1035 Lombardi-Lombardiet 1036 Den förste, som namnes, är M ar t in o L o inbar d o, arkitekt, omnämnd 1425, d. 1479 eller 1481. Hans son Mor o var likaledes byggnadskonstnär. Pietro Lombardo, f. mellan 1435 och 1440, d. 1515, en af ungrenässansens förnämsta konstnärer i Yenezia, som där utvecKlat och befäst den från Lombardiet införda stilriktningen, var både arkitekt och bildhuggare. Han utförde flera kyrkor, såsom S. Maria del Miracoli (1480-89), berömd för sin rika graciösa marmordekoration, och S. Fanlino (från 1506), som vanligen tillskrifves Pictro. Men sin största berömmelse vann han genom utvecklingen af renässansens palatsbyggnad ur medeltidens gotiska traditioner. Det yppersta exemplet i detta hänseende är det berömda Palazzo Vendramin-Calergi (1481), ett af Yenezias-skönaste palats. Som bildhuggare utförde han ett par stora grafvårdar, bl. a. Dantes (se Danje Alighieri, sp. 1369), med biträde af sönerna. Den förnämsta af dessa vårdar är den öfver dogen Pictro Mocenigo (d. 1476), i S. Giovanni e Paolo, utförd 1484-88. - . Af hans söner var Antonio Lombardo bildhuggare. Han arbetade tillsammans med sin broder Tullio och A. Leopardo i Cappella S. Zeno (i S. Marco) samt utförde för egen del en af de 9 relieferna i Cappella del Santo i kyrkan S. Antonio (Padua). Tullio Lombardo var, liksom fadern, både arkitekt och bildhuggare. Han afslutade den 1506 af Giorgio Spavento påbörjade kyrkan S. Sakalore (i Yenezia), hvars utförande afbrutits med anläggarcns död. Denna kyrka är märklig genom sin vackra förening af basilikaform med rik kupolanläggning, eller förening af långhus med ccntral-system. Som bildhuggare arbetade han tills, med sin fader och sin broder, hvarjämte han deltog med Leopardo i utförandet af grafvårdeu öfver dogen Andrea Vendramin i S. Giovanni e Paolo. Själfständigt utförde han 4 änglar för en dopfunt i S. Martino, en altarrelicf, Marias kröning, i S. Giovanni Crisostomo. och på fasaden till Scuola di S. Marco ett par reliefer med ämnen ur helgonens lif. märkliga för sin genomförda perspckti viska bakgrund. Alla dessa arbeten finnas i Yenezia. Under sina senare lefnadsår utförde Tullio (1525) 2 reliefer i det ofvannämnda kapellet i S. Antonio (Padua), af hvilka den senast utförda behandlade det egendomliga ämnet, huru Paduas helgon, S. Antonio, i en girigbuks lik fann en sten i stället för ett hjärta. I dessa konstnärers verk har man velat finna en förening af Bellinis trohjärtade uppfattning med flo-rentinaren Donatellos oroliga, kantiga draperifall. F. ö. finnes i Yenczia en mängd arkitektoniska och plastiska verk, om hvilka intet annat kan sägas, än att de hänvisa på "Lombardernas skola". En särskild grupp af konstnärer, som med de nämnde ej har någon annan gemenskap än tillnamnet Lombardo, bildade de skulptörer, som voro sysselsatta med utsmyckandet af Casa santa, den berömda vallfartsorten i Loreto Den förnämste bland dem var Girolamo daFerrara, kallad Lombardo, som rönt inflytande af Jacopo Sanso-vino. Han utförde ett och annat i Yenczia (t. ex. å Biblioteket och, enligt några, äfven å klocktornets underbyggnad, La losetta) samt fortsatte den goda tidens traditioner i det afläsrse liggande Loreto långt in i manierismens tidehvarf. För arbetets gång anlade han med sina 4 söner, Antonio, Pietro, Paolo och Giacomo, ett gjuteri i det närliggande Recanati, och därifrån utgingo hans mästerliga arbeten i brons. Dessa äro dörrarna till Casa santa (se Loreto), med bilder ur Kristi lif i kraftig relief stil, hufvudportalen till kyrkan i Loreto, under mästarens ledning utförd af haas söner och framställande bilder ur gamla testamentets berättelser om Adam och Eva, samt madonnan öfver hufvudportalen, hans sista verk, som i ädel uppfattning påminner om den äldre tiden. Söner och lärjungar fortplantade uppfattningens ädelhet till 1500-talets slut. C. R. N.* Lombardi [låmba'rdi], Al f ön so, kallad Cit-t ad el l a, italiensk bildhuggare, f. 1487 i Lucca, d. 1537, lutade i sina äldre arbeten starkt åt den från 1400-talet ärfda kraftiga realismen, t. o. m. i samma ytterlighet, som representeras af Maz-zoni från Modena, hvilken naturalistiskt efter verkligheten målade sina terrakottagrupper. Sådana verk af L. äro grupperna Kristus och apoMarna. i Fcrraras dom, Krislus som död, begråten af de sina, ' i kryptan till S. Pietro i Bologna. I denna stad började Qucrcias stil och hans samtida Tribolos gratie att inverka på honom, såsom terrakofctagruppcn Marias Yita. i den 1519 fullbordade död, i Oratoriet vid S. L:s ungdomstid räknar Maria della Yita. Till Liibke äfven tre helgon i Cesenas dom, som i stil närma sig högrenässansens bästa verk. Till hans bästa tid hör bl. a. en grafvård öfver en berömd härförare, capitano Eamazotto, i S. Michcle in Bosco, utförd före 1526. Detta år började han arbeta på fasaden till Bolognas stora dom, S. Petro-nio, där han på sidoportalerna utförde Bebådelsen, Syndafallet och Kristi uppståndelse (i vänstra portalens bågfält). Därjämte gjorde han efter 1532 små marmorreliefer under helgonens sarkofag i S. Dome-nico, byster af apostlar och helgon för flera kyrkor samt en kolossal Herkules med hy dr an (af lera), i öfre salen till Palazzo publico i Bologna. C R. N.* Lombardia [låmbardīa], it. Se Lombardiet. Lombardiet (it. Lombardia), landskap (compartimento) i norra Italien, emellan Alperna och Po, genom Ticino och Sesia skildt från Piemont och genom Mincio från Venezien. 24,085 kvkm. 4,282,728 inv. (1901), 178 inv. på 1 kvkm. L. omfattar de 8 prov. Como, Milano, Pavia, Sondrio, Bergamo, Cremona, Brescia och Mantova. Det är ett af Italiens bördigaste landskap. Med afseende på naturbeskaffenheten utgör den nordligaste delen ett alpland; sträckan emellan Lago maggiore, Luganosjön, Lago di Como, Iseo och Garda är ett bergland, och återstoden bildar den rika lombardiska slätten. Somrarna äro torra och heta. Regn faller sällan; men genom en rikt utgrenad kanalisation, som ej har sin like i Europa, är sörjdt för fältens bevattning. Härs och tvärs, öfver och jämte hvarandra löpa ledningar. Missväxt är möjlig, endast om somrarna äro ovanligt kalla. Gräset växer året om, och ängarna