973 Logaritmsystem-Loge 974 mantéi*a, spådom), metod att spå. Man gaf åt de bokstäfver, hvaraf ett namn bestod, deras talvärde (i de klassiska språken hade hvarje bokstaf ett dylikt värde). Man adderade talvärdena gång på gång, till dess man kom till en af de nio första siffrorna, som hvar och en hade sin mystiska betydelse. Logarrtmsystem. Se Lo g ar1't m. Logarrtmtabeller (se Logaritm) kallas numeriska tabeller, innehållande logaritmer för ett större eller mindre antal hela tal eller trigonometriska funktioner och ur hvilka man således omedelbart kan erhålla logaritmen, då talet är gifvet, och tvärtom. Logaritmerna äro här för större bekvämlighets skull uttryckta som decimalbråk. Men den hela siffran (karakteristikan, se Karakteristika 2) är vanligen utelämnad, emedan den utan någon kalkyl kan bestämmas, och blott det egentliga bråket (man-tissari) upptaget. För beräkning af logaritmer lämnar den högre analysen särskilda serier, hvilka omedelbart gifva de naturliga logaritmerna. Härur erhållas do vanliga logaritmerna genom att man öfverallt multiplicerar med den s. k. modylen, hvilken är l -. Nepper själf uträknade icke några logaritmer log c för tal, utan blott för trigonometriska funktioner {sinus) och använde icke de vanliga logaritmerna. Äran häraf tillhör i främsta rummet Neppers vän H. B r i g g s, som 1617 utgaf en tabell för logaritmerna till talen l-1,000, uträknade med 14 decimaler, samt 1624 liknande tabeller för talen 1-20,000 och 90,000-100,000. De felande logaritmerna för talen 20,000-90,000 uträknades af A. Vlacq 1628 med 10 decimaler. De trigonometriska funktionernas logaritmer i det vanliga systemet beräknades först af Gu n t er (1620), sedermera fullständigare af Vlacq (1628), för hvarje minut af kvadranten och med 10 decimaler. I de första tabellerna förekommo naturligtvis åtskilliga räknefel, men dessa ha småningom blifvit rättade, så att de nuv. tabellerna torde kunna anses fullt felfria. För att uppmuntra till felens efterspanande ha utgifvarna stundom utsatt en viss belöning för upptäckten af hvarje sådant. De tabeller, som numera utges, ha vanligen logaritmerna beräknade med 4, 5, 6 eller 7 decimaler och angifna för alla hela tal till högst 101,000 och i allmänhet för högst hvar 10:e sekund af kvadranten. Bland de mest använda må nämnas Vegas (1797) och Sch rön s (1860; 8:e uppl. 1868, försedd med inledning på svenska) tabeller. - I Sverige utgåfvos de första logaritmtabellerna af P. Elvius (Tabula . compendiosa logarithmo-rum sinuiim ad quadrantis gradus eorumque partes decimas , nec non numerorum absolutorum ab unitate ad 1000; 1698). Under 1800-talet har en mängd tabeller utgifvits, bl. a. af Klint (1842), Wacker-barth (1867), Bergstrand (1872, 1875), Ekholm m. fl. (1885) samt Lindman (s. å.). Tabeller, som uträknats medelst räknemaskin, ha utgifvits af M. Wibcrg (1875). d-F.) Logau flå-], Friedrich von, friherre, tysk .epigramdiktare, f. 1604 i Schlesien, d. 1655 1. 1656, vardt 1648 medlem af Fruchtbringende gesellschaft (se P a l m o r d e n). L. författade omkr. 3,600 epigram och tänkespråk (utg. 1638 och 1654), af Hvilka många äro i sin art ypperliga, vittnande om .ett flärdfritt och upphöjdt sinnelag, djup fosterlands- kärlek samt ovilja mot den rådande skenheligheten, oredligheten och härmningen af det utländska. Stilen är kraftig, ofta äfven behagfull. L. utgaf, under pseudonymen Salomon vonGolaw, Erstes und zweytes hundert teutscher reimen-spruche Salo-mons v. Golaw (1638) och Salonwns v. Golaw deut-scher sinn-getiche drey tansend (1654). Lessing och Ramler utgafvo 1759 "Logaus sinngedichte" (godtyckligt öfverarbetade, i urval; jfr Heuschkels kritik 1902). Ny uppl. af Eitner 1872. Logbalk. Se Loge. Loge, landtbr., byggnad eller rum för otröskad säds förvaring och uttröskning, utgöres vanligen af en afdelning, trösklogen 1. logkistan, hvari tröskningen sker, samt på ena eller båda sidorna därom sädesgolf, hvari den otröskade säden inlägges. Dessa af delningar skildes i äldre logar af logbal k en. I t var logar, som äro vanligast vid små gårdar, går trösklogen tvärs genom bygg- Fig. 1. Plan af tvärloge. nåden (se fig. 1) och tjänar till genomkörning vid sädens inläggning i golf ven. Större logbyggnader äro vanligen längslogar med körgång i husets längd- 1 . : H TR0SK- n ! Ii LdoE: 1 K iÖ R f Å NJ! G [] g' LADUGÅRD rf f * /.... A - -VI* n Cl * i 'L FÅRHUS U 1 | i --------- __ ------- i i i , 3 Fig. 2. Plan af längsloge, sammanbyggd med uthus. riktning (se fig. 2), hvilket möjliggör tröskverkets flyttning intill olika delar af sädesupplaget. Mindre vanliga äro numera rundlogar, i hvilka antingen tröskplatsen är i midtcn rundt om omgifven Fig. 3. Norrbottnisk åttaknutsloge och kornhässja. af sädesupplaget eller ock en tröskbana löper rundt byggnaden. Det senare var förr vanligt i öfre Norrland, där säden uttröskades med en trösk-vagn eller "bult" (=. vält), som kördes rundt tröskbanan. I Norrbotten ha dessa logar van-