolningens område inlade L. stor förtjänst genom sin ugn (se Kolning, sp. 574), som utfördes vid Domnarfvet och till hvilken utexperimenterades vidlyftiga anordningar för tillgodogörande af kolningens biprodukter. Äfven för de elektrometallurgiska processer, som under senare tid framträdt, har L. hyst lifligt intresse, hvarom bl. a. vittna de i stor skala utförda försöken med elektrisk malmreduktion vid Domnarfvet. Utnyttjandet af de ofantliga naturtillgångar i skogar, jordegendomar, grufvor och vattenfall, som Stora Kopparbergs bergslag besitter, har i högsta grad af L. kräft en klarsynt och skolad teknisk blick för mångahanda problem inom skogshandtering, trävaruindustri, pappersmasse- och papperstillverkning, grufbrytning, jordbruk m. m. Den storartade ekonomiska framgång, som det af honom ledda företaget uppvisat, är ett otvetydigt bevis på, att L:s förmåga som tekniker parats med en mindre vanlig begåfning som affärsledare. L. har städse lagt i dagen varmt intresse för sina arbetares bästa och trefnad och samtidigt framgångsrikt sträfvat att höja arbetsintensiteten vid de verk, som han har under sin ledning. I sistnämnda hänseende ha resultaten tilldragit sig berättigad uppmärksamhet bland vårt lands arbetsledare. Hans erfarenhet och bepröfvade förmåga ha tagits i anspråk i en mängd offentliga värf, såsom utredningar om järnvägstaxor, exporttariffer, folkundervisning och underhandlingar om handelstraktater, särskildt med Tyskland 1906 och 1911. L. är initiativtagare till och en af stiftarna af den sammanslutning till industriens gagn, som 1909 konstituerade sig under benämning Sveriges industriförbund. L. blef led. af Vet. akad. 1900 och af Landtbruksakad. 1909. Järnkontoret tilldelade honom 1907 för hans förtjänster om den svenska bergshandteringen sin stora medalj i guld (jfr Järnkontoret, sp. 406). Af Stockholms högskola kallades L. 1909 till filos. hedersdoktor. G. H-r. Ljungberger, Gustaf, medaljör, f. 1734, d. 5 nov. 1787 i Stockholm, blef vid sexton års ålder lärling hos den berömde D. Fehrman efter att redan dessförinnan ha såsom elev vid Målarakad. åtnjutit Rehns undervisning i teckning. Hos sin läromästare kvarblef han till 1759, då han kallades att förestå myntverket i Stralsund under Pommerska kriget. På hans morbroders, kanslirådet Berchs, tillskyndan gafs honom af rikets ständer ett resestipendium för tre år, och han begaf sig 1763 till Paris, där han ett par år studerade vid konstakademien, under inseende af Vanloo, Boucher m. fl. 1765-67 uppehöll han sig vid de förnämsta konstinrättningarna i Italien. Efter sin hemkomst 1767 erhöll han genast half medaljörslön. Han kallades 1768 till professor för teckningen vid den då af Adelcrantz återupplifvade Målarakad., å hvilken befattning han 1773 erhöll k. fullmakt. Efter Fehrmans död, 1780, erhöll L. hans medaljörssyssla vid myntet. Han var dessutom led. af flera utländska konstakademier. I sin konst intager L. ett ganska framstående rum. Med en säker, om än något maniererad teckning och modellering förenar han en viss ädelhet i formgifningen, smak i sinnebilderna och utmärkt likhet i porträtten. Att han dock för basreliefen brukar den perspektiviska kompositionen faller af sig själf. Han utförde en mängd stora medaljer, bland hvilka hans förstlingsverk, den öfver bankens jubelfest (1768), samt de öfver det kungliga silverbröllopet (1769), religionsfriheten (1779), Målarakademiens stora belöningsmedalj samt minnespenningarna öfver Alströmer, Adelcrantz, Sahlgren, De Geer, Lantingshausen och Linné torde kunna räknas som de förnämsta. -rn.*

illustration placeholder Ljungbergska ugnen. Se Kolning, sp. 574, och Ljungberg, E. J., sp. 875. Ljungby. 1. Socken i Hallands län, Faurås härad. 5,548 har. 1,613 inv. (1910). L. bildar med Alfshög ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. - 2. Socken i Kalmar län, Södra Möre härad. 12,617 har. 3.852 inv. (1910). L. bildar med Hossmo och S:t Sigfrid ett prebende-pastorat till biskopen, i Kalmar stift, Södra Möre kontrakt. 1611 byggde och besatte svenskarna 6 skansar i L., men utrymde dem redan efter en månad. - 3. Socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. 5,626 har. 2,998 inv. (1910), hvaraf 1,222 i köpingen. Annex till Angelstad, Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. - 4. Köping i sistnämnda socken, i en trakt, som af naturen var ful och sandig, men genom skogsplantering förskönats, station vid Skåne--Smålands och Karlshamn--Vislanda--Bolmens järnvägar, på högra sidan af Lagan, som inom köpingen bildar ett fall, hvilket drifver flera fabriker och förser köpingen med elektrisk belysning. Kraftstationen, som jämte fallet eges af köpingen och i anläggning kostat omkr. 450,000 kr. och invigdes i okt. 1910, kan nu leverera omkr. 800 hkr, men densamma kan vid behof uppdrifvas till 1,600 hkr. Omkr. 100 har. 1,222 inv. (1910). Taxeringsvärde å fastigheter 1,836,600 kr. (1910), hvaraf 50,200 kr. å jordbruksfastighet. Köpingen, som fortfarande i kommunalt hänseende tillhör Ljungby socken, anlades enl. k. br. 15 okt. 1828 på det till Angelstads fattiga donerade rusthållet n:r 59 Ljungby och erhöll 28 mars 1829 sitt reglemente. Efter flera genomgångna eldsvådor är L. nu ett nätt och välbyggdt samhälle med icke ringa handel och industri: 55 handlande, 59 biträden och en till 85,600 kr. uppskattad inkomst af handelsrörelsen (1909), 50 handtverkare med 67 arb. och 54,000 kr. inkomst, 16 fabriker med 184 arb. och 408,000 kr. tillverkningsvärde, hvaraf 3 snickeri- och möbelfabriker (88,400 kr.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 1 00:52:28 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free