1033 Lom-Lombardi 1034 Lom. 1. Zool. Se L o m m ar n a. - 2. Sjöv., namn på en åras handtag. Lom [lå'm]> härad och pastorat i Norra Gudbrands-dalens fögderi, Kristians amt, Norge. l,948.ss kvkm. 2,366 inv. (1910). Af arealen äro blott 17,49 kvkm. åker och äng, 72,43 kvkm. skog och resten utmark, högfjäll, myr, vattendrag och evig snö. De bebyggda delarna ligga omkring öfre hälften af Otta- (l. Vaage-)vandet och utefter den trånga och vilda Böverdalen. Inom häradets gränser finnas Jotunheimens högsta tinnar CGaldhöpiggen, Glittertind, Smörstabtinderne, Nautgarstind m. fl.). Här finnas flera af de mest kända turisthyddorna (Leirvassbu, Gjuv vasshytta, Spiterstulen, Glitter-heim). Boskapsskötsel; renjakt. Liflig turisttrafik. L:s stafkyrka, uppförd omkr 1200, är trots orna-mental torftighet arkitekturhistoriskt intressant; den är treskeppig, af den för Sogn och Gudbrands-dalen egendomliga typen med många (20) kolonner. K. V. H. Lom [lå'm]. 1. Två bifloder fr. h. till Donau i Bulgarien. Den ena uppstår genom förening af Hvita och Svarta L. (Bjeli- och Tjernij-L.), som båda upprinna på Balkan, och faller ut vid Ruscuk (Eustschuk). Äfven den andra, västligare, börjar på Balkan och förenar sig med Donau vid staden Lom, nedanför Vidin. - 2. (Lom-Palanka) Uppblomstrande kretsstad i Bulgarien i förvaltningsområdet (okrus:) Vidin, vid floden Loms förening med Donau. 10,729 inv. (1905). Ångbåtsstation, nordvästra Bulgariens förnämsta import- och export-stad. 1-2. J- F. N. Loma, religiöst begrepp hos bongo (se d. o., sp. 1111). Loma de Banao [lå'ma de ba'njaå], berg på Cuba (se d. o., sp. 930). Lomami (Boloko, Lubilasch), biflod till Kongo (fr, v.), upprinner 1,140 m. ö. h. i södra Kongo, rinner parallellt med sin hufvudflod, ända till dess denna nedanför Stanleyville böjer sig mot v., och firenar sig med den via Isanrri, 393 m. ö. h. L., som har en längd af omkr. 1,200 km., är segelbar, sedan den passerat sitt nedersta fall (vid Bcna-Kamba, 2° 20' s. br.). J. F. N. Lomas del Infierno [lå'mas del infiä'rnå], L. d el Purial rporia'1], berg på Cuba (se d. o., sp. 930). Loma TTna R^ma], högsta toppen på Antillerna (se d. o:, sp. 1141). Lombärd, person från Lombardiet. - Under medeltiden kallades allmänt de norditalienske affärsmän, som till stort antal slo^o sig ned i det öfriga Europa, för "lombarder". De bedrefvo i allmänhet affärer som växlare och bankirer (jfr t. ex. namnen Lombärd street i Londons city, ännu i dag den viktigaste "bankgatan" i denna stad, Lombardsbriicke i Hamburg), och särskildt blef beviljandet af lån mot handfången pant en af hufvudgrenarna af deras verksamhet. Småningom kom därför ordet "lom-bard" (i denna betydelse i germanska länder ut-taladt LVmbard) att betyda pantlåneinrättning-, pantbank. Numera användes ordet nästan uteslutande (hufvudsakligen i Tyskland) i sådana sammansättningar som l o'm bardaffärer (ty. lombnrd-geschäfte), l o'm b a r d l å n (ty. lombarrldnrlehn), l o'm bardränta (ty. lombfirflzins), ehuru med modifierad betydelse. Dessa moderna lombardaffärer äro nämligen något helt annat än pantlåneaffärer i vanlig mening och af se de af bankerna, äfven de större (t. ex. tyska riksbanken), bcdrifna utlåningsaffärer, som bestå i beviljandet af (kortare) iån mot säkerhet i vissa slag af (lätt realiserbara) handfångna panter (ädla metaller, värdepapper, vissa handelsvaror). Räntan på sådana lån, "lombardräntan", är regelbundet något högre (vanligen l proc.) än växeldiskontot. Dylika transaktioner bedrifvas äfven af svenska banker (t. ex. Riksbanken), ehuru hos oss därvid uttrycken "lombardaffärer" etc. sällan eller aldrig brukas, utan nästan uteslutande användas om utländska, speciellt tyska, affärer af detta slag. Å. \V:sonM. Lombärd, L a m b e r t, en i forna dagar (vanligen under det oriktiga namnet Lambert Susterman) berömd flamsk historiemålare och arkitekt, f. omkr. 1505 i Liége, d. där efter 15C5 (troligen 1566). Om hans studieår känner man ingenting med visshet och föga annat om hans lif än att han 1537 i kardinal Polus' följe kom till Rom, där han tillbragte ett par år och bl. a. rönte äran att af Vasari omnämnas som "giudiziosi pittore e architetto eccelen-tissimo" - kanske blott ett tack för de kortfattade notiser om några nederländska konstnärer, som L. lämnat honom. Återkommen till Liége, uppbar han lön som ett slags furstlig skrifvare; därmed slutar kännedomen om hans öden. Om hans konst veta vi med säkerhet föga eller intet. Om han var verksam som arkitekt, finnes det i alla händelser intet minne kvar af hans arbeten på byggnadskonstens område, lika litet som af de dekorativa målningar, som han säges ha utfört för kyrkor och privata byggnader. Icke heller en enda stafflibild af hans hand af oomtvistlig äkthet återstår, och detta trots att han synes ha varit en mycket produktiv målare. Visserligen såldes 1904 på en auktion i Amsterdam ett porträtt, framställande en mot en trädstam lutad man och signeradt "1552 lambertus lom-bard fecit", men om denna målning var äkta, är den den enda bevarade säkra täflan af mästaren, ty de osigneradc arbeten, som Hymans och andra tillskrifva honom, äro minst sagd t osäkra, helst som de icke ha några dokumentariska intyg att åberopa sig på. De andra ha förgåtts, antingen under bildstormarnas dagar eller därför att de voro utförda med en bristfällig teknik, som ej mäktat motstå tidens tand. Detta är sannolikt äfven orsaken, hvarför två L. tillskrifna målningar, som med det stora Prag-rofvet 1648 kommo till Sverige och af Kristina här kvarlämnades (Maria med Jesusbnrnet och den helige Elisabet och S:t Petrus på hnfret), ha försvunnit. O. G-g. Lo^bardaffärer. Se Lombärd. Lombardi Råmba^di], ett sammanfattande namn på en hel rad af konstnärer i norra Italien, i synnerhet i Venezia under renässansen, hvilket namn delvis häntydde på deras härstamning och födelseort, delvis äfven var familjenamn (namnet på hvar och en särskildt är singularf ormen Lombärd o).