1039 Lombroso-Lomma 1040 expedition, som tillfångatog rajan och förviste honom och öfriga balinesiska höfdingar till olika delar af den malajiska arkipelagen, hvarefter ön ställdes direkt under nederländsk kontroll under en holländsk resident i Bali, som har en biträdande resident i Ampanam på L. J- F. N. Lombroso [låmbråså], C e sa re, italiensk läkare, kriminalantropologiens skapare, f. 6 nov. 1836 i Ve-rona, d. 19 okt. 1909 i Turin, af israelitisk börd, utvecklade i helt unga år mångfaldig litterär verksamhet, var militärläkare under frihetskriget 1859 och utförde värderika undersökningar öfver kretinismen i Lombardiet. Utnämnd till professor i psykiatri vid universitetet i Pavia 1862, verkställde han en undersökning af pellagrasjukdomar-na, hvilken ådrog honom häftigt misshag, på grund af hans påstående, att dessa sjukdomar vore att tillskrifva den dåliga näring, som bestods de lombardieke jordbruksarbetarna. Han blef 1872 hospitalsläkare i Pesaro och erhöll 1876 professuren i rättsmedicin och 1890 i psykiatri vid Turin? universitet. L. vann ett berömdt namn genom sina skrifter i kriminalantropologi (se d. o.), med hvilka han söker uppvisa, att förbrytelserna ha sin orsak i biologiska egenskaper hos förbrytaren, kännetecknade främst genom kroppsliga egendomligheter hos denne och förvärfvade genom direkt arf på degenerativ eller atavistisk grund. Äfven åt fiändskapen mellan snille och sinnessjukdom egnade han omfattande studier. Bland L:s många skrifter må anföras Genin e follia (1864: 3:e uppl. 1876), Vuomo di geiiio in rapporto alla psichiatria (1869; 6:e uppl. 1894), 1/uomo delinquenle in rapporto all' antropologin, alla giurisprudenza ed alle disciplins carcerarie (3 bd, 1876; 5:e uppl. 1896), L:s hufvudarbete, och Gli anarchici (1894), de flesta öfversatta till ett flertal främmande språk, särskildt till tyska af Kurella. L:3 teori om en förbrytartyp, som skulle kunna igenkännas på vissa kroppsliga egendomlighcter, är öfvergifven af den nutida vetenskapen; och äfven hans uppfattning, att brottet egentligen är att tillskrifva biologiska orsaker, är bestridd (se art. Kriminalsociologi). Hans förtjänst är att verkligen på allvar ha inledt en vetenskaplig diskussion om brottslighetens orsaker och natur. En insamling pågår (1911) inom de flesta kulturländer för resande af ett monument öfver L. i Moden a. Jfr Kurella. "Cesare L. und die naturgeschichte des ver-brechens" (1892) och "C. L. als mensch und for-scher" (1910). Lome [låme] l. Bay Beach, hamnplats och sedan 1897 hufvudstad i tyska kolonien Togo på Guineakusten. 6,659 inv. (1909), hvaraf 175 hvita. L. har ett sundt läge på kusten, breda, fasta, trädplanterade gator. Katolsk och metodistisk mission, hvardera med en skola, 12 faktorier och i omgifningen ansenliga planteringar af kokospalmer. L. är station för Woermann-linjens ångbåtar och utgångspunkt för stora karavantåg till det inre landet. En järnväg från L. till Palime fullbordades 1907, och en till Atakpame påbörjades 1908. Det har sålunda stor betydelse för handeln på dessa trakter. J. F. N. Lomechusa, zool. Se Myr gäst er. Lomenie [låmeni], Louis Leonard deT fransk skriftställare, f. 1815 af en gammal, berömd släkt, d. 1878 som titulärprofessor och lärare vid École polytechnique i Paris, var en flitig medarbetare i "Revue des deux niondes" och utgaf bl. a. de förträffliga biografiska verken Galerie des contem-poiains illustres (med porträtt; 10 bd, 1840-47; "Galleri af utmärkta samtida", 4 hftn, 1843-45), Beaumarchais et son temps (2 bd, 1855; 4:e uppl. 1880) och Les Mirabeau (2 bd, 1878; fortsatt med bd 3-5 1889-91 af L:s son C h ar l e s de L.). L. invaldes 1871 i Franska akad. efter Mérimée. Lomenie de Brienne [låmeni do briä'n], Étien-ne Charles de, fransk prelat och statsman, f. 1727, d. 1794, blef 1763 ärkebiskop i Toulouse och 1770 medlem af Franska akademien. Han angrep synnerligen häftigt Calonnes finansförvaltning i no-tabelförsamlingen 1787 och blef l maj s. å. dennes efterträdare som finansminister samt 1788 premiärminister, väsentligen på grund af drottning Marie-Antoinettes protektion. Hans åtgärder ati förbättra landets finanser, erinrande om Turgots och Calonnes reformplaner, voro dock endast halfmesyrer. Hans impopularitet ökades väsentligt genom Parisparla-mentets medlemmars förvisning till Troycs (aug. 1787) på grund af deras opposition mot L:s finanspolitik. När han icke, trots försök att komma sams med parlamentet och att vinna stöd bland sina ämbetsbröder inom prästerskapet, fann någon utväg att uppnegociera pengar för statens behof, utfärdade han 8 aug. 1788 en förordning, genom hvilken riksständerna sammankallades till l maj 1789, och 16 aug. 1788 lät han tills vidare inställa betalningen af statens förfallna skulder. Den allmänna förbittring, som denna åtgärd väckte, tvang honom att afgå 25 aug. 1788 och lämna finanserna åt Necker. L. fick af Ludvig XVI flera abbotstift och blef genom honom kardinal. Han lefde mest i Nizza, men återvände 1790 till Paris, där han aflade eden på prästerskapets civilkonstitution och blef biskop i dep. Yonne. 1791 afsade han sig sin kardinalsvärdighet på grund af strider med påfven. Nov. 1793 blef han arresterad i Sens, hvars ärkcbiskopsstift han fått under sin ministertid, men frigafs inom kort. 15 febr. 1794 häktades han ånyo och faans följande morgon död i fängelset. - L:s broder Athanase Louis Marie, grefve de L., f. 1730, blef 1787 krigsminister, men drog sig tillbaka på samma gång som brodern. Han giljotinerades i maj 1794. E. A-t. Lomentäceae, bot., underfam, af fam. Cruciferce, utmärkt genom förekomsten af ledskida (se Skida). Af svenska kruciferer höra släktena Raplianus» Crambe. Cnkile och Bunias hit. G. L-m. Lomhördhet, svag hörsel eller lindrig döfhet (se d. o.), kan bero på många orsaker och är stundom början till högre grader af döfhet, men beror i många fall endast på en samling af örvax och smuts i yttre hörselgången samt botas då lätt genom rensning af denna gång. F. B.* Lomia, astron., en af småplaneterna. Lomma [lω-]. 1. Socken i Malmöhus län, Bara härad. 1,719 har. 3,294 inv. (1910), hvaraf 2,482 i