921 Llanos altos-Llorente y Oiivares 922 llanos är Maturin (4,400 inv.) handelscentrum, i de mellersta llanos Calabozo (3,800 inv.) och i de västra Guanare (4,000 inv.), Barinas (2,500 inv.), San Fernando de Apure (3,400 inv.), för att blott nämna de mest betydande. J- F. N. Llanos altos, llanos bajos. Se Llanos. Llanquihue [Ijankk/e], provins i sydamerikanska republiken Chile, emellan 40° 20' och 42° 30' s. br., bildad 1861 af delar af Valdivia och Chiloe. 91,676 kvkm. 105,043 inv. (1907). L. omfattar det öfvervägande jämna och väl bevattnade området mellan kustbergen i v. och Anderna i ö. Midt i landet ligger den stora sjön L. (740 kvkm., 108 m. djup, 43 m. ö. h.), med aflopp genom Maullin, vid foten af vulkanerna Osorno (2,250 m.) och Cal-buco. Klimatet är fuktigt och sundt; sädesodling är hufvudnäringen. L:s urskogar äro de mest storartade i Chile. De lämna en viktig exportvara. Hufvudstad är Puerto M o n 11 (se d. o.). J- F. N. Llanura de Bogotå [ljano'ra de bågåta']. Se B o got å. Llauricocha [IjaTirikå^tja], sjö i Syd-Amerika, i Perus Änder, har länge betraktats som Amason-flodens ursprungliga källa, men genom Siewers' resa 1909 till Peru och Ecuador blef flodens källområde bättre kändt. Amasonfloden uppstår i Lago de Santa Anna och genomflyter, innan den når Llauricocha, midt ibland väldiga snöberg med rik glaciärbildning, fem små sjöar, af hvilka två näras genom i dem utfallande glaciärer. LL. B., förkortning för lat. légum baccaläiifreus, eng. bachelor of laws (se Bachelor). LL. D., i England och Nord-Amerika förkortning för lat. legum do'ctor, juris utriusque doktor (se d. o.). Llerena [ljere'na], kretsstad i spanska prov. Ba-dajoz (Estremadura), vid foten af Sierra de San Miguel (med silfverförande blygrufvor). 7,049 inv. (1900). Fårafvel, ull- och spannmålshandel. J. F. N. Llewelyn, L l e w e 11 y n [löe'lin], furstar i Wales. 1. L. ab Torwerth 1. L. den store, d. 1240, vann som helt ung 1194 herraväldet öfver norra Wales efter en seger öfver sin farbror Davydd ab Owain och utsträckte 1216 sitt välde äfven öfver södra Wales, endast med undantag för därvarande engelska besittningar. L. slöt 1201 fred med konung Johan utan land, som förut understödt Davydds tronkraf, samt äktade s. å. dennes oäkta dotter Joanna (d. 1237). Sedermera råkade han i strid med sin svärfar, poserade under dennes tvist med påfven som kyrkans stridsman mot den bannlyste Johan och trädde i förbindelse med de baroner, som 1215 aftvungo Johan Magna charta. hvari därför äfven intogos några bestämmelser till L:s förmån. Han hyllade 1218 Henrik III, men invecklades senare i nya strider med engelsmännen. L. var den mäktigaste af Wales' inhemska furstar, stiftade kloster, gynnade barder och förstod mästerligt att till landets tryggande draga fördel af partistriderna i England. Jfr 0. M. Edwards, "History of Wales" (1901). -2. L. a b Gruf fy d d, den föregåendes sonson, d. 1282, efterträdde 1246 sin farbror Davydd ab Llewelyn och hyllade Henrik III som sin länsherre. Haa ingick emellertid 1262 förbund med Simon af Montfort och de missnöjde baronerna samt deltog i deras strider mot Henrik och inkvisitionsdomstolen tronföljaren Edvard. Påflige legaten Ottoboni bemedlade 1267 en förlikning i Shrewsbury, enligt hvilken L. skulle ha rätt till hyllning af de walesi-ske höfdingarna, men själf hylla Englands konung som sin länsherre. L. vägrade emellertid hylla Edvard I, som därför 1276-77 företog ett stort fälttåg till Wales och tvang L. till underkastelse. Fördraget i Conway (nov. 1277) inskränkte hans rike till norra Wales.- L. upptog våren 1282 jämte sin förut med engelsmännen förbundne broder D a-vydd ab Gruffydd striden för Wales' oberoende, men blockerades snart af Edvard I i bergstrakten kring Snowdon. Han lyckades på senhösten bryta sig ut, men stupade 11 dec. s. å. i mellersta Wales i en strid mot en engelsk här under Edmund Mortimer. Davydd fortsatte striden, men utlämnades af sina egna landsmän och af rättades 1283, hvarefter det engelska väldet i Wales förblef obe-stridt. Jfr J. E. Morris, "The welsh wars of Edward I" (1901). 1-2. V.S-g. Lleyda [ljä'jda]. Se L er i d a. Llobregat [ljåbrega't], forntidens Rubricatus, flod i spanska prov. Barcelona (Katalonien), 160 km. lång, upprinner på Cerro de Tosa, nära franska gränsen, och faller ut i Medelhafvet s. om staden Barcelona. (J. F. N.) LL. 00. prof. (adj., doc.), förkortning för lat. ling-iiärum orientälium profe'ssor (adju'nclus, do'cens), professor (adjunkt, docent) i österländska språk. Llorente [ljårä'nte], Juan Antonio, spansk författare, präst, f. 1756 i Aragonien, d. 1823 i Madrid, filos., juris och teol. doktor i Zara-goza, generalsekreterare 1789, kanik i Toledo 1806 och universitetskansler. L. deltog 1808 i konstitutionsarbetet i Bayonne och utnämndes af Josef Bonaparte till led. af statsrådet. L:s utveckling gick från ultramontanism till liberalism och rationalism. När fransmännen utdrefvos ur Spanien, följde L. Josef Bonaparte och skref i Paris 1817-18 Hifttoire de Vlnqnisition d'Espagne (öfv. till flera språk, bl. a. svenska 1824), som har anseende för trovärdighet. Under parisvistelsen publicerade L. vidare under pseudonymen N e 11 e r t o Memorias para la historia de la revolution espanola (Paris 1874-16), som är af mycket intresse rörande händelserna 1808, och Portratts poli-tiques des papes (1822), som föranledde L:s utvisning från Frankrike. Af öfriga arbeten må nämnas Noticias historicas de las tres provincias vascongadas (1806 -08), Noticias biogråficas (1818), en själfbiografi, och Observations critiques sur GU Bias (1822), ett upprepande af Islas (se d. o.) försök att bevisa, att Lesage plagierat en gammal spansk berättelse, "El bachiller de Salamanca". Ad. H-n. Llorente y Oiivares [ljårä'nte i åliva'res~|, Teodor o, spansk författare, f. 1836 i Valencia, d. där 1911. Efter djupgående studier i juridik, filosofi och vitterhet förvärfvade L. 1859 doktorsgrad i Madrid, men har sedan tillbragt nästan he.la sitt lif i Valencia.