bildar efter Polens första delning (1772) i förening med Galizien (se d. o.) en del af den österrikiska monarkien med titel konungarike. Lodovico [lådåvikå], italienska namnformen för Ludvig. Lodrät, mat. t kallas urspr, en rät linje, hvars riktning sammanfaller med lodlinjens. I öfverflyttad mening säges en rät linje vara lodrät mot eller stå lodrät på en linje, om den bildar lika stora (d. v. s. räta) vinklar med densamma, och på ett plan, om den är lodrät mot alla linjer i planet, som gå genom dess fotpunkt. I samma bemärkelse som lodrät nyttjas orden pcrpendikulär och vinkel-rät. d.F.) Lodskott, sjöv. 1. Detsamma som lödning. "Tag ett lodskott" betyder sal. "'loda en gång". - 2. Det vid lödning erhållna bottenprofvet jämte anteckning om bottcndjupet och tidpunkten, då prof vet och djupet erhöllos. Jfr Lödning. H. \V-1. Lodskottskorrektion, sjöv. Se Lödning, sp. 959. Lodtalg, sjöv. Se Lödning, sp. 961. Lodur, nord. myt., en asagud, hvilken namnes som den siste uti trilogien Oden, Höner och Lodur vid människans skapelse, hvarvid L. gaf henne blod och lifsfärg. På andra ställen nämnas Oden, Höner och Loke som en trilogi; man har därför identifierat Lodur och Loke. Med orätt har namnet L. ansetts besläktadt med ty. lodern, fladdra. L. är kanske af samma rot som lat. Vulcanus och namnet på den uti indiska mytologien förekommande Vrtra, en de himmelska vattnen fängslande och mot såväl gudar som människor fientlig demon, som slutligen dödas af guden Indra. Jfr Norcen i "Nordisk tidsskrift for filologi", ny följd IV: 28 ff., och K. M. Meyer, "Altgerma-nische religionsgcschbhte" (1911). Th. \V. (B-e.) Lodyn 1. H l o d y n. Se J o r d, nord. myt. Lodz, po. Łódz [ωo'ds] l. Łodzia, kretsstad i rysk-polska guv. Piótrkow, medelpunkten för Polens textilindustri, var i början af 1800-talet en obetydlig ort. 1834 anlades där den första större fabriken, ett ullspinneri, och sedan dess har staden tack vare stor inflyttning af tyska kapitalister och arbetare växt i stor skala (i synnerhet sedan en bibana 1866 förenat den med Warschau--Wien-järnvägen), &å att den 1908 beräknades ha 393,520 inv., af hvilka 40 proc. voro tyskar och 22 proc. judar (175,160 voro rom. katoliker, 89,015 lutheraner). I L. och omgifvande trakt funnos 1901 664 industriella verk med 53,079 arbetare och ett tillverkningsvärde af 88 mill. rubel, däraf kommo på L. själft 400 fabriker, 45,000 arbetare och 73 mill. i produktionsvärde. Viktigast är bomullsindustrien (45 spinnerier och väfverier), därnäst ullspinnerierna och klädesfabrikerna (inalles 111 verk). Dessutom finnas sidenväfverier, kemiska fabriker, järngjuterier och maskinfabriker m. m. -- Staden genomskäres af en enda 11--12 km. lång hufvudgata (Piótrkowskaja), vid hvilken nästan alla större affärer ligga och från hvilken utgå smärre gator åt båda sidor. J. F. N. todzia. Se L o d z Loé [låe], W a 11 e r v o n, friherre, preussisk militär, f. 9 sept. 1828, d. 6 juli 1908 i Bonn, deltog 1848 som löjtnant i slesvig-holsteinska kriget, blef 1858 adjutant hos prins Vilhelm af Preussen (sedermera Vilhelm I), 1861 major och kunglig flygeladju-t';nt samt var 1863-67 preussisk militärattaché i Paris. L. deltog 1862 i ryssarnas fälttåg i Kaukasien, 1864 i fransmännens i Algeriet, bevistade 1866 som öfverstelöjtnant i konungens svit fälttåget mot Österrike och anförde under tysk-franska kriget 1870-71 ett husarregemente. Han blef 1873 generalmajor, 1879 generallöjtnant och divisionschef, var 1885-93 chef för 8:e armékåren samt blef 1893 generalöfver-ste och 1904 generalfältmarskalk. Afsked ur aktiv tjänst erhöll han 1897. L., som tillhörde en gammal katolsk släkt från Westfalen, sändes 1893 och 1903 i förtrolig beskickning till Vatikanen. Hans memoarer, Erinnerungen ans meinem berufsleben, utgåfvos i "Deutsche revue" 1901-05. Loeb [ty. utt. iöb, amer. utt. ofta låjb], Jacques, tysk-amerikansk biolog, f. V7 april 1859 i May en i Eiffelområdet, studerade vid olika högskolor i Tyskland och i Neapel vid den biologiska stationen, blef docent v\å Bryn Mawrs universitet i Förenta staterna 1891, assistant professor 1892 och ord. professor 1900 i biologi i Chicago samt 1907 vid kaliforniska universitetet i Berkeley, hvarifrån han 1910 kallades till professor vid Rockefellerinstitutet i New York. L. har utfört en massa arbeten inom fysiologiens olika områden, särskildt inom hjärnans fysiologi läran om tropismer, om salters fysiologiska inverkan, om elektriska urladdningars fysiologiska verkningar samt bastard-bildning och artificiell partenogenes (jungfrubörd). De sistnämnda arbetena ha väckt allmänt intresse. Först lyckades L. att medelst behandling under någon tid af obefruktade ägg af hafsdjur, t. ex. sjö-borrar, med hafsvatten, hvari något salt lösts, få äggen att utveckla sig utan inverkan af sperma från motsvarande djurhanne. Ännu fullkomligare blefvo resultaten, då äggen först under en kort tid behandlats med en lösning af en organisk syra (t. ex. ättik- eller smörsyra). De så utvecklade embryonerna synas i allo likna naturliga. Hans arbeten på detta område finnas samlade i Untersu-chnngen uber känstliche parthenogenese (1906) och Die chemische entwicklungserregung des tierischen eies (1909). F. ö. har han utgifvit i bokform Com-parative physiology of the brain (1903), Studies in general physiology (2 vol., 1905) och Dynamik der lebenserscheinnngen (1906). L. är en utpräglad anhängare af den åsikten, att de processer, som förlöpa inom organismerna, äro af samma art som de, hvilka göra sig gällande inom den oorganiska naturen; han är sålunda en motståndare mot "vitalismen". Han har också lyckats att medelst ytterst enkla fysikalisk-kemiska hjälpmedel, såsom salter, syror o. s. v., frambringa processer, som man förr ansåg bero på ytterst invecklade verkningar af lefvande organismer och deras mycket sammansatta produkter. L:s arbeten ha därigenom haft ett mycket stort inflytande på den moderna uppfattningen af lifvets problem. S. A-s. Loebell [Iöb-], J. W. Se Löbell. Loéche [IcoäJ], L.-l a-v il l e [-vi'l] och L.-1 e s - b a i n s [-'lä bä']. Se L e u k. Loeff [löf], Aloysius Johannes, juris doktor, nederländsk jurist och statsman, f. 1858 i Baard-wijk (prov. Brabant), var medlem af Andra kammaren 1896-1901, justitieminister i Kuypers ministär 1901-05, åter medlem af Andra kammaren från 1905. Som led. af andra fredskonferensen 1907 utmärkte L. sig särskildt i den kommission,