Lunds akademiska och sociala lif spelade L. en icke ringa roll, bl. a. som ålderman i "S:t Knutsgillet" i Lund, hvars öden han tecknat (1869). - Litt.: V. Norströrns "Inträdestal" i Sv. akad. (i Sv. akad:s handl. efter 1886, d. 21), E. Wrangel i "Ord och bild" (1905), och O. Sylwan i "Nord. univ:s tidskr." (s. å.). K. W-g. Ljunggren, Karl Johan Fredrik, ingenjör, politiker, f. 1858, genomgick Polyteknikum i Zürich, blef 1880 chef för Ljunggrens verkstad i Kristianstad och är sedan 1888 dansk vicekonsul där. L. valdes till riksdagsman för Kristianstad för perioderna 1903-05 och 1906-08, men afsade sig efter 1907 års riksdag mandatet. Han var led. och vice ordf. i åtskilliga tillfälliga utskott, led. af bevillningsutskottet 1907 och särskildt utskott samt flitig och framgångsrik motionär. Bland motioner må nämnas: om ökning af anslagen till handtverksstipendier, ang. lagstiftning mot illojal konkurrens, ang. revision af konkurslagen samt, den viktigaste af dem alla, ang. inrättande af ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart, hvilka motioner samtliga biföllos af riksdagen. L. har varit led. af kommittén för svensk-tyska ångfärjefrågan och Kommerskollegiikommittén. Han är ordf. i den 1905 ombildade Sveriges handtverksorganisation (se Handtverksorganisation), som 1911 omfattar 102 föreningar med omkr. 7,000 medlemmar. Han har grundlagt Handels- och industrimuseet vid tekniska skolan i Kristianstad, hvilket af statsrevisorerna 1910 särskildt lofordades. L. utger sedan 1909 "Svensk handtverkskalender" och är medredaktör och ansvarig utgifvare af "Svensk handtverkstidning". L. är en flitig författare, i synnerhet på handtverksorganisation ens område. Bl. a. har han till K. M:t 1908 afgifvit en berättelse rör. den internationella handtverksutställningen i Amsterdam 1907. Dessutom har L. författat Några dagboksanteckningar från en liten Orientresa 1898 ("Bibliotek för resebeskrifningar", 28). J-C. Ljunggren, Elof, nykterhetskämpe, f. 1869, ingick redan vid 15 års ålder i Sveriges blåbands-förening och 1892 i templarorden, blef student s. å. och aflade teol. filos. examen 1894. Han var ordf. för Studenternas helnykterhetsförbund 1895-98 och redaktör för dess tidning "Polstjärnan". På L:s initiativ tillkom 1896 Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund (S. S. U. H.), som numera räknar öfver 80 filialföreningar. Sedan 1899 är L. redaktör för "Blå bandet"; han blef ock den förste ledaren af det 1901 skapade Centralförbundet för nykterhetsundervisning, till hvilket riksdagen 1904 anslog 4,000 kr. Han är numera äfven redaktör af "Nerikestidningen" och "Fosterlandsvännen" i Örebro. L. är en energisk och duktig nykterhetsman. Af Örebro läns landsting invaldes han 1911 i riksdagens Första kammare. - Äfven L:s broder, filos. kandidaten August L., f. 1874. 1903-09 folkskollärare i Stockholm, direktör för Centralförbundet för nykterhetsundervisning, är en framstående kämpe i striden mot dryckenskapslasten. 1911 valdes L. af Kronobergs läns landsting till led. af Första kammaren. J. C. Ljungh, Sven Ingemar, naturforskare. Se Liungh. Ljunghem, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. 1,579 har. 309 inv. (1910). Annex till Varola, Skara stift, Kåkinds kontrakt. (Med Edåsa har L. gemensam kyrka, som kallas Edhem.) Ljungjord, trädg., en jordart, bestående af små kvistar, barr och annat affall, som samlas på ljungbeväxt mark och bemängts med sand. Ljungjord tillvaratages för odling af Ericinéer och vissa andra växter i trädgårdarna (se Jordblandning). Den är fattig på näringsämnen, starkt genomsläpplig och uttorkar lätt. Växter med ömtåligt rotsystem bilda ofta lättare rötter i ljungjord än i annan jord. C. G. D. Ljunglund, Leonard Kristian Vinfrid, tidningsman, f. 13 nov. 1867 i Kläckeberga, Kalmar län, student i Lund 1885, redigerade 1888-91 "Skånska dagbladet", 1901-06 "Stockholmsbladet" och är sedan 1906 redaktör och ansvarig utgifvare af "Nya dagligt allehanda" (se d. o.). Ljungman, Axel Vilhelm, zoolog, riksdagsman, f. 1 sept. 1841 i Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, d. 27 okt. 1901 i Göteborg, blef student i Uppsala 1859, promoverades till filos. doktor 1872 och var 1871-84 docent i zoologi därstädes, men åtnjöt nära nog oafbruten tjänstledighet med anledning af offentliga uppdrag till främjande af det bohuslänska sillfisket. För dess rationella skötsel och för belysningen af sillens lefnadsförhållanden och sillfisket verkade han bl. a. genom en mängd dels särskildt utgifna skrifter (åtskilliga öfv. i "Report of United state commission of fish and fisheries"), dels uppsatser i den af honom uppsatta och redigerade "Bohuslänsk fiskeritidskrift" (1884-95) och i "Nord. tidskr. f. fiskeri" (af hvars årggr 5-7, 1879-82, han var medredaktör) m. m., hvarjämte han i "öfversigt af Vet. akad:s förh." (arg. 21, 23, 27, 28) lämnade bidrag till kännedomen om ophiuriderna. 1880-82 och 1885-96 tillhörde han Göteborgs och Bohus läns landsting. 1881-99 var L. led. af Andra kammaren för Orust och Tjörn, gjorde sig bemärkt genom mängden af sina motioner och satt i tillfälligt utskott 1883-84, konstitutionsutskottet 1885-87 och 1891-98 (1887, 1891-98 som vice ordf.) och bankoutskottet 1888-90. I riksdagen verkade L. utom i fiskerifrågor ifrigt för kommunikationsväsendet och särskildt för telefonnätets utvidgning i sin fäderneprovins. Till sina politiska åsikter var han moderat konservativ. Han var led. af kommittén ang. hafsfiskets ordnande i Göteborgs och Bohus län (1892-94), för afgifvande af förslag till lag om rätt till fiske (1894) och ang. kommunalbeskattningen (1897). 1900 utnämndes L. till karantänsmästare å Känsö. Han utgaf bl. a. Några ord om den unionella frågans lösning (1895). (F. T-m.)

Ljungo Thomasson, finsk lagöfversättare, f. i Limingo (obekant när), d. 1610, blef kyrkoherde 1576 i Pyhäjoki, 1581 i Salo och 1592 i Kalajoki. Han var senare prost för norra Österbotten och användes åtminstone någon tid som lagläsare. Han