977 Loggad fart-Loggert 978 låter glaset rinna 30 sekunder. Antalet längder på linan, som utlupit under den tid glaset runnit, utvisar nu samma-förhållande, eller huru många nautiska mil fartyget med samma fart löper på en timme, d. v. s. "huru många knop fartyget gör". Kiktig-heten af detta förhållande synes af följande analogi: 30 sekunder ( = 1/i2o timme): l timme = 1/i2o naut. mil: l naut. mil. Knopens längd på logglinan borde i enlighet härmed vara J/i2o 1,852 = 15,433 m., men genom erfarenhetsrön har man funnit, att skäddan till följd af linans tyngd och vattnets rörlighet dragés med omkr. 1,48 m., under det en knop utlöper. Däraf ofvannämnda knoplängd. Loggningen tillgår på följande sätt. Sedan sprinten i skäddan blifvit instucken i sin hylsa, ställer sig en man akterut i lä med loggrullen upplyftad öfver hufvudet, så att den fritt kan löpa kring. Den, som verkställer loggningen, uppkransar några bukter af linan i handen och utkastar dem akterut jämte skäddan. En tredje man håller logg-glaset med afvigvänd hand och omvänder det vid kommando-ordet "turn" (vänd!), just då förlöparmärket passerar relingen. I samma ögonblick glaset utrunnit, ropar den, som håller det, "stopp", hvarvid den, som loggar, stoppar linan genom att göra ett häftigt ryck på densamma för-öfver. Därvid lösryckes skäddans sprint, och skäddan lägger sig flat på vattenytan. Sedan det ut-lupna knopantalet iakttagits, inhalas linan utan synnerlig svårighet. Skäddloggen kan af flera skäl icke ge noggranna resultat. Ej heller är den användbar vid högre farter än 12-13 knop. Släploggarna äro själfregistrerande distans-mätare och ge, när de blifvit väl justerade, mycket goda resultat i synnerhet vid högre farter (dock icke öfver 17 knop). Sådana loggar finnas af en mängd olika konstruktioner (Klintins, Masseys, Reinolds, Walkers, Carstcns, Efeckes m. fl.). De likna hvarandra alla till principen, om än detaljerna skilja sig betydligt från hvarandra. Sålunda bestå de alla af tro hufvuddelar: rotatorn, linan och indikatorn. Kotatorn är en tillspetsad cylinder med skeft eller spiralforrnigt ställda blad. Genom vattnets motstånd mot dessa blad sättes rotatorn i rörelse kring sin längdaxel. Denna rörelse öfverföres till indikatorn, som består af ett hjulverk med en eller flera visare, som omedelbart ange den tillryggalagda distansen, vanligen intill 100 naut. mil. Å äldre släploggar (Harpoon logs) befann sig indikatorn jämte rotatorn i vattnet. Nyare släploggar ha indikatorn ombord (å relingen s. k. Taffrail logs). En del dylika loggar, såsom Froudes, Fleuriais, Jäderins, registrera på elektrisk väg farten eller distansen. - Visar-loggar äro vanligen konstruerade efter manome-terprmcipcn {Hults hydroacrostatiska logg, Nicol-sons, Clarks och Strangmcyers fartmätare), i det att en visare å en uppgraderad, cirkelrund tafla ständigt anger den hastighet, trarmed fartyget framgår genom vattnet. Å Petterssons logg utmärkes farten genom en flottör i ett vertikalt rör. Dessa loggar ha företrädesvis värde för fartygets manövrering, ej för navigeringen. - På snabbångare ut-rönes farten säkrast genom iakttagande af propellrarnas slagantal, sedan man genom att tillrygga-lägga kända distanser under olika farter upprättat erforderliga "slagtabeller". - Alla här omtalade loggar ange farten 1. distansen genom vattnet. Förmedelst genomlöpande af kända afstånd och noggrant iakttagande af tidsförloppen härvid erhåller man fartygets fart öfver grund; och med tillhjälp häraf kan man kontrollera sina loggar (samt upprätta slagtabeller), förutsatt att ingen ström är rådande eller att strömmen är noga känd eller, om den är konstant, kan elimineras genom gång fram och åter samma vägstycke. - I strömvatten är det mången gång af stort värde att omedelbart utröna farten öfver grund. Detta är möjligt, om vattendjupet är så litet, att man kan använda s. k. grundlogg. Denna utgöres helst af handlodlinan med ett påstucket handlod, hvaraf man betjänar sig på samma sätt som eljest af skäddloggen. L, H. (H. W-1.) Loggad fart, sjöv. Se Fart, sp. 1-111-12. Loggbok (S k e p p s j o u r n a 1). sjöv., en dagbok, hvari enl. lag allt, som händer fartyget under dess resa, skall noggrant upptecknas. Den föres i regel af styrmannen, under uppsikt af befälhafva-ren, och innehåller under skilda rubriker anteckningar om väder och vind, kurser och tillryggalagda afstånd, geografisk längd och bredd, vattenståndet i pumparna, skador, som träffat fartyget eller lasten, beslut, som fattats af befälet i samråd, tiden när lots kommit ombord eller åter lämnat fartyget, förändringar inom besättningen samt om bord begångna förseelser och därför ådömda straff. Som ett viktigt dokument har loggboken en viss beviskraft sig tillerkänd. På örlogsfartyg underskrifvcs loggboken för hvarje vakt af vakthafvande officeren. Numera finnas tryckta formulär, och på k flottans fartyg föras två journaler: en däcksloggbok och en skeppsloggbok. L. H.* Loggers [lå^os], eng. Se Fiske, sp. 424. Loggert (höll. logger, eng. och ty. lugger), skpsb., ett mindre, tremastadt fartyg med ett trapetsformadt råsegel på hvarje mast, toppsegel och klyfvare. Loggerten omtalas först under Napoleons krig med England. Den användes då företrädesvis som ka-pare och var bevarad med lätta kanoner, som sköto genom portar å brädgången. Dessa loggertar voro utmärkta seglare och hade enkel tackling. De nu brukliga loggertarna, den s. k. lougre de la Manche, och den större sorten, chasse marée, ha konstruerats efter dem och fått det allmänna namnet loggert. Båda dessa slags fartyg ha tre master. Man får