slås ända till tolf gånger om året. Boskapsskötseln är en af hufvudnäringarna samt bedrifves i Alperna och västra delen af slätten; ostberedning är därvid hufvudsak. Jordbruket är högt uppdrifvet och lämnar rik afkastning af alla sädesslag, i synnerhet af ris, majs och hvete. Af ofantlig vikt för landet äro vin- och olivodlingen samt mullbärsplanteringarna, hvilka sistnämnda möjliggöra den stora silkeskulturen. Inom L. funnos 1905 490 filatorier (afhasplingsanstalter) med 35,400 arbetare och 276 tvinningsanstalter med 588,000 spindlar. Milano har den förnämsta silkesmarknaden i världen. Uti industriellt hänseende står landskapet främst af alla i Italien, framför allt i de grenar af industrien, som stödja sig på landtbruket, såsom sidenindustrien och ostberedningen. L:s export är ock betydligt större än importen. Landet har förträffliga vägar i alla riktningar och en mängd kanaler, af hvilka några jämte floderna Po och Ticino samt de större sjöarna befaras med ångbåtar. Milano är medelpunkten i ett tätt järnvägsnät. De förnämsta handelsplatserna äro Milano, Brescia och Bergamo. Den del af italienska halfön, som sedan medeltiden betecknas med namnet L., beboddes i äldsta tid sannolikt af etrusker. Omkr. år 400 f. Kr. invandrade insubrer (se d. o.) och andra keltiska stammar, af romarna kallade galler. Dessa blefvo efter hårdnackade krig (225--221, 200--191 f. Kr.) kufvade af romarna, och från 222 f. Kr. räknades norra Italien för en romersk provins, Gallia cisalpina (se Gallien). Efter Västromerska rikets fall kom denna landsända liksom det öfriga Italien först under Odovakars herravälde (476--493), därefter under östgoterna (493--553) och Östromerska kejsardömet. Men under åren närmast efter 568 intogo langobarderna (se d. o.) största delen af norra Italien, hvilken sedermera efter dem började kallas L. 774 eröfrade Karl den store det langobardiska riket och satte den lombardiska järnkronan på sitt hufvud. Efter det karolingiska väldets slutliga delning kom landet (951) i länsförhållande under de tyske konungarna. På grund af den romersk-tyska kejsarmaktens svaghet sönderföll det sedan under striderna mellan guelfer och ghibelliner i åtskilliga nästan oberoende herrskap och stadsrepubliker. En af dess hufvuddelar, hertigdömet Milano, ställdes 1535 under en spansk ståttvillare och stannade under spanskt välde. 1708 erhöll huset Habsburg-Österrike hertigdömet Mantua och genom fredssluten i Utrecht (1713) och Rastart (1714) äfven hertigdömet Milano, hvarefter dessa områden tillsammans kallades Österrikiska L. Senare brukades namnet L. enbart att beteckna dessa två hertigdömen jämte Castiglione och Solferino. Bonaparte bildade 1797 af dessa och andra länder Cisalpinska republiken, senare, 1802, Italienska republiken och slutligen, 1805, konungariket Italien. Genom freden i Paris 1814 och kongressen i Wien 1815 icke blott återvann Österrike sina gamla lombardiska besittningar, utan med dem förenades nästan hela den forna republiken Venezias italienska område. Dessa länder bildade därefter under namnet konungariket Lombardiet-Venezia en beståndsdel af den österrikiska monarkien, tills 1859, genom freden i Zürich, det egentliga L. samt 6 distrikt af prov. Mantua och 1866, genom freden i Wien, Venezia med det öfriga mantuanska området afträddes till Napoleon III, hvilken vid bägge tillfällena öfverlät sin rätt på det nuv. konungariket Italien. - Litt.: v. Simonyi, "Geschichte des lombardisch-venezianischen königreichs" (2 bd, 1846--47), Hegel, "Geschichte der städteverfassung von Italien" (2 bd, 1846--47), de Haulleville, "Histoire des communes lombardes" (2 bd, 1858), Formentini, "La dominazione spagnuola in Lombardia" (1881), "Archivio storico lombardo" (utgifves i Milano). (J. F. N.) (G. W-k.) Lombardiet-Venezia, konungarike 1815-66. Se Lombardiet. Lombardiska Alperna. Se Alperna, sp. 699. Lombardiska järnkronan. Se Järnkronan. Lombärdkol!egiet. Se Främlingskollegier, sp. 39. Lo^bardlån. Se L o m b a r d. Lombardo [låmba^då]. Se L o m b a r d i. Lo^bardränta. Se L o m b a r d. Lombard street [Iå'mb9d-strlt]. gata i Londons city, vid hvilken många banker ligga. Gatan är uppkallad efter de lombardicke växlarna, som slogo sig ned där. Figurligt användes namnet som liktydigt med Londons hela penninghandel. J- F. N. LombaYdus, Petrus. Se Petrus Lombar-d u s. Lomber [Iå7ijb-; af fr. l´hombre, eg. ett spanskt ord, som betyder människa, af lat. homo], ett urspr. spanskt kortspel från 1300-talet, urspr, kalladt Juego del tresillo, som senare infördes till Frankrike, hvarifrån det spridt sig till det öfriga Europa. Under senare tider har spelet mångenstädes fått vika för inhemska, i Tyskland skat, i Sverige vira o. s. v. Det spelas med vanliga kort, sedan åttorna niorna och tiorna blifvit borttagna. De spelandes antal är tre, af hvilka hvar och en erhåller nio kort. De öfriga tretton korten bilda en s. k. talong. Se Schwctschke, "Geschichte des L." (1863), och E. Gigas, "Lhom-brespillets terminologi" (i "Dania", III, 1895-96). Lombergsfältet. Se Grängesberg, sp. 467. Lombez [läbas], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Gers (Gascogne). 887 inv. (1901; i kommunen 1,458 inv.). J. F. N. Lombok (af infödingarna kalladt Sasak, af bali-neserna Saliparan 1. Selaparang; L. är eg. namn på en by), en af de små Sundaöarna i Indiska arkipelagen, skild från Bali i v. genom Lomboksundct, från Soembawa i ö. genom Allas-sundet. 4,708 kvkm. 377,730 inv. (1905), hvaraf 66 européer, 692 kineser och 359 araber. Kusterna äij höga och branta och omgifna af små obebodda korallöar. Två bergskedjor draga genom ön, af hvilka den norra är vulkanisk och uppbär vulkanen Rcfldjani (3,780 m.), som blott helt obetydligt understiger i höjd hela arkipelagens högsta topp, Korintji på Sumatra, ön är mycket fruktbar och odlad som en trädgård. Jämte ris, som utgör hufvudskörden, odlas kaffe, majs, sockerrör, bomull och tobak. Större delen af befolkningen utgöres af sasaker, såsom de muhammedanske infödingarna kallas den härskande klassen af invandrade balineser (omkr. 50,000), hvilka äro hinduer, ön var förr delad i 4 stater, hvilka voro beroende af Bali sedan slutet af 1600-talet. Sedan 1839 lydde hela ön under en till Bali tributpliktig raja (i Mataram). Då denne trotsade den holländska myndigheten och vägrade sända den vanliga delegationen till Batavia, landsteg 1894 en nederländsk