vände till Finland. Runebergs skildring af "gamle Lode" öfverensstämmer med de drag traditionen lämnat oss. Hvarje gång lian gick i elden aftog han först hatten inför fronten och läste en tyst bön, hvarefter han yttrade några uppmuntrande ord till manskapet. 1-2. M. G. S. Lodelinsart [lådläsār], kommun i belgiska prov. Hainaut, n. om Charleroi. 9,080 inv. (1904). Glashyttor och stenkolsgrufvor, J. F. N. Loden [lå-], ty., ett slags föga valkadt ylletyg till jaktdräkter m. m. Lodève [lâdäv], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Hérault, vid Lergue, ett tillflöde till Hérault, och Sydbanan. 6,142 inv. (1906). L. har i synnerhet stora klädesväfverier för arméns behof, importerar stora massor ull från kringliggande depart, och exporterar kläde, vin, brännvin och trävaror. L. kallades på romarnas tid Luteva och Forum Neronis. Det var biskopssäte från förra hälften af 300-talet till 1790. (J. F. N.) Lodge [lå'dʃ], Thomas, engelsk författare, f. 1588(?) i eller nära London, d. 1625 (i pesten), studerade sedan 1573 i Trinity college, Cambridge, och sedan 1578 i Lincoln's Inn, förvärfvade både baccalaureus- och magistergraderna, företog flera resor, bl. a. en till Kanarieöarna och en till Syd-Amerika. (Han torde dock ej under sitt reselif ha gett sig till skådespelare, såsom det uppgifvits.) L. studerade medicin i Avignon och blef omkr. 1600 läkare i London. Då han alltsedan slutet af 1570-talet slagit sig på litterärt skriftställen, råkade han i konflikt med sin familj, och hans fader, som varit lord mayor af London, gjorde honom arflös. Ehuru i saknad af ursprunglighet, var han en ganska framstående skriftställare, hos hvilken tidens drag afspeglas väl. Bland hans arbeten märkas pamfletten Defence of poetry, music and stage-plays (1579), en samling honungssöt lyrik (1589), prosanovellen Rosalynde, Euphues his golden legacie (1590), hvilken legat till grund för Shaksperes lustspel "As you like it", den satiriska komedien A looking glasse for London and England (1594, i samarbete med Greene), riktad mot puritanernas fördömande af skådebanan, och den omkr. 1590 skrifna Tragedy of the wounds of civil war lively set forth in the true tragedies of Marius and Sulla (tr. 1594), ett verkningsfullt historiskt skådespel med god karaktärsteckning (ämnet var hämtadt från Norths öfv. af Plutarchos). Dessutom författade L. elegier och soncttsamlingen Phillis (1593), som väckte stort bifall; bland hans satirer är A fig for Momus mest bekant. L. författade äfven episka dikter: Historie of Robert the Devil (1591) och Life and death of William Longbeard (1593). E. B-n. Lodge [lå'dʃ], Henry Cabot, nordamerikansk politiker och historiker, f. 12 maj 1850 i Boston, blef 1876 advokat och s. å. filos, doktor vid Harvarduniversitetet på en afhandling om anglosaxisk jordeganderätt (publicerad jämte tre andra författares studier i samma ämne i "Essays on anglosaxon land law", s. å.). L. var 1876-79 lärare i amerikansk historia vid Harvard samt utgaf tidskrifterna "North american review" (1873-76) och "International review" (1879-81). Han var 1880-81 medlem af Massachusetts' legislatur och 1887-93 af kongressens representanthus samt har sedan 1893 varit förbundssenator för Massachusetts. Han tillhör det republikanska partiets ledande män, var under 1890-talets strider om guldmyntfoten en af dennas ifrigaste förfäktare och gjorde sig sedan bemärkt som en bland de trognaste anhängarna af Roosevelts politik. Af denne insattes L. 1903 i gränskommissionen rörande Alaska och 1907 i den stora kommittén för invandringens reglerande. Vid sidan af sin politiska verksamhet har L. gjort sig känd som flitig och grundlig forskare i amerikansk historia. Bland hans skrifter märkas biografier (i "American statesmen series") öfver Alexander Hamilton (1882), Daniel Webster (1883) och George Washington (2 bd, 1889), History of Boston (i "Historie towns series", 1891), Historical and political essays (1892), Story of the american revolution (2 bd, 1898), Story of the spanish war (1890) och A frontier town and other essays (1906). L. har vidare utgifvit A. Hamiltons "Works" (i 9 bd 1885-86) och en kritisk edition af "The federalist" (1891) samt jämte J. W. Garner utarbetat handboken "History of the United states" (4 bd, 1906). V. S-g. Lodge [lå'dʃ], sir Oliver Joseph, engelsk fysiker, f. 1851 i Penkhull i Staffordshire, England, blef filos, doktor 1877, assistant professor i använd matematik vid University college i London 1879, professor i fysik vid universitetet i Liverpool 1881 och är sedan 1900 rektor vid universitetet i Birmingham. Han har hufvudsakligen arbetat med problem inom elektricitetsläran, ofta med en praktisk anstrykning. Han har skrifvit flera arbeten ang. sätet för Voltas kontaktkraft (1884-1901), ang. elektrolysproblemet (1886-92), om oscillerande elektriska urladdningar (1889-91) samt en därmed sammanhängande Theory of lightning-conductors (1888), om Hertz' elektriska vågor och telegrafering utan tråd (1889- 98), hvarvid han inlagt förtjänst om kohererns förbättring (1897 och 1903), vidare om röntgenstrålar (1896) och det zeemanska fenomenet (1897) samt slutligen om elektricitet för odlingsförsök (1906). L. har vunnit sin största berömmelse genom sina af en storslagen och ofta ytterst djärf originalitet präglade böcker, bland hvilka de mest bekanta äro Modern views of electricity (1889), Signalling across space without wires (1898; 4:e uppl. 1908), Modern views on matter (1903; 3:e uppl. 1907), Pioneers of science (2:a uppl. 1904), Electrons (1907), hvari han beräknar ljuseterns täthet vara en billion gånger större än vattens. S. A-s. Lodhyfvare, sjöv. Se Lodning. Lodi [lådi], kretsstad uti italienska prov. Milano, vid högra stranden af Adda och järnvägen Milano-Piacenza. 19,970 inv. (1901; som kommun 26.827 inv.). Biskopssäte; en romansk-gotisk katedral (från-1100-talet), lyceum, gymnasium, prästseminarium, tekniskt institut och teknisk skola, lärarinneseminarium och bibliotek. Staden har vinodling och mångsidig industri, men är framför allt bekant för sina majolikaarbeten och sin parmesanost, af hvilken största mängden tillverkas i och omkring L. Boskapsskötseln i trakten är ock högst betydande. Vid Lambro, 7 km. v. om staden, ligger L. vecchio (Gamla L., 1,538 inv. 1901), hvilket milaneserna förstörde 1111 och 1158. Det var den gamla staden Laus Pompeji, uppkallad efter den store Pompejus' fader, som förvandlade den till ett romerskt municipium. Det nuv. L. anlades 1162 af Fredrik Bar-