skref en berättelse om det s. k. klubbekriget, som är publicerad i Grönblads "Urkunder" I, men har egentligen betydelse därigenom, att han af eget initiativ företog sig att öfversätta Sveriges gällande lagar till finska språket. Han slutförde 1601 öfversättningen af lands- och 1609 af stadslagen. Då Karl IX 1602 besökte Österbotten, torde L. sammanträffat med honom och intresserat honom för företaget. Karl gaf sitt bifall till öfversättningarnas tryckning, men denna afstannade, sedan ett första profark 1610 utkommit. Först 1852 trycktes manuskripten i sin helhet på Finska vet. soc:s bekostnad. L., som under klubbekriget slöt sig till bönderna, utan att dock taga del i själfva striden, var närvarande vid Uppsala möte 1593. M. G. S. Ljungpipare, zool. Se Piparsläktet. Ljungqvist, S. B. Se Ljungenstjerna. Ljungqvist, Knut Ottonin Henrik, industriidkare, f. 16 dec. 1836 i Karlstad, d. 2 dec. 1896 i Jönköping, egnade sig från 1854 åt klassiska språkstudier vid Uppsala universitet, men anställdes 1863 vid Munksjö pappersbruk, blef 1869 L. J. Hiertas bolagsman och 1873, efter Hiertas död, genom köp ensam egare af bruket, hvilket han bragte till hög blomstring. Han representerade 1876-89 Jönköpings län i Första kammaren och var statsrevisor 1879 och 1880.

Ljungsarp, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 6,887 har. 697 inv. (1910). Annex till Dalstorp, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Ljungskifte. Se Hemskifte, sp. 409. Ljungskile, klimatisk kurort och hafsbadanstalt samt handelsplats i Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, vid en vik af Kattegatt, kallad Ljungskilen, i sundet mellan Orust och fastlandet och vid L. järnvägsstation å statsbanelinjen Strömstad--Göteborg, 20 km. från Uddevalla. Platsen, med omkr. 900 inv., är lastageplats och ångbåtsstation (vid segelleden Göteborg--Uddevalla) och har gästgifvargård, läkare (extra prov.-läkare) och medikamentsförråd. L. kan räknas som badort från den tid, då d:r M. Malmberg 1886 utgaf ett särskildt arbete om denna plats. Han ansåg, att L:s företräde framför andra platser på västkusten låg i dess för sydvästliga vindar skyddade läge, dess vackra barrskog och dess höga skogbeklädda berg. Han hade tänkt sig platsen som ett sanatorium för lungsiktiga. Nu uppsökes den mest af nervösa patienter och som rekreationsort. Anstalten är öppen från början af juni till början af sept. och besökes årligen af omkr. 500 patienter. Ln. Ljungspole, zool. Se Piparsläktet. Ljungstedt, Anders, donator, f. 1759 i Linköping, d. 1835 i Macao (Kina), blef från Linköpings gymnasium student 1781 och var en tid informator (guvernör) och privatlärare i Ryssland, men återvände till Sverige omkr. 1790. 1795 medföljde han som rysk tolk konung Gustaf IV Adolf på dennes friarresa till Petersburg. 1797 for han som "assistent" på Ostindiska kompaniets skepp "Drottningen" till Kina, blef efter kompaniets upplösning egen affärsman först i Kanton, sedan i Macao och förvärfvade sig en efter den tidens förhållanden betydande förmögenhet. Då det ej på den tiden fanns några yrkesskolor i Sverige, anslog han fr. o. m. 1819 inalles 170,000 rdr för inrättande af en praktisk skola i Linköping för dem, som ville ingå i näringsklassen. Emellertid blef den (troligen 1824) upprättade Ljungstedtska skolinrättningen, sedermera Ljungstedtska friskolan i stället en vanlig lancasterskola. Folkskola förblef den till 1881, då den fick själfständig tillvaro som ett slags öfverbyggnad på folkskolan. 1908 sammanslogs den med en för medel, som donerats af Mårten Meurling på Syserum, 1900 upprättad Linköpings tekniska aftonskola till Ljungstedtska tekniska yrkesskolan. Skolans styrelse utgöres af 7 personer, af hvilka 2 utses af Linköpings stadsfullmäktige, 1 af Linköpings domkapitel, 1 af K. M:ts befallningshafvande, 1 af landstinget, 1 af handtverksföreningen och 1 af köpmannaföreningen i Linköping. Staten och nu nämnda kommunala korporationer lämna bidrag till skolan, hvars inkomster utgöras hufvudsakligen af räntorna af Ljungstedts och af en del af Meurlings fond. O. K-ff.

Ljungstedt, Aurora Lovisa, född Hjort, romanförfattarinna, känd under pseudonymen Claude Gerard, f. 2 sept. 1821 i Karlskrona, d. 21 febr. 1908 i Stockholm, flyttade 1835 med sina föräldrar till släktens egendom Krusenhof invid Kolmården. Den vildromantiska naturomgifningen och ett glädtigt familjelif verkade lifvande på hennes gryende talanger. Sedan hon 1846 ingått äktenskap med dåv. kamreraren (sedermera byråchefen) i Fångvårdsstyrelsen S. V. Ljungstedt (d. 1905), lämnade hon under olika signaturer smärre berättelser till "Aftonbladet" och "Bore". Under författarnamnet Claude Gerard (taget efter en af personerna i E. Sues roman "Martin, hittebarnet") offentliggjorde hon sedermera som följetonger dels i "Aftonbladet", dels och mest i "Nya dagligt allehanda" flera större berättelsecykler och romaner, näml. Dagdrifverier och drömmerier (1857), En jägares historier (1861), Skymningsprat (1864), Psykologiska gåtor (1869), Onkel Benjamins album (1870), Jernringen (1871), Moderna typer (1872), Inom natt och år (1875), Hvardagslif (1877). Gröna blad (s å.) samt Den tomma rymden (1878), förutom ett par historiska noveller i "Svenska familj-journalen" m. m. Hon lyckades ända till midten af 1870-talet väl skydda sin anonymitet, något som i ej ringa grad bidrog att egga allmänhetens nyfikenhet och intresse för hennes romaneska alster. Ett utmärkande drag hos fru L. var hennes oförskräckthet att inväfva fantastiska element i det hvardagslif hon skildrade. Bäst gjorde hon sig gällande i de bredt