979 Loggertsegel-Logia Jesu 980 dock se större tvåmastade båtar, som ha loggert-segel, och äfven dessa båtar kallas då loggertar, fastän deras särskilda namn är "flambords". - I Sverige finnas ej loggertar; men loggertsegel användas allmänt på en del båtar med l-3 master. Skillnaden emellan loggertsegel och latin- eller galärsegel är den, att loggertseglet har ett högt, fristående främre lik samt en kort rå, till hvilken seglets öfre lik är litsadt, då däremot latinseglet har ett mycket lågt främre lik samt ett långt spri, till hvilket öfre liket är litsadt. Stundom har latinseglet alldeles icke något främre lik, utan är triangulärt (se G al är segel). J. G. B.* Loggertsegel. Se Loggert. Loggia [lå'ddja], it. (genom mlat. logia 1. lobia besläktadt med ty. laube, löfsal), en täckt, åt ena sidan öppen gång, vanligen som en svale eller veranda anbragt utefter en annan byggnad, stundom själfständigt uppförd. Monumentala loggier af det senare slaget byggdes inemot slutet af medeltiden här och där i de italienska städerna (Florens, Siena m. fl.) som samlingsrum vid högtidligare tillfällen merendels midt emot eller i närheten af de som bostäder tjänande palatsen. Det förra slaget förekommer allmänt i Italien, där dylika gångar stundom sträcka sig utefter hela gator (Bologna, Pisa m. fl. st.) för att under den sydliga himlen tillgodose be-hofvet af skugga och svalka Den arkitektoniska utstyrseln är högst växlande, från den enklaste anordning med ett bjälktak, buret af grofva stöd, till de sirligaste af pelare eller kolonner burna arkad-räckor. - Loggia dei Lanzi i Florens är en prydlig byggnad af den själfständiga typen, belägen i närheten af Palazzo vecchio (se fig. 2 å pl. till art. Florens) vid den ståtliga Piazza della Signoria, mot hvilken den öppnar sig i vida rundbågar, burna af gotiska sammansatta pelare, och prydd med reliefmedaljonger. Uppförd 1376-82 under gotikens herravälde, visar den i detaljerna Loggia di S. Paolo i Florens. och måtten antydningar om den stundande renässansen. Det ursprungliga namnet var L. dei Signori, rådshallen; sitt nuv. namn erhöll den efter Cosimo I:s tyska landsknektar, för hvilka den tjänade till ett slags högvakt. Inne i hallen, liksom på bröst-ningsmuren emellan pelarna, äro numera uppställda åtskilliga märkliga bildverk från antiken och renässansen: Benvenuto Cellinis Perscus med Medusas hufvud, den antika s. k. Thusnelda, Ajax och Akilles m. fl. Det ståtliga rummet har ej f. n. någon bestämd uppgift, om ej måhända den att utgöra en tummelplats för stadens allra yngsta medborgare. - Loggiadi S. Paolo (se fig.) i Florens, uppförd 1451, ett verk af Brunelleschi, är prydd med terrakottareliefer af Andrea della Kobbia. - Vatikanens loggier kallas de täckta gångar, som i tre våningar öfver hvarandra omge västra, norra och östra sidan af Cortile di San Damaso, den yttre gården i sydvästra hörnet af Vatikanens byggnadskomplex i Kom. De utfördes efter planer af Bramante (d. 1514) och tillhöra ur arkitektonisk synpunkt den begynnande högrenässansens förnämsta skapelser. Men sin största ryktbarhet ha de vunnit genom den glänsande dekoration i målning och stuck, som under ledning af Eafael och efter hans skisser utfördes i den gång i andra våningen å gårdens västra sida, som från påfvens enskilda bostad leder till de s. k. stanzerna (se d. o.). Den rafaeliska loggians tak utgöres af 13 på hvarandra följande små kupoler, i hvilka äro framställda 4 och 4, således tillsammans 52, bibliska scener, hvaraf 48 ur gamla och 4 ur nya testamentet (den s. k. "Eafaels bibel"). Väggar, pilastrar och fönsterinfattningar äro f. ö. prydda med ornamcntala och figurmålningar, för hvilkas anordning mönstren äro hämtade från antika väggmålningar i de vid 1500-talets begynnelse upptäckta Titus-termerna (då underjordiska rum: grotte, hvaraf namnet grottesker på detta dekorationssätt). Den af Rafaels medhjälpare, som hade den hufvudsakliga förtjänsten om det rent dekorativa och ornamentala i målningarna, var Giovanni da Udine. Upk.* Loghem [lå'chem], Martinus Gesinus Lam-bertus van, nederländsk författare, f. 1849 i Leiden, var 1879-1900 redaktör för "Amsterdammer" och 1901 ff. för tidskriften "Nederland" samt är sedan 1894 sekreterare och konstnärligt biträde vid kungliga teatern i Amsterdam. L. har författat dikterna Eené liefde in het zuiåen (1881), Liana (1882), Van eene svltane (1884) och Walter (1894); romanerna Victor (1888) och Fokel (1898). novellerna Blond en blauw (1888), Fortuin (1898) och Jonquilles (1901) samt flera operatexter. Hans gängse författarnamn är Fiore della Neve. Logi [låji; af fr. logis], bostad, särskildt tillfällig sådan. Lo'gia Jesu (grek., "Jesu ord" eller "orakel") har man kallat en papyrushandskrift, som 1897 af Grenfell och Hunt blef funnen i ruinerna af Oxy-rhynchus omkr. 200 km. s."om Kairo, där kristendomen tidigt fick fast fot. Manuskriptet bestod af ett enda blad. Texten är utan början, och bladet bär numret 11; de felande 10 föregående bladen ha sålunda sannolikt innehållit "ord" af samma slag som de bevarade. Sex af de åtta "orden" börja med "Jesus säger". Manuskriptet af 1897 innehåller yttranden af Jesus, som äfven finnas'i nya testamentet med undantag af tre, som häntyda på apokryfiska evangelier. Det till oss komna fragmentet föreligger i en af skrift, som ej kan vara yngre än 300 f. Kr., men väl äldre. Tre nya fragment funnos 1903 och 1907. Flera äldre kristna författare, såsom Poly-karpos och Papias (hos Eusebios), tala om "Herrans ord". Man har velat påstå, att dessa "ord" skulle ursprungligen vara hämtade ur ett hebreiskt