Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljung ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresseläggning framför allt metallurg, fäste L.
tidigt uppmärksamheten på sina arbeten för en
förbättrad generering af bränslegas. Som nyblifven
disponent för Kopparbergs bergslag fick han under
sin ledning omdaningen och utvecklingen af
Domnarfvets järnverk, där han, öfvertygad om nödvändigheten
att grunda en stor järnproduktion i den mellansvenska
bergslagen på därvarande rika tillgångar af
billig fosforhaltig järnmalm, 1891 införde de basiska
färskningsmetoderna såväl for bessemer som martin.
Genom anläggande af ett efter våra förhållanden
jättelikt valsverk har i senare år fullföljts den plan,
som L. vid de basiska metodernas införande vid
Domnarfvet utstakade för detta verk. På träkolningens
område inlade L. stor förtjänst genom sin ugn (se
Kolning, sp. 574), som utfördes vid Domnarfvet och till
hvilken utexperimenterades vidlyftiga anordningar
för tillgodogörande af kolningens biprodukter.
Äfven för de elektrometallurgiska processer, som under
senare tid framträdt, har L. hyst lifligt intresse,
hvarom bl. a. vittna de i stor skala utförda försöken
med elektrisk malmreduktion vid Domnarfvet.
Utnyttjandet af de ofantliga naturtillgångar i skogar,
jordegendomar, grufvor och vattenfall, som Stora
Kopparbergs bergslag besitter, har i högsta grad af
L. kräft en klarsynt och skolad teknisk blick för
mångahanda problem inom skogshandtering,
trävaruindustri, pappersmasse- och papperstillverkning,
grufbrytning, jordbruk m. m. Den storartade
ekonomiska framgång, som det af honom ledda
företaget uppvisat, är ett otvetydigt bevis på, att L:s
förmåga som tekniker parats med en mindre vanlig
begåfning som affärsledare. L. har städse lagt i
dagen varmt intresse för sina arbetares bästa och
trefnad och samtidigt framgångsrikt sträfvat att
höja arbetsintensiteten vid de verk, som han har
under sin ledning. I sistnämnda hänseende ha resultaten
tilldragit sig berättigad uppmärksamhet bland
vårt lands arbetsledare. Hans erfarenhet och
bepröfvade förmåga ha tagits i anspråk i en mängd
offentliga värf, såsom utredningar om järnvägstaxor,
exporttariffer, folkundervisning och
underhandlingar om handelstraktater, särskildt med
Tyskland 1906 och 1911. L. är initiativtagare till och en
af stiftarna af den sammanslutning till industriens
gagn, som 1909 konstituerade sig under benämning
Sveriges industriförbund. L. blef led. af Vet. akad.
1900 och af Landtbruksakad. 1909. Järnkontoret
tilldelade honom 1907 för hans förtjänster om den
svenska bergshandteringen sin stora medalj i guld
(jfr Järnkontoret, sp. 406). Af Stockholms
högskola kallades L. 1909 till filos. hedersdoktor.
G. H-r.
Ljungberger, Gustaf, medaljör, f. 1734, d.
5 nov. 1787 i Stockholm, blef vid sexton års ålder
lärling hos den berömde D. Fehrman efter att redan
dessförinnan ha såsom elev vid Målarakad. åtnjutit
Rehns undervisning i teckning. Hos sin läromästare
kvarblef han till 1759, då han kallades att förestå
myntverket i Stralsund under Pommerska kriget.
På hans morbroders, kanslirådet Berchs, tillskyndan
gafs honom af rikets ständer ett resestipendium för
tre år, och han begaf sig 1763 till Paris, där han
ett par år studerade vid konstakademien, under
inseende af Vanloo, Boucher m. fl. 1765-67 uppehöll
han sig vid de förnämsta konstinrättningarna i
Italien. Efter sin hemkomst 1767 erhöll han genast
half medaljörslön. Han kallades 1768 till professor
för teckningen vid den då af Adelcrantz återupplifvade
Målarakad., å hvilken befattning han 1773
erhöll k. fullmakt. Efter Fehrmans död, 1780,
erhöll L. hans medaljörssyssla vid myntet. Han var dessutom led. af flera
utländska konstakademier. I sin konst intager L. ett ganska framstående rum.
Med en säker, om än något maniererad teckning och modellering förenar han
en viss ädelhet i formgifningen, smak i sinnebilderna och utmärkt likhet
i porträtten. Att han dock för basreliefen brukar den perspektiviska
kompositionen faller af sig själf. Han utförde
en mängd stora medaljer, bland hvilka hans
förstlingsverk, den öfver bankens jubelfest (1768), samt de
öfver det kungliga silverbröllopet (1769),
religionsfriheten (1779), Målarakademiens stora
belöningsmedalj samt minnespenningarna öfver Alströmer,
Adelcrantz, Sahlgren, De Geer, Lantingshausen och Linné
torde kunna räknas som de förnämsta. -rn.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
