kommissionskontor af Helsinglands ensk. bank, ett 50-tal handlande, ett 20-tal handtverkare och flera fabriker, bl. a. bryggeri och ett par ångsågar. - 3. Tingslag i Gäfleborgs län, ingår i Västra Hälsinglands domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Ljusdal, Ramsjö, Färila, Los. 4,659 kvkm. 20,309 inv. (1910). Ljusdunkel (en försvenskning af ty. helldunkel, som i sin ordning är öfv. af it. chiaroscuro, fr. clairobscur) betecknar i sin vidsträcktaste bemärkelse ett af ljus genomskimradt mörker, någon af de otaliga gradationerna mellan fullständigt ljus och intensivt mörker. Dessa grader af ljusstyrka, s. k. toner, kunna framställas oberoende af de färger föremålen i sig själfva ega, hvilket exempelvis är fallet med en vanlig blyerts- eller pennteckning, ett träsnitt, ett kopparstick, en litografi. De olika tonerna kunna återges med skiftningar af hvilken ensam färg som helst, t. ex. grått, gult, blått, rödt, grönt, brunt o. s. v., hvilket eger rum i den s. k. målningen en camaieu, äfven kallad monokrom l. enfärgad målning. Häraf kommer benämningen klärobskyr på en särskild art färgtryck, utförda medelst träsnitt (jfr Färgtryck). I det vanliga måleriet måste emellertid ljusdunklet framställas i förening med de olika färgerna (lokalfärgerna, teinterna) och bildar då af dessa olika toner. - I inskränkt bemärkelse plägar man med benämningen ljusdunkel l. klärobskyr beteckna ljusets genomskimrande i de mörkaste partierna af en framställning, t. ex. i skuggan af ett lummigt träd, i vråarna af ett rum o. d., och i denna senare mening användes ordet vanligen af målare. - Återges i en målning endast lokalfärgerna, uppkommer hvad man kallar "kolorering" l. "illuminering". Så går barnet till väga, när det söker återge sina färgintryck, så göra naturfolken, så gjorde de gamle egypterna i sina f. ö. intressanta och upplysande väggmålningar. Koloreringen kan, i stort taget, sägas ha utgjort grunden för hela det egentliga medeltidsmåleriet. Dessa målningar kunna således verka genom konturernas karaktär och skönhet samt genom harmoni mellan de ofta lysande och praktfulla lokalfärgerna. Men föremålen synas platta, liksom utbredda på ett och samma plan. Något luftperspektiv finnes ej och följaktligen ej heller något djup eller afstånd inåt. Först genom aktgifvande på skillnaden i ton emellan olika partier i samma eller olika plan erhålla de enskilda föremålen rundning (modellering) och framställningen i sin helhet djup. Ljusdunklet uppmärksammades, ehuru måhända mera instinktmässigt, af den antika konsten, och dess fordringar iakttogos äfven, ehuru ej allmänt, af den italienska ungrenässansens konstnärer. Sin utbildning erhöll det dock under högrenässansen genom Lionardo, Correggio och mästarna af den venezianska skolan, Giorgione och Tizian. Under en följande period blef det ett målarkonstens älsklingsmedel vid återgifvande af verkligheten, stundom på färgens bekostnad. Från den naturalistiska riktningen i Italien (Michelangelo, Caravaggio och efterföljare) utbredde sig lusten för återgifvande af ljusdunklet å ena sidan till Spanien, å den andra till Holland, där vi i sådana mästare som Frans Hals och Rembrandt ha två af alla tiders främsta ljusdunkelkonstnärer. Under den därpå, följande af franska mönster påverkade perioden (1600-talets senare del och 1700-talet) spelar ljusdunklet en underordnad roll. Upk.* Ljuse (riktigare gjuse), en i vissa delar af Sveriges östra skärgård vanlig benämning på gråtruten och sillmåsen, af hvilka den förre kallas "grågjuse" och den senare "svartgjuse". Jfr Fiskgjusar. Ljuselektricitet, fys. Se Fotoelektriska fenomen. Ljusenhet, fys., måttenheten för ljusstyrka, var i början på 1800-talet den ljusmängd, som utsändes af ett valratljus (i England) eller ett paraffinljus (i Tyskland) med vissa bestämda dimensioner och en viss förbrukning pr timme. Den internationella elektroteknikerkongressen i Paris 1884 antog på förslag af Violle som ljusenhet tjugondedelen af den ljusmängd, som utstrålar från 1 kvcm. stelnande platina vinkelrätt mot metallens yta. Denna enhet kallas bougie décimale. Enär bestämningen af ljusenheten enligt denna definition visserligen är teoretiskt tillfredsställande, men svår att praktiskt verkställa, fick den af tysken Hefner-Alteneck (se d. o. 2) s. å. föreslagna normallampan (se Hefnerlampan) med amylacetat som brännämne större sympatier. I Sverige och Tyskland användes uteslutande Hefners ljusenhet. Enär emellertid amylacetatet brinner med rödaktigt ljus, som försvårar jämförelsen med ljuskällor af den vanliga hvita färgen (se Fotometri), användes i England sedan 1898 som normalmått Harcourts lampa om 10 ljusenheter (candles = bougies décimales), hvilken skall ha vissa bestämda dimensioner och matas med pentan. Äfven i Frankrike användes pentanlampan. Vid Bureau of standards i Amerika har man funnit, att elektriska koltrådsglödlampor, som fått brinna en längre tid, ha en praktiskt oföränderlig ljusstyrka, och använder där dylika som prototyper i st. f. lampor med flytande brännämne, hvilkas ljusstyrka varierar något med barometertrycket och luftens fuktighetsgrad. Den amerikanska ljusenheten bestämdes urspr. lika med den engelska och skulle vara lika med 100 :88 af hefnerljuset. Genom öfverenskommelse 1 april 1909 mellan Bureau of standards i Washington, Laboratoire centrale d'électricité i Paris, National physical laboratory i London och Physikalisch-technische reichsanstalt i Berlin bestämdes, att Amerika, Frankrike och England skulle ena sig om en gemensam ljusenhet, som under förutsättning af öfriga länders anslutning till öfverenskommelsen skulle kallas internationellt normalljus, samt att denna ljusenhet genom de fyra nämnda anstalternas gemensamma försorg skulle vidmakthållas konstant och fortlöpande jämföras med hefnerlampan. Tyskland bibehåller denna sistnämnda ljusenhet, hvarvid dock bör tillläggas, att hefnerlampan skall brinna vid 760 mm. barometertryck och en luftfuktighet af 8,8 liter vattenånga pr kubikmeter. Förhållandet mellan ljusenheterna är efter denna öfverenskommelse fastställdt sålunda, att 1 föreslaget internationellt normalljus = 1 pentancandle = 1 bougie décimale = 1 amerikanskt candle = 1,11 hefnerljus. Den i Sverige uteslutande brukliga ljusenheten, hefnerljuset, är = 0,90 af den nya enheten. Wt. Ljusets absorption, fys. Se Absorption 3. Ljusets brytning, fys. Se Ljusbrytning.