937 Lobstein-Loccenius 938 ("De sista betraktelserna", 1867; en annan svensk yfv. "Sista betraktelser", s. å.). (J. T. B.) Lobstein [lå'bstajn], Paul, franskfödd tysk protestantisk teolog, f. 1850 i Épinal, blef 1877 e. o. och 1884 ord. professor i dogmatik i Strassburg. Till sin teologiska åskådning tillhör han närmast den s. k. ritschlska riktningen. Bland hans arbeten må nämnas Die efhik Calvins (1877), Le dogme de la naissance miraculeuse du Christ (1890), La christologie traditionnelle et la foi protestante (1892; "Den traditionella kristologien och den protestantiska tron", 1894) och Essai d'une introduclion d la dog-matique proteslante (1896). E. Bg. Lobwasser [låb-], Ambrosius, tysk psalmist, f. 1515 i Sachsen, d. 1585 som juris professor i Kö-nigsberg, öfversatte till tyskan och utgaf 1573 Marots och Bezas öfv. af Davids psalmer till fransk vers. L:s sålunda tillkomna psalmer (med fyrstämmiga melodier vid tryckta) vunno, trots sitt ringa litterära värde, en högst vidsträckt utbredning bland de re-formerte i Tyskland ända till 1700-talets början, men sågos med mindre blida ögon af lutheranerna. Fem psalmer i 1693 års svenska psalmbok och två (n:r 183 och 460) i den nya af 1819 äro hämtade från L. Lobås, jaktv., ett fordom brukligt giller (se d. o.) för fångst af lo, bestående af tre mot hvarandra vinkelrätt ställda, timrade väggar med en gafvelsida öppen. Taket bildades af en på en bom rörlig lucka, som, då betet (en uppstoppad hare, fågel e. d.) vidrördes, föll ned och tillstängde ingången. G. G. Local government board [låu'kl ga^vgnment bå'od]. Se Board. Locälis (lat., af lofcus, ställe), näml. cäsus. Se Kasus 2, sp. 1237. Local option [låTi'kl årpJ9nl. eng., omröstning om rusdrycksförbud. Se Larson (sir W.) och Lokalt veto. Loca'nda (it., af locäre, hyra ut), värdshus, hotell, rum för resande i Italien. Locarno [lakarna], ty. Luggarns, stad i schweiziska kantonen Ticino (Tessin) med naturskönt läge vid Maggias utlopp i öfre ändan af Lago maggiore och en af ändpunkterna för Gotthardsbanan. 3,603 inv. (1900; som kommun 4,314 inv.). Staden har en fullkomligt italiensk prägel, liksom ock dess omgifningar med sin yppiga växtlighet påminna mera o'm Italien än om Schweiz. L. har gymnasium, lärar- och lärarinneseminarium och många privatskolor. Liflig handel och besökta marknader. Luftkurort, 204 m. ö. h. i mildt klimat och skyddadt läge. Säsong från midten af aug. till slutet af maj. Omkr. 4,000 kurgäster. - L. kom i början af 1300-talet under Milano och af träddes 1512 till Edsförbundet, hvars fogdar förvaltade staden och grefskapet L. som "gemeine herrschaft" till 1798. L. lades då till kantonen Lugano i Helvetiska republiken och kom genom mediationen af 1803 till kantonen Ticino, hvars hufvudstad det var omväxlande med Bcllinzona och Lugano, innan regeringens säte 1881 definitivt förlagts till Bellinzona. (J. F. N. Ln.) LocateMli [la-], P i et ro, italiensk violinist, f. 1693 i Bergamo, d. 1764 i Amsterdam, var elev af Corelli, reste mycket och slog sig ned i Amsterdam, där han inrättade ständiga konserter. Han var en betydande virtuos och särskildt en af de förste, som utbildade dubbelgreppen (det flerstämmiga spelet) på violinen. Af hans många kompositioner äro åtskilliga upptagna i Alards och Davids skolverk och några sonater nyutgifna för Pariskonservatorict (1801). A. L.* Locate'llis lampa, fys., en enkel oljelampa med fyrkantig veke utan lampglas, men försedd med reflektor. En sådan lampa använde Melloni som lysande värmekälla vid sina berömda försök öfver det strålande värmet B. B.* Locätio et conductio, lat. Se L e-go a f t al. Locativus (lat., af lofcus, ställe), näml. cäsus. Se Kasus 2, sp. 1237. Loccenius [låkksen-], Johan, universitetslärare, rättslärd, häfdaforskare, f. 13 mars 1598 i Itzchoe i Holstein, där fadern, Albrecht Lochcn, var borgare, d. 27 juli 1677 i Uppsala, studerade i Hclm-stedt, Rostock och Leiden, promoverades 1625 på sistnämnda ställe till juris doktor och blef s. å. på Joh. Skyttes föranstaltande kallad till Uppsala som e. o. professor i historia, i hvilket ämne han 1627 blef | ord. lärare. Därmed förenade han från 1628 äfven den efter Simo-nius lediga skytteanska professuren ända till 1642, då Freinsheim inkallades. Under denna tid hade L. 1634 blifvit förflyttad till en professur i juridiska fakulteten, men utbytte densamma 1648 mot bibliotekarieplatsen, hvilken befattning han bibehöll till sin död. Dessutom hade han af Kristina 1648 blifvit utnämnd till e. o. och 1651 till ord. rikshistoriograf, hvarjämte han 1666 kallades till professor honorarius i juridiska fakulteten, i hvilken egenskap han verkligen föreläste under tre " år. Tillika utnämndes han 1666 till assessor i det då i Uppsala inrättade Antikvitetskollegiet, hvars preses han blef efter Stiernhielms död (1672). L:s lif bildar ett af de vackraste bladen i universitetets och den svenska vetenskapens häfder, i hvilka han, en polyhistor i ordets egentliga mening, inristat sitt namn genom arbeten på historiens, fornforskningens, latinets, vältalighetens och rättsvetenskapens vidsträckta områden. Genom skarpsinne, kritisk blick och ovanlig lärdom var han i stånd att på hvarje fält lämna efter sig ett fullgod t arbete, hvars värde länge öfverlefvat hans egen tid. Och en outtröttlig arbetskraft, understödd af en till det sista orubbad hälsa, medgaf honom att oupphörligt rikta vetenskapen med nya arbeten.