Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Logiker-Logon
och använde tankarnas subsumplion, ha inom den nutida
logiken utgångspunkter lika väl tagits från begreppens
innehållsförhållanden, hvarvid substilu-lion blifvit
en tänkandets grundform.
Af de antydda olika åsikterna om logikens uppgift
och metoder följer naturiigen. att logikerna på
helt olika sätt indelat sin vetenskap. Ofta skiljes
mellan 1. allmän logik, om det hos tänkandet, som är
alldeles oberoende af innehållet, dels tankelagarna,
gemensamma för allt tänkande, dels de inbördes
olika tankeformerna, och å andra sidan 2. speciell
logik eller metodlära, som behandlar de former för
tänkandet, som utbildats inom olika vetenskaper och
lämpas efter dessas föremål. - Eedan under medeltiden
skilde man mellan logica docens, den logiska teorien,
och logica idens, dennas användning, framför allt
i de då vanliga disputationcrna. Äfven i våra dagar
användes ofta uttrycket logik i betydelsen af "logica
utens", sålunda icke af en logisk teori, utan för att
beteckna det använda sättet att tänka. Det ät i denna
bemärkelse af ordet man talar om "kvinnologik" eller
klandrar en person för "klen logik". Bildligt talar
man ock om t. ex. en "händelsernas logik", "historiens
logik", "poesiens logik", hvarvid man med uttrycket
"logik" syftar på, att inom verkligheten i fråga
finnes ett inre sammanhang, som har en viss likhet
med det af logiken fordrade stränga sammanhanget
mellan grunder och följder inom tänkandet. - Logikens
historia har skrifvits af K. Prantl (4 bd, 1858-70,
2 bd i 2:a uppl. 1885). L. Liard karakteriserar de
nutida engelske logikerna i "Les logiciens anglais
contempo-rains" (1878), och W. Windclband lämnar
en kritisk öfversikt af de olika riktningarna inom
nutidens logik i "Festschrift fur Kuno Fischer", bd I
(1904). Handböcker i logik ha inom den engelska och
amerikanska litteraturen utgifvits af J. St. Mill
(1843), Stanley Jevons (1874; 2:a uppl. 1877) och
J. Dewey (1910); inom den tyska af M. W. Drobisch
(1836; 5:e uppl. 1887), Fr. Ucberweg (1857; 5:e
uppl. 1882), H. Lotze (1874; 2:a uppl. 1881),
W. Wundt (2 bd, 1880-83; 2:a uppl. 1893-95); inom
den franska af E. Eabier (3:e uppl. 1894) m. fl. Det
märkligaste inom den svenska logiska litteraturen
är otvifvelaktigt Y. Sahlins "Om -logikens uppgift"
(Uppsala univrs årsskr. 1882) och "Om grundformerna i
logiken" (ibid. 1883, 1884). En populär framställning
af logiken lämnar S. Almquist i "Vårt tankelif"
(1906). I svensk öfv. (1911) finnes H. Poincarés
"Science et hypothése". S-e.
Logiker [lag-; se Logik], tänkare.
Logis [la j i], fr., bostad. Se Logi.
Logisk [låg-; se Logik], som hör till logiken,
t. ex. logiskt felslut, ett slutande, som enligt
logiken är felaktigt; som uppfyller logikens
fordringar och därför såsom tänkande är formellt
riktigt, t. ex. logisk tankegång. - Logisk maskin
kallas en mekanisk sammanställning af på rörliga
aflånga, kretsformiga eller elliptiska ytor
skrifna ord eller andra tecken, hvarigenom man
söker underlätta öf-versikten af de olika möjliga
förhållandena mellan de i vetenskaperna förekommande
begreppen. Ett försök till sådan uppfinning gjordes
redan under medeltiden af E. Lullus med hans ars
magna (stora konst), hvaråt sedan Cornelius Agrippa,
Giordano Bruno m. fl. egnat uppmärksamhet, liksom
längre fram Leib-niz följde en liknande tankegång,
då han upp-
ställde fordran på en framställning af alla
vetenskaperna i ett abstrakt teckenspråk, jämförligt
med algc-brans och tjänande såväl att bevisa som
att upptäcka de lagbundna begrcppsförhållandena
inom olika kunskapsområden. Försök att förverkliga
sådana planer ha under det sista århundradet
återupptagits af G. Boolc, St. Jevons, Couturat
Dclboeuf m. fl., och logiska maskiner ha konstruerats
af St. Jevons (1869), John Venn (1881) och A. Marquand
(s. å.). Den förstnämndes finnes af bildad i hans
"The prin-ciples of science" (1887); den sistnämndes
förvaras i Princeton-univcrsitetcts psykologiska
laboratorium. – Logiskt subjekt, gramm Se Subjekt.
’ S-e.
Logi’sm (grek. logismofs), slutledning (se d.
o.).
LogFster (grek. logistäi’), ett af 10 ledamöter
bestående ämbetsmannakollegium i det forna
Aten, som i egenskap af statsrevisorer egde
att infordra och granska redovisning af alla,
hvilka beklädt statsämbeten eller eljest innehaft
offentliga uppdrag, i synnerhet om därmed varit
förenad någon uppbörd af offentliga medel. Vid
bristande redovisning egde logisterna att instämma
den redovisningspliktige inför en folkdomstol, i
hvilken de själfva presiderade. Logisterna biträddes
i sin ämbetsverksamhet af s. k. eutyner (éu’thynoi).
A. M. A.
Logistik (grek. logistike). 1. Mat., kallades inom den
grekiska matematiken hvad som nu benämnes räknekonst,
till skillnad från aritmetiken, som behandlade
talens allmänna egenskaper och ungefär motsvarade den
nuv. talteorien. Namnet logistik bibehöll sig sedan
ända in mot 1600-talets början. Man skilde då mellan
logistica sexagenaria 1. astro-nomica och logistica
denaria 1. geodetica, af hvilka den förra enligt
grekernas bruk använde talet 60, den senare åter
talet 10 som grundtal. - 2. Krigsv., enligt Jomini den
praktiska tillämpningen af konsten att flytta arméer,
d. v. s. konsten att anordna marscher. Logisfciken
studerades redan af romarna och har numera ingått i
gencralstabstjänsten. Själfva benämningen har dock
blifvit bortlagd. 2. C. O. N.
Logkista, landtbr. Se L o g e.
Logogräfer (grek. logograffoi, af lo’gös. tal,
berättelse, prosastil, och graffé~in, skrifva),
benämning på Greklands äldsta krönikeskrifvare. En
berömd logograf var bl. a. Hekataios från Miletos,
hvilken på sätt och vis bildar öfvergången till
egentlig historieskrifning, för så vidt som hos
honom röjer sig sträfvandet att skilja mellan saga
och verklighet. Logograf erna tillhörde i allmänhet
6:e och förra hälften af 5:e årh. f. Kr. samt
voro nästan alla af jonisk härkomst. Af deras
skrifter ha endast ringa fragment kommit till
vår tid (utg. i Mullers "Frag-menta historicorum
grgecorum", I). Se vidare Grekiska litteraturen,
sp. 207. - I 4:e årh. f. Kr. nyttjade man i Aten
benämningen logografer äfven om dem, hvilka mot
betalning skrefvo rättegångstal för andras räkning.
A. M. A.
Logogryf (af grek. lo’gös, ord, och grifos. gåta),
ordgåta, gåta, för hvars lösning det gäller att
gissa icke blott hufvudordet, utan äfven ett större
eller mindre antal andra ord, bildade genom olika
sammanställningar af de bokstäfver, som ingå i
hufvudordet (t. ex. Amor, Mora, Eoma, Maro, orma,
arom, rnoar, mor. ram, roa, rom, mö, ro, ar, om, or).
Logon (L o gon e).’ 1. Biflod till Schari i Ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
