995 Lojo-Loka brunn lojalister grepo till vapen för moderlandets sak. I många stater förde lojalisterna gerillakrig, ofta i förbund med indianer. Stränga lagar antogos mot dem i alla stater; vanligen förvisades de, och deras egendom konfiskerades. Omkr. 60,000 lojalister beräknas ha gått i landsflykt 1775-87, de fieste till Canada och Nova Scotia, där de och deras efter-fcommande plägade kalla sig United empire loyalisls. I Parisfreden 1783 stadgades, att Förenta staternas regering skulle hos de särskilda staternas legislaturcr förorda, att lojalisterna skulle få lejd under ett år för att söka återförvärfva sin egendom och medborgarrätt samt att de mot dem stiftade lagarna skulle revideras, konfiskeradt gods på vissa villkor återställas och inga nya åtal anställas eller konfiskationer företagas mot deltagare på engelska sidan i kriget. Kongressens anmaningar till Icgislaturcrna hade emellertid ingen verkan, och engelska regeringen undandrog sig därför å sin sida till 1796 att återställa forten i Nordvästterritorict. Först efter 1812-15 års cngclsk-amerikanska krig upphäfdes de sista anti-lojalistlagarna. Parlamentet anvisade 6 mill. pd st. till skadeersättning för lojalisternas förluster. Den hårda behandlingen i Förenta staterna af lojalistcrna bidrog väsentligt att bland Canadas befolkning, där de dit utvandrade och deras efterkommande intogo en inflytelserik ställning, underhålla en bestämd motvilja mot alla söderifrån kommande unionsanbud. Litt.: L. Sabine, "Biographical skctches of loyalists of the american revolution" (2 bd. 1864), A. C. Flick, "Loyalism in New York" (1901), och C. H. van Ty ne, "The loyalists in the american revolution" (1902). V. S-g. Lojo [lw'jw], fi. Lohja. 1. Sjö i Nylands län, Finland. Areal 110 kvkm. Afledes genom Svartån till Finska viken. F. n. äro L.-bäckenets bildningsförhållanden, hydrografi och etnografi ra. m. föremål för vidtgående forskningar, hvilkas resultat offentliggöras i en serie skrifter. - 2. Socken i Nylands län, Lojo härad och domsaga. Areal 259 kvkm.; befolkningen blandad, men öfvervägande finsk, 7,808 pers. (1909). L. utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift, Rascborgs östra prosteri. Bland egendomar i socknen må nämnas G er knä s* dubbelt berustade säteri, bland hvars egare i äldre tid märkas åtskilliga medlemmar af familjen T ött, en Fleming, Aug. Ehrensvärd och K. T. Adlcrcrcutz (nuv. egaren är K. G. V. v. Christierson). Inom socknen ligger äfven L a x p o j o säteri, Gustaf I:s afvelsgård med underlydande Lojo och Vihtis socknar. Det hörd 3 till Johan III:s förlä-ning och har under 1700-talet varit inom friherrliga armfeltska ätten samt nyligen inom familjen Linder. Nuv. egare Gilse van der Päls. - 3. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar 7 socknar och är delad i 3 tingslag. Areal 2,104 kvkm. 39,993 inv. (1909). Se E. Nervänder, "L. kyrka och dess medeltidsmålnin-gar" (1896). - 4. Härad, omfattar 8 kommuner. Areal 2,409 kvkm. 47.198 inv. (1909). 1-4. A.G.F. Lojsta, socken i Gottlands län, Gottlands södra härad. 2,205 har. 303 inv. (1910). Annex till Fardhcm, Visby stift, Södra kontraktet. Lojstahed, kronopark i Etelhems, Gerums, Hejde, Klinte, Levide, Linde, Lojsta, Stånga, Väte och Fröjels socknar i Gottlands revir och län, har bildats genom flera inköp på grund af k. br. l okt. 1897, 30 juni 1899. 29 mars 1900. 18 april 1902. 30 mars och 20 april 1906, 20 sept. och 6 dec. 1907, 22 maj och 6 nov. 1908, 11 juni 1909 samt 17 febr. 1911. L. är till arealen Gottlands största kronoskog och omfattar omkr. 2,570 har. Benämningen fastställdes af Domänstyrelsen 22 okt. 1903. M-g. Lok, gängse förkortning för lokomotiv. Jfr Lokpersonal. Loka brunn, kungl. bad- och brunnsanstalt i Grythyttans socken af Örebro län, 2 km. från hållstationen Loka i Bergslagernas järnvägar, nära gränsen mellan Västmanland och Värmland. L. ligger omkr. 200 m. ö. h. i dalen mellan två parallellt löpande skog- Loka brunnskyrka och entrén till brunnen. klädda bergshöjder på en tvärs öfver dalen löpande grusås, mellan två sjöar Norra och Södra Loken. Där finnas två hälsokällor: Nybrunnen och Ögonkällau, med svagt järnvatten, men L. är mnst bekant för sin utmärkta badgyttja, som undergått fullständig för-multuing och är till sin konsistens homogen samt luktfri och vid bakteriologisk undersökning har visat sig fullständigt fri från alla bakterier och lefvande mikroorganismer (steril). Den upphämtas ur ett 3-4 m. under jordytan beläget lager af förmultnad mossa och håller en stor mängd kiselinfusoricskclctt, hvarpå den af alla landtgyttjorna är rikast. På detta beror till en del dess verksamhet vid en mängd sjukliga förhållanden. Om själfva metoden för dess användande vid baden se Gyttjebad. - Källan, förut begagnad som offerkälla, kom i allmännare bruk på 1720-talet, och efter en af arkiatcrn M. von Bromell 1725 gjord undersökning förordnades d:r Victorin till brunnsmedikus. Den tiden ansågs drickningen som det viktigaste, och först ett 50-tal år därefter blef gyttjcbehandlingen mera bekant. L. är kronans egendom (Adolf Fredrik lät omge brunnen med stängsel och förklarade denna inhägnad för sin borg) och står under förvaltning af riksmarskalksämbctet, till hvilket brunnens högste styresman, med titel ofver-intendent, har att afge en ekonomisk redogörelse. Konungen utser öfverintendent, men riksmarskalken öfverläkare och kamrer. Sedan läkaren en tid skött sin syssla, har han hittills alltid af konungen erhållit n. h. o. v. af lifmedikus. (Daniel Sommelius, läkare 1803-30, var den förste, som erhöll denna titel.) Säsongen vid L. räknas från 7 juni till 7 aug., fördelad på två lika långa terminer. L. står som prototyp för våra svenska gyttjcbad och anse? som ett af de bästa medlen vid behandlingen af reumatiska åkommor. Där finnas nu flera nya badhus, och där serveras alla slags medikamentösa bad. Antalet kurgäster 700 (1910). Ln*