Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lohenstein-Lohreman
988
af Kichard Wagners mest berömda operor. Se arbeten
af Elster (1884) och Panzer (1894).
Lohenstein [lähenstajn], Daniel K a s p e r von,
tysk författare, den ene af upphovsmännen till
andra schlesiska skaldeskolan, f. 1635 i Nimptsch
(Schlesien), d. 1683, röjde brådmogna litterära
gåf-vor, studerade juridik och nyaie språk i Leipzig,
företog resor samt befordrades på ämbetsmannabanan
till kejserligt råd och stadssyndi-kus i Breslau. I
lefvcr-net sansad och otadlig, gjorde L. sig däremot
i sin diktning, som han idkade "för tidsfördrifs
skull", skyldig till allsköns äfventyr! ighct och
utsväfningar. I kamp mot Opitz’ förstånds-torra
riktning uppdref han sin af naturen maktlösa fantasi
till en hart när vanvettig grad af svulst. Märkliga
äro särskildt L:s sex dramer (bland dem Cleopatra,
Agrippina, Epicharis och Ibrahim sultan), bildade
efter Gryphius’, men i saknad af dennes företräden
och med en i sanning bödelsgrym smak frossande
på blodsgärningar och otuktsskildringar. Deras
högtraf-vande diktion förefaller numera fullkomligt
parodisk. I dessa dramer återspeglas en förvildad
tids brutala tänkesätt. I sin lyrik slöt L. sig,
liksom Hofmanns-waldau, till den lystne, förkonstlade
Marini och utgaf Rosen (heroider, kärleks- och
bröllopssånger), Hyacinthen (begrafningssånger) och
Himmelsschläs-sel samt Thränen (andliga sånger). L:s
hjälteroman Arminius nnd Thusnelda (ursprungliga
titeln vidlyftigare; 1689-90, ny uppl. 1731; nära
3,000 kvartsidor) vann rykte för att vara den
bästa tyska romanen under 1600-talet. Åtskilliga
dialoger däri äro jämförelsevis läsbara och
fria från uppskrufning. Boken är på det hela ett
vidunderligt upplag af allehanda lärdt kram, i
synnerhet fornkunskap. Den "lohensteinska svulsten"
sträckte sitt inflytande på tyska poesien genom en
skara härmare långt in på 1700-talet och utdrefs
först af Gottsched. Jfr C. Muller, "Beiträge zum
leben und dichten Daniel Caspers von Lohenstein"
(1882). Urval af hans skrifter i D. Kiirschncrs
"Nationallitteratur" af Bobertag. bd 36,i.
Lohitafolk [lä-] 1. Brahmap u träfolk är en af
F. Muller uppfunnen gemensam benämning för en rad af
till största delen ociviliserade bergfolk, bosatta
dels kring östra Himalaya omkring Brahma-putra,
dels emellan Assam och Burma samt emellan Bengaliska
viken och Irawadi. Enligt hvad deras språk utvisa,
äro de närmast besläktade med burmanerna. Några af
de viktigaste stammarna äro kotsch 1. rajhangsi,
dhiinal, bodö 1. katschavi, garro, raetsch, mekir,
abor, daphla 1. bangni, åka 1. arka och hruso,
miri, mijmi 1. midhi. En särskild grupp utgöra naga-
1. kwaphistammarna med talrika bergfolk, såsom dzo,
kuki, luschai, khyeng, kakhyen (med underafdelningar),
kami mm 1. myu, thock 1. sak, langkhe, hlingju och
tunglho. Hit räknas äfven lolo, de ursprunglige
invånarna i den kinesiska prov. Jiinnan. Se
F. Muller. "Allgemeine ethnographie"
(1879), och F. N. Finck, "Dic
sprachstämme des erdkreises" (1909).
_ K. F. J.
Lohja [lårh-], det finska namnet på L o j o.
Lohman, Karl (Carl) Johan, skald, psalmförfattare,
f. 10 febr. 1694 i Stockholm, d. 4 febr. 1759
i Tierp, student i Uppsala 1710, filos,
magister 1716, prästvigd 1717, åtföljde 1718 som
e. o. bataljonspredikant armén till Norge och höll
den sista predikan, som Karl XII åhörde, samt
fick snart därefter hofpredikants fullmakt. Han
tjänstgjorde sedan i hufvudstaden, blef 1721
notarie vid hofkonsistorium och 1727 förste pastor
vid lifdrabantkåren. Det var hufvudsakligen under
denna tid hans vittra verksamhet inföll, men ännu
på 1750-talet utkommo dikter af det omtyckta märket
C. J. L. Han öfversatte bl. a. Bredings "Det eviga
evangelium" (1729, en andaktsbok, som upplefdc ganska
många upplagor ända till 1800-talet) samt utgaf,
som bihang till en annans tolkning af Eittmejers
kommunionbok, Tillökning af några anderika sånger,
utaf tyskan öfversatte (1730), hvilken samling äfven
fick åtskilliga upplagor. L. tillhörde de mest
bemärkte tillfällighetsdiktarna under den äldre
frihetstiden. Han står nära Frese och C. Eld, men
erinrar i bröllopskvä-dena stundom om Kunius. Till
Dalin synes han intagit en fientlig ställning på
grund af Dalins angrepp på "ståndet i kappa och
kraga". Öfver Karl XII:s död skref han ett af de mest
omtyckta kvä-dena, Vördsam åminnelse. Hans förnämsta
område är graf sången. Förgänglighetstemat varierar
här på mångfaldigt sätt i rimmade betraktelser. Här
når han stundom en gripande kraft; Wallin har
troligen känt till hans dikter, och en af dem
("I sälla döde") har måhända gett ett uppslag till
"Dödens ängel". L. blef 1731 kyrkoherde i Tierp,
ärkestiftet. Han var riksdagsman 1751 och blef
s. å. teol. doktor. Hans kända poetiska begåfning
och försök inom psalmsången gjorde, att ärkebiskop
H. Benzelius gaf honom i uppdrag att författa
anmärkningar vid svenska psalmboken och lämna förslag
till nya psalmer. L. gjorde detta, och hans arbete
begagnades af den kommitté, som 1765-67 utgaf "Then
svenska prof-psalmboken". L:s öfversättningar från
Gerhard, Schmolck m. fl. ha äfven sedan blifvit
uppmärksammade, och man har i 1819 års psalmbok
begagnat dem, i mer eller mindre omarbetadt skick,
vid n:r 81, 90 och 91. Jfr E. Wrangel, "Frihetstidens
odlingshistoria 1718-1732" (1895). -rn. (E.\Vrgl.)
Lohme [lame], by på norra kusten af halfön Jas-mund
på Eugen, med hafsbad, som årligen besökes af 2,500
badgäster. 101 inv. (1900). J- F. N.
Lohmeyer [lämajer], Julius, tysk författare,
f. 6 okt. 1835 i Neissc, d. 24 maj 1904, skref ett
stort antal arbeten för barn, humoristiska dikter
(särskildt i "Kladderadatsch") och patriotiska
skrifter. Gesammelte dichtungen 1904.
Lohne [låne], stad (sedan 1906), i södra
Olden-burg. 5,513 inv. (1910). Tillverkning
af landt-bruksmaskiner, cigarrer och kork.
J. F. N.
Loholmen. SeGräfsnäs.
Lohr [lår], kretsstad i bajerska
reg.-omr. Unter-franken, vid Main och
järnvägen Wiirzburg-Aschaf-fenburg. 4,900
inv. (1905). Gymnasium, lungsotssanatorium ; många
olika industrier. J. F. N.
Lohreman [lår-], Gustaf, läkare, f. 12 sept. 1640 i
Uppsala, d. 4 maj 1694 i Stockholm, härstammade från
en wiirttembergsk adelssläkt. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
