935 Loberad-Lobstein 936 liga linjen Reuss-L., har ett sundt och naturskönt läge nära Saale. 2,990 inv. (1905). Höjdkurort, 500 m. ö. h.; tre kraftiga järn-källor; säsong frän början af maj till slutet af sept.; frekvens omkr. 900 patienter. J- F. N. Ln. Loberad (af grek. lobofs, flik), löt., säges om ett blad med föga djupa inskärningar och hvars flikar äro trubbiga eller af rundade; exempel härpå äro ekens, särskildt vinterekens, blad. G. L-m. Lobe Tobisundet. Se Fi öres 1. Lo;bi olfactörii, L u k 11 o b e r, anat. Se H j ä r-n an, sp. 829. Lobisa [låbi'sa], landskap. Se B a b i s a. Lo'bkowitz (tjech. Lobkowic), gammal bömisk adelssläkt, som 1410 tog sig namn efter slottet L., har delat sig i flera linjer, af hvilka en ännu lefver i Österrike, en friherrlig gren af en annan i Bajern. Den förra erhöll 1624 riksfurstlig värdighet och 1786 hertigtitel af R a u d n i t z. 1. W en z el (tjech. Våclav) Eusebius, furste af L., österrikisk minister, f. 20 jan. 1609, d. 22 april 1677 i Raudnitz, tjänade under 30- åriga kriget i kejserliga hären, blef 1647 fältmarskalk och 1652 president i hofkrigsrådet, arbetade 1658 för Leopold I:s kejsarval och vardt 1669 efter furst Auerspergs fall ledande minister. Som sådan verkade han för godt förhållande till Frankrike och kejserligt envälde i Österrike och i Ungern, där han med blodig stränghet undertryckte en resning. Brytningen med Frankrike octi fiender vid hofvet framkallade den frimodige och fritalige ministerns anklagande för högförräderi och 1674 hans förvisning till Raudnitz. - Jfr A.' Wolf, "Furst Wenzel L." (1869). 2. Georg (tjech. Jifi) Kristian, furste af L., hertig af Raudnitz, österrikisk politiker, f. 14 maj 1835 i Wien, d. 22 dec. 1908 i Prag, invaldes 1865 i bömiska landtdagen och 1873 i riksrådets deputeradekammare, där han jämte öfriga tjecher dock först 1879 tog säte och' 1881 blef förste vicepresident. 1883 blef han ärftlig medlem af herrehusct samt geheimeråd och var under Hohcn-warts ministär 1871 samt åter från 1883 öfverste-landtmarskalk i Böhmcn; 1890 deltog han i underhandlingarna om den s. k. bömiska förlikningen (se Bohm e n, sp. 883). I denna politiska verksamhet framträdde L. som ledare för den klerikalt och tjechiskt sinnade bömiska godsegaradeln vid kampen med tyskarna. Han verkade äfven för främjandet af folkundervisning i landthushållning, för den tje-chiska litteraturen och för inrättandet af en bömisk vetenskapsakademi (1890) 1-2. G. W-k. Loblinje, suturlinje. Se A m m o n i t e r, sp. 859. Lo'bnoje mjesto, ry. Se M o s k v a. Lob-nor. Se Lop-n or Lobo [lå'bå], Francisco Rodriguez, portugisisk skald, d. omkr. 1625, författade de tre herderomanerna O pastor peregrino, A primavera och O desenganado, enformiga och konstlade alster, i hvilka L. emellertid instrött herdepoesier af mycken friskhet. Dessutom märkas O condeslabre de Portugal (1610-17), ett epos i 20 sånger på ottave rime, och Corte na aldea (1619), en samling prosa-kcnversationer med historiska inledningar, hvilka ansågos som mönster af prosastil. Lobo [lårbå], Eugcnio Gerardo, spansk skald, f. 1679 i Cuerva (Toledo), d. 1750, utmärkte sig på den militära banan samtidigt med att han skref poesi och kallades därför "capitån cop4ero", avancerade till generallöjtnant och blef generalguvernör i Barcelona. I sina första dikter var L. gongorist, skref sedan graciösa coplas, eleganta de-cimas. Hans författarskap omfattar såväl dramatik som epik och lyrik. I Rivadeneiras "Biblioteca de au-tores espanoles", bd 37, har Cueto m. fl. gett en litterärbiografisk studie öfver L., och där finnas intagna komedierna El tejedor Palomeque y marlires de Toledo och El mds fusto rey de Grecia förutom ett stort antal sonetter, romanser och decimas. L:s Obras poéticas utkommo 1858 (flera uppl.). Ad. II-n. Loboit, miner., en vid Gökum i Uppland i urkalk-sten förekommande varietet af mineralet idokras, som blifvit uppkalladt efter en portugisisk minister i Stockholm, I. v. Lobo. P. T. C.* Lobos [lå'bås]. 1. ö vid kusten af Uruguay, vid La Platås mynning, 120 km. ö. om Montcvideo, 28 m. hög. I maj och juni besökcs den mycket för sälfångst. - 2. En af Kanarieöarna. - 3. I si as de Lobos, ögrupp utanför Perus kust, bestående af tre öar L. de T i er ra, 25 km. från fastlandet, och de två L. de A f u e r a, 50 km. s. ö. om den förra och 80 km. från kusten. De hade förr mycket stora guanolager; ensamt de på L. de Afuera ha skattats till 8 mill. ton. _1~~3- J> F' N- Lobos de Afuera [lå'bås de afoä'ra], L. d e Tierra [-t£'rra]. Se L öbo s 3. Lobositz [lå'b-]. tjech. Lovosice, stad i norra Böhmen, vid Elbe.' 4,583 inv. (1901). Vid L. stod en strid l okt. 1756 mellan preussarna under Fredrik II och österrikiska armén under fältmarskalken Browne, som lämnade slagfältet, ehuru striden blef oafgjord. C. O. N. Lobre [lå'br], Maurice, fransk målare, f. 1862, har sin specialitet i att måla tomma rum och fånga ensamhetens stämning och minnenas poesi. Bland hans arbeten äro interiörer från Versailles och Trianon, från katedralen i Chartres m. fl. L. är representerad i Luxembourgmusect, i staden Paris' samling m. fl. G-g N. Lobscouse [lå'bskaTis], eng. Se L a p s k o j s. Lobstein [lå'bstajn], Jean Frédéric, fransk författare af uppbyggelseskrifter, f. 1808 i Strass-burg, d. 1855 i Basel, var 1832-41 lärare i klassiska språk vid lyceet i Mulhausen (öfre Elsass) och därefter predikant vid reformerta församlingar i Freiburg (Schweiz) 1842, Odessa 1843-48, dep. Vcsges 1849-52 och Basel. Bland L:s omtyckta och-mycket öfversatta arbeten må nämnas Qudques maladies spirituelles ("Stötestenar på salighctsvä-gen", 1860), L'anatomie de coeur (''"Blickar i men-niskohjertat", 1862; 2:a uppl. 1864), Uannée chré-tienne (1856, lire uppl. 1895; "Det christliga året", 1864-65; 3:e uppl. 1871), Täglichs weck-stimmen (orig. på tyska; "Dagliga väckelseord", 1872, 3:e uppl. 1887) och Derniéres meditations