genom en kondensationsprocess. -- Lågans lyskraft är därjämte beroende af en annan omständighet, nämligen förbränningstemperaturen, som vid en lysande bunsenlåga vid yttre käglans midt uppgår till omkr. 1,350°, men denna kan ökas, om man ställer så till, att förbränningen får ske i ett syrerikare medium än luft. I vanlig luft finnes syrgasen blandad med ungefär 4 gånger så stor volym kväfgas, hvilken icke deltager i förbränningen, utan tvärtom minskar dennas liflighet därigenom, att den absorberar en del af det under förbränningen alstrade värmet och sålunda afkyler lågan. Om däremot en låga får brinna i ren syrgas i st. f. i vanlig luft, höjes såväl dess temperatur som dess lyskraft. Man kan därför ansenligt öka lyskraften hos vanliga brännare, om de förses med rör, som af ge en viss mängd syrgas åt lågan, ökas syrgasmängden, blir förbränningen så hastig, att lyskraften försvinner. Likaså aftager en lågas ljusstyrka, om den brinnande gasen blandas med utspädande gaser. Så brinner t. ex. lysgas, blandad med 2 à 3 gånger sin volym kväfgas, med färglös låga. En ljuslågas ljusstyrka bestämmes genom en apparat, som kallas fotometer (se d. o.). Genom afkylning kan man utsläcka en låga. En kall luftström släcker sålunda en låga, emedan den beröfvar lågan värme. Detsamma sker genom närmandet af kalla eller värmeledande ämnen. Sprit, som lätt brinner, om den finnes uppsugen i en veke, kan ej antändas, om den utgjutes på en massiv metallplåt, emedan denna absorberar alltför mycket värme. Om man öppnar gaskranen till en brännare, kan man med en brinnande kropp antända gasen långt ofvan brännaren, och lågan fortplantas ögonblickligen till utströmningsöppningen. Men om man ett stycke ofvan brännaren håller ett metallnät (fig. 4), antändes gasen som förut ofvan nätet. Dock tändes gasen ej under nätet, emedan detta upptager värme från lågan, hvadan gasen under nätet ej kan upphettas till antändningstemperaturen. Därpå beror konstruktionen af Davys säkerhetslampa (se d. o.), som användes i kolgrufvor för att förekomma explosion af grufgas. P. T. C.*

Fig. 4. Ljuslära, fys. Se Optik. Ljusmässedagen. Se Kyndelsmässan. Ljusmätare, fys. Se Fotometer.

Ljusnan vid Lottefors i Bollnäs socken. Ljusnan, en bland Norrlands största älfvar, upprinner ur Ljusnetjärnen i Härjedalen strax ö. om riksröset 151 vid foten af Ljusnestöten (1,149 m.) på 884 m. höjd ö. h., upptager fr. h. den s. om Grönvålen (1,070 m.) ur Grönsjöarna (807 m. ö. h.) upprinnande Grönån och fr. v. Tvärån från Skarsfjället (1,593 m.), hvilka båda äro nästan lika stora som hufvudströmmen, flyter med sydöstlig hufvudriktning, dock med stora krökningar, genom nämnda landskap, hvars egentliga bygder ligga vid denna älf och i de många dalgångar, som leda ned till densamma. Under sitt lopp genom Härjedalens torftiga, allvarliga fjäll- och skogstrakter, för hvilka L. utgör den lifgifvande pulsådern, förbi Ljusnedals nedlagda järnbruk, nedanför hvilket den fr. h. upptager afloppet från Funäsdalssjön (583 m.), upptager floden fr. h. den från Stora Linjetjärn (831 m.) vid riksgränsen kommande, genom Malmagen (781 m.), Tänndalssjön och Östersjön (713 m.) rinnande Tännån (54 km.) i sjön Lassen (543 m.), Råndaälfven (70 km.), Lofsån (70 km.) och Härjån (80 km.), som kommer från sydligaste Härjedalen, upptager Orrmosjön och genomflyter Härjeåsjön, fr. v. Mittåälfven (70 km.) vid Långa skans, Särfån (50 km.) och Vemån (95 km.). Vid Sveg öppnades 1911 en stor kombinerad landsvägs- och järnvägsbro öfver L. Vid Kålsätts by, 335 m. ö. h., passerar floden gränsen till Hälsingland. Efter en krökning mot n., hvarunder upptages Hoaälfven (60 km.) från Jämtland, återtager L. snart sin förra hufvudriktning, alltjämt genomlöpande föga odlade och odlingsbara vildmarker, tills den nedanför Laforsen (se d. o.) i Färila socken vidgar sin dal till ett väl odladt och tätt bebyggdt slättland. Under det fortsatta loppet till hafvet följes älfven af ansenliga, skogbeväxta bergshöjder, hvilka än tränga sig fram till den forsande strömmen, än draga sig tillbaka och lämna plats för odlade slätter och stora byar. Vid Ljusdal upptages fr. n. ett ansenligt tillflöde, Letån, från sjöarna Hännan (218 m.), Storsjön (197 m.), Letsjön (150 m.) och Växnan (134 m.), hvarefter älfven, följd af Norra stambanan, antager sydlig riktning och genomflyter Hälsinglands bästa och kanske vackraste bygder i Järfsö, Undersvik, Arbrå och Bollnäs (se fig.), stundom vidgande sig till större lugnvatten, såsom Tefsjön, Örsjön (112,7 m.), Kyrksjön och Växsjön (84 m.). I Varpen (50 m.) s. om Bollnäs upptager L. fr. h. sin största biflod, Voxnan (150 km., vattenområde 3,530 kvkm., hvaraf 4,2 proc. sjöar), från Dalarna och Härjedalen, hvarefter floden vänder sig mot ö., genomflyter insjöarna Bergviken (45 m.) och Marman (37 m.) samt slutligen utför Ljusne strömmar (36,5 m. fall) kastar sin väldiga vattenmassa i