989 Lohrman-Loire 990 sin studietid vid Uppsala universitet sändes han 1664, efter att s. å. ha utgifvit en disp. om Horli-cultura nova upsaliensis,, med offentligt understöd till Holland för att anskaffa frön och växter för den botaniska trädgård, som hans svåger, Olof Rud-beck d. ä., anlagt i Uppsala. Under nya resor i utlandet, hvarvid han särskildt uppmärksammade handelsförhållandena, promoverades han 1666 i Leiden till med. doktor efter en afh. De hydro-cephalo. 1672 blef han medlem af Collegium medicorum och 1675 amiralitetsmedikus. Han följde sedan Karl XI i danska kriget som lifmedikus och blef 1677 stads-fysikus i Stockholm. 1689 erhöll han svenskt adel-skåp med namnet L. (han hette förut Lohrman). 1691 utnämndes han till arkiater och preses i Collegium medicorum. L. inlade, vid sidan af Urban Hjärne, en viss förtjänst om läkarvetenskapens förkofran i Sverige. - L:s son Gustaf L. d. y., f. 1678 i Stockholm, d. 1748 i Rom, kom 1698 till Rom, där han blef katolik och anställd i Con-gregatio de propaganda fide. Af påfven Klemens XI antogs han till "camcriere d'onore" och blef slutligen dekan, men innehade fortfarande under fyra af Klemens' efterträdare sin befattning som kammarherre. (B- T-dt.) Lohrman [lår-], Gustaf, läkare. Se Lohre-m an, G. Lohrmann [lår-], Wilhelm Gotthelf, tysk astronom, f. 1796 i Dresden, d. 1840, var sedan 1828 föreståndare för den s. k. matematiska salongen i Dresden. För sin tid högst förtjänstfulla voro L:s öfver månytans formationer utförda studier, delvis nedlagda i det af L. redan 1821 påbörjade och till en del 1824 publicerade, men af J. Schmidt fullbordade och först 1878 fullständigt utgifna verket Mondcliarte in 25 sectioncn etc. B-d. Lohse [låse], Wilhelm O s w a l d, tysk astronom, f. 13 febr. 1845 i Leipzig, sedan 1874 astronom vid astrofysikaliska observatoriet i Potsdam. Han har utfört en mängd högt skattade undersökningar öfver solfläckarna, öfver planeternas ytför-hållanden och rotation, öfver dubbelstjärnornas banor m. m. Särskildt bekanta äro hans studier öfver den s. k. röda fläcken på planeten Juppiter (se d. o., sp. 298-299). B-d. Lohtaja [lå'h-], det finska namnet på L o c h t e å. Lohärad, socken i Stockholms län, Lyhundra härad. 6,225 har. 953 inv. (1910). L. bildar med Malsta ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Lyhundra kontrakt. Loicjny [lö>anji], by i franska dep. Eure-et-Loir, vid vägen Orleans-Chartres, 44 km. s. om Chartres. 2 dec. 1870 blef vid L. den framryckande vänstra flygeln af franska Loirearmén (XVI:e armékåren, Chanzy, jämte delar af XV:e och XYII:e kårerna) fullständigt slagen af en tysk arméafdelning under storhertig Fredrik Frans af Mecklenburg-Schwerin. C. O. N. Loi gombette [Iwa7 gäbä't]. Se Burgundisk lag. Loimaa [lå'jma]. Se L o i m i j o k i. LöVmijoki. 1. Älf, upprinnande i Tammela socken, Finland, flyter mot v. och n. v. samt utfaller efter ett lopp af 134 km. i Kumo älf. - 2. (Fi. Loimaa) Socken kring nämnda älf, hör till L. härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län. Areal 515 kvkm.; befolkningen, finsk, 11,686 pers. (1909). L. utgör med Metsämaa kapell (areal 92 kvkm., 1.513 inv.) ett imperiellt pastorat af l:a kl., Åbo-ärkestift, Björneborgs öfre prosteri. - 3. Härad, bestående af 11 kommuner. Areal 2,836 kvkm.; 55,763 inv. - 4. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar 10 kommuner, fördelade på 3 tingslag. Areal 3,115 kvkm. Folkmängd 36,997 personer (1909). - 5. Friherreskap, som 26 mars 1651 förlänades åt rikstygmästaren och generalen Arvid Wittenberg, omfattade 110 hemman om 582/s mtl inom of-vannämnda socken. l-4. A. G. F. 5. G. F.* Loing [Iwä7], biflod från v. till Seine, upprinner i dep. Yonne och utmynnar nedanför Moret i Seine i dep. Seine-et-Marne. Längd 160 km. Yid sidan af floden går från Montargis den segelbara Loing-k an al en, 57 km. Medelst Orleans- och Briare-kanalerna förmedlar floden förbindelsen emellan Seine och Loire. (J- F. N.) Lointain [loätä'], fr., fjärran, aflägsenhet; benämning använd om bakgrunden i landskapsmålning. Särskildt i 1600-talets ideallandskap, hos Claude Lorrain o. a., bidrager den ljust förtonande rymden till den drömlika stämningen. A. L. R. Loir [Iwär], lat. Lidericus, flod i nordvästra Frankrike, upprinner i dep. Eure-et-Loir samt mynnar ut i Sarthe, 5 km. ofvanför denna flods förening-med Mayenne. L. har en längd af 310 km. och är medelst 40 slussar segelbar 115 km. (J. F- N.) Loire [lωār]. 1. (Lat. Liger) Frankrikes största flod med afseende på såväl längd som flodområde, anses ha sina källor i dep. Ardèche på Cevennerna, vid Gerbier de Jonc, på 1,375 m. höjd, ehuru tillflödet Allier, som upprinner 50 km. västligare, på 1,426 m. höjd, har ett till storlek och riktning ungefär lika lopp. Båda floderna ha jämnlöpande riktning, ända tills L. vänder sig mot v. och förenar sig med Allier i grannskapet af Nevers. Alla större bifloder till L. i dess öfre och mellersta lopp, såsom Cher, Indre och Vienne, upprinna på centralplatån. I n. ö. kommer Seine-bassängen så nära (omkr. 10 km.), att L. där har knappt något tillflöde, och först omkr. 100 km. från mynningen får den något större tillflöde från h., nämligen Mayenne, med den genom Loir förstärkta Sarthe. L. flyter under förra hälften af sitt lopp i nordlig och nordvästlig hufvudriktning, vänder sig vid Orléans mot v. och faller genom en 10 km. bred mynning nedanför Nantes ut i Atlantiska oceanen vid S:t Nazaire. Flodens längd är 1,002 km., dess flodområde omkr. 121,092 kvkm. Den upptager 41 tillflöden, af hvilka 13 äro segelbara. Själf är L. flottbar från Vorey i dep. Haute-Loire till Noirie i dep. Loire, därifrån farbar med flodfartyg 775 km. och kan nedanför Nantes (50 km.) befaras med oceanfartyg. Men dess djup är icke öfverallt och alla årstider tillräckligt stort; det minskas t. o. m. år från år. I sin öfre del faller floden nämligen betydligt, till följd hvaraf den nedför och afsätter stora mängder grus och sand, och vid