931 Lobanov-Lobe 932 dol af ett flikigt organ. Så har t. ex. hjärnan 4 lober å hvarje hemisfär, näml. pannioben, hjäss-loben, tinningloben och nackloben. Af lungorna hos människan har den högra 3, den vänstra 2 lober, lefvern en högra och en vänstra lob. - 2. Paleorit. Se A m m o n i t e r, sp. 859. 1. F- B-* Lobanov [labänåf], Aleksej Borissovitj, furst L.-R o s t o v s k i j, rysk diplomat, f. 1825, hade sin tidigare diplomatiska verksamhet förlagd hufvudsakligen till Kon-stantinopel, där han 1856 blef legationsråd, 1859-63 var envoyé och 1878-79 ambassadör. Dessemellan var han bl a. 1868-78 in-rikesministersadjoint. I sept. 1879 blef L. rysk ambassadör i London, förflyttades 1882 till Wien och i jan. 1895 till Berlin samt utsågs i mars sistnämnda år (efter Giers) till utrikesminister. Med sällspord kraft och duglighet begagnade han sig af de gynnsamma förhållanden, som Alexander III:s politik skapat, och uppnådde betydande resultat både i Öst-Asien (intervention 1895 jämte Frankrike och Tyskland till Kinas förmån, hvarigenom Japans och Englands planer korsaaes, negociering af ett lån åt Kina m. m.) och på Balkanhalfön, där det ryska inflytandet konsoliderades. L. aflcd plötsligt i en järnvägskupé på resa från Wien till Kiev 30 aug. 1896. Han var en högt bildad man och uppträdde äfven som historisk författare. Lobatje'vskij [labat-], N i k o l a j Ivanovitj, rysk matematiker, f. 1793 i Nizjnij Novgorod, d. (blind) 1856, blef filos, doktor vid universitetet i Kazan 1811 och var 1816-46 professor där i matematik. L. var ansedd som en mycket framstående lärare och utgaf arbeten inom flera skilda delar af matematiken. Hans största förtjänst är dock att ha grundlagt den s. k. icke-euklideiska geometrien , Lobatjevskis geometri (se Geometri). (L F.) Lobau [la-], den största af de öar, som nedanför Wien dela Donau i flera armar, har blifvit ryktbar genom den franska arméns förläggning där efter motgången vid Asparn (se d. o.). (J. F. N.) Lobau [franskt utt. låbå], Georges Mouton, gr ef ve af L., fransk marskalk, f. 1770 i Pfalzburg i Lothringen, d. 1838, inträdde 1792 som frivillig i franska armén och uppnådde 1800 öfverstegrad. 1805 blef han brigadgeneral och adjutant hos Napoleon, efter Tilsit-freden (1807) generalinspektör för infanteriet samt divisionsgeneral. Från slutet af 1807 användes han i Spanien, men återkallades till Tyskland efter utbrottet af kriget med Österrike 1809. Under de kritiska dagarna 21 och 22 maj s. å., hvilkas minne är förbundet med namnen Asparn (se d. o.) och Esslingen, bidrog han väsentligen att rädda den hufvudsakligen på ön Lobau sammanträngda franska armén, med anledning hvaraf kejsaren utnämnde honom till grefve af L. Under 1812 års fälttåg åtföljde han Napoleon till slutet, stred 1813 vid Liitzen och Bautzen och råkade vid kapitulationen i Dresden i österrikisk fångenskap. Återkommen till Frankrike, blef han under "hundra dagarna" pär samt deltog i spetsen för 6:e armékåren i slagen vid Ligny och Waterloor där han tillfångatogs af engelsmännen. 1818 återkom han till Frankrike och invaldes 1828 i deputeradekammaren. Vid julirevolutionen (1830) blef han medlem af den provisoriskt regerande muni-cipalkommissionen. 26 dec. 1830 fick han efter La Fayette befälet öfver nationalgardet, och i spetsen för detta undertryckte han energiskt orolighetcrna 1332 och 1834. 1831 erhöll han marskalks-stafven. (C. O. N.) Lo;bberich, by i preussiska reg.-omr. Dusseldorf CRhenprovinsen). 7,804 inv. (1905). Sammets- och sidentillverkning samt annan industri. J- F- N- Lobby [lå'bi], eng. (af mlat. lobia 1. lobium], korridor, förmak, väntrum, vestibul. Ordet användes särskildt om korridorer och samtalsrum i parlamentsbyggnader (jfr fr. salle des pas perdus} och alldeles speciellt om de båda korridorer, som engelska underhusets medlemmar passera vid omröstningar, hvarvid de räknas, när de gå in i "ja-korridoren" L "nej-korridoren" (the aye-lobby och the no-lobby). - Enär samtalsrummen i folkrepresentationcrs sessionsbyggnader äro tillgängliga för allmänheten r pläga där sammanträffanden ega rum mellan folkrepresentanterna och deras valmän eller affärsmän, journalister o. s. v. Däraf har uppkommit termett l o b b y i n g (liksom verbet to lobby) för påverkan utifrån på folkrepresentanterna vid dylika sammanträffanden, och de personer, som egna sig däråt, kallas - särskildt i Förenta staterna - lobby-ister (lobbyists). I unionskongresscn och de olika staternas legislaturer är dylik påverkan ytterst vanlig, dels i form af upplysningars meddelande och framläggande af argument från intresserade, dels i form af korruption utaf olika slag. Amerikanska bolag och affärsintressen hotas å andra sidan ej sällan af motioner från enskilda folkrepresentanter, som väckts i mer eller mindre beslöjadt utpressningssyfte och mot hvilka de skydda sig genom "lobbying" af särskildt för detta ändamål underhållna agenter. Dessa och liknande korruptionsformer ha föranledt särskild lagstiftning (genom "?nti-lobbying acts") i ett stort antal stater inom Unionen. Jfr Bryce, "The american common-wealth", I (1888; ny uppl. 1911), G. M. Gregory, "The corrupt use of money in politics and laws for its prevention" (1893) och P. S. Eeinsch, "American legislatures and legislative mcthods"" (1907). V.S-g. Lobbyist [lå'bi-ist]. Se Lobby. Lobe [lä-], Johann Christian, tysk tonsättare och musikskriftställare, f. 1797 i Weimar, d. 1881 i Leipzig, uppträdde redan 1811 som flöjtist och hade anställning i Weimars hofkapell till 1842, då han erhöll professors titel och öfvertog ledningen af ett musikinstitut. 1846 flyttade han till Leipzig som privatlärare och teoretiker. L:s kompositioner (flöjtsaker, pianokvartetter, symfonier, uvertyrer, operorna Wittekind, Die flibuslier m. fl.) äro mindre bekanta än hans förtjänstfulla skrifter: Lehrbuch der musikdischen komposition (4 bd, 1850 -67; bd l o. 4 omarb. af Kretzschmar 1884-87, flera uppl.), Katechismus der musik (1851, 28:e uppl. 1904; "Musikens katekes", 1877, ny uppl.