bridge) anläggas, hvilken refs först i början af 1800-talet. Under striderna mellan Johan utan land och baronerna stod L. på de senares sida och dess gamla privilegier bekräftades i Magna Charta (1215). L:s handelsförbindelser voro redan under medeltiden mycket vidsträckta, och i staden bodde många flandriska, italienska och tyska köpmän (de sistnämnde mest från Köln och de nordtyska hansestäderna). Utvecklingen under medeltiden af L:s kommunalförvaltning, i spetsen för hvilken sedan 1190-talet stod en lord mayor, är svår att i detalj följa. På till- och afsättandet af Englands konungar öfvade Londonborna från Edmund Järnsidas dagar till slutet af "rosornas krig" (1485) stort inflytande. -- Införandet af reformationen medförde en ofantlig förändring i L:s utseende. Först upptogos 2/3 af stadens område af kyrkor, kloster och hospital, och 1/3 af dess befolkning säges ha bestått af munkar och nunnor. Nu försvann större delen af dessa byggnader, och klosterfolket utdrefs (1538). Under Tudordynastiens välde tillväxte staden snabbt, och redan under kriget med Spanien (1588) kunde den utrusta 20,000 man och 38 skepp. Den alltsedan medeltiden lifliga förbindelsen med hansan, öppnandet af affärsförbindelser med Ryssland i senare hälften af 1500-talet, bildandet af Ostindiska kompaniet och af ett levantiskt kompani samt anläggandet af brittiska kolonier i Nord-Amerika bidrogo till utvecklingen af L:s storhet. 1566 lades grundstenen till Börsen; palats byggdes i mängd, inne i staden var värdshusens och i förstäder och utkanter teatrarnas antal ganska stort. Under Karl I (1625--49) började den förnäma världens utflyttning från City till Westend, och efter restaurationen (1660) blef societetslifvets skilsmässa från affärslifvet fullständig. Under inbördeskriget stod L. på parlamentets sida. Åren 1664--66 rasade den stora pesten ("the plague of L.") och bortryckte närmare 100,000 människor, och kort därefter, 2 sept. 1666, utbröt den stora branden ("the great fire"), som lade 5/6 af staden i aska (mer än 13,000 hus). Staden uppbyggdes därefter i förbättrad gestalt, men förblef ytterst oregelbunden. De flesta offentliga byggnaderna voro mycket smaklösa, och L. kallas i förra hälften af 1700-talet "den fulaste bland städer". Först mot midten af 1700-talet började staden få ett vackrare utseende, och många af dess ståtligaste gator och hus härstamma från den tiden. De gamla portarna till City (Moorgate, Aldersgate, Aldgate, Cripplegate och Ludgate) nedrefvos 1760--62. Först på 1800-talet, då staden växte med jättesteg, insåg man nödvändigheten af gaturegleringar och offrade ofantliga summor på stadens förskönande. Med Englands växande makt och inflytande blef L. ofta säte för underhandlingar emellan de europeiska makterna. Bland sådana diplomatiska förhandlingar må nämnas: 16 jan. 1756 defensivförbund emellan England och Preussen mot Österrike och Frankrike; 1793 Englands allianstraktater mot Frankrike, 4 mars med Hannover, 25 mars med Ryssland, 10 april med Hessen, 30 aug. med Österrike, 26 sept. med Portugal; 14 jan. 1809 subsidiefördrag med Spanien; 6 juli 1827 fördrag emellan England, Frankrike och Ryssland, hvarigenom dessa förpliktade sig att återställa freden emellan Turkiet och grekerna; 3 febr. 1830 konferens emellan västmakterna och Österrike, då Grekland förklarades själfständigt; 1 nov. 1830--15 febr. 1831 konferenser emellan stormakternas och Nederländernas sändebud rörande Belgiens skiljande från Nederländerna; 7 maj 1832 fördrag emellan England, Frankrike, Ryssland och Bajern rörande tronföljden i det nyupprättade konungariket Grekland; 22 april 1834 kvadruppelallians emellan England, Frankrike, Spanien och Portugal för återställandet af lugnet på Pyreneiska halfön; 19 april 1839 definitiv fred emellan Belgien och Nederländerna; 15 juli 1840 fördrag emellan England, Ryssland, Österrike och Preussen om fred emellan Turkiet och Egypten; 13 juli 1841 fördrag emellan stormakterna rörande spärrningen i fredstid af Dardanellerna för främmande krigsfartyg; 10 april 1854 alliansfördrag emellan England och Frankrike; 11 maj 1867 fördrag emellan stormakterna rörande Luxemburgs neutralitet; jan.--mars 1871 konferens af stormakterna, som 13 mars undertecknade ett fördrag, genom hvilket Svarta hafvet förlorade sin i Parisfördraget 1856 erkända neutralitet. Särskild betydelse i den skandinaviska nordens historia ega de konferenser, som 1850, 1852 och 1864 höllos i L. rörande Danmark och den slesvig-holsteinska frågan. (Se om dem Londonprotokollen och Londonkonferensen.) Om den i folkrättens historia betydelsefulla konferens, som dec. 1908--febr. 1909 hölls i L. för reglering af internationellt giltiga bestämmelser om krigskontraband och andra omtvistade frågor i sjökrigsrätten, se Londondeklarationen. L. har ock varit sätet för de flesta i brittiska rikets historia betydelsefulla kolonialkonferenserna, numera kallade rikskonferenser, mellan moderlandets och de själfstyrande koloniernas ledande statsmän, liksom äfven för en mängd kongresser af vetenskaplig eller socialpolitisk art. -- En världsutställning hölls i L. 1851, och under de senaste årtiondena ha andra stora utställningar där ofta anordnats. (V. S-g.) Litt. Bland arbeten om L:s topografi, minnesvärda byggnader, folklif o. s. v. märkas: H. B. Wheatley, "L. past and present" (3 bd, 1891), W. Besant, "London" (1892), "Westminster" (1895), "South L." (1899), "East L." (1901) och "Holborn and Bloomsbury" (1903), A. Hare, "Walks in L." (7:e uppl. 1901), Walford, "Greater L." (s. å.), Sims, "Living L." (2 bd, 1902--03), Ch. Booth, "Life and labour of the people in L." (1903), Barton, "Familiar L." (1904), Norman, "L. vanished and vanishing" (1905), Marshall och Mitton, "The scenery of L." (s. å.), Hueffer, "The soul of L." (s. å.), Cavling, "London" (sv. öfv. från danskan, 1905) samt den årligen utkommande "The L. manual". En ordbok öfver Londonspråket är tysken Baumanns "Londinismen" (2:a uppl. 1902). -- Om L:s förvaltning se bl. a. Firth, "Municipal L." (1876), J. Hunt, "L. local government" (2 bd, 1897), Scager, "Government of L." (1899), Ditchfield, "The city companies of L." (1904), och G. Unwin, "The gilds and companies of L." (1908). -- Bland arbeten om L:s historia märkas: Loftie, "A history of L." (2:a uppl., 2 bd, 1884), W. Besant, "Early L., prehistoric, roman, saxon and norman" (1908), "Medieval L." (2 bd, 1906), "L. in the time of the Tudors" (1904), "L. in the times of the Stuarts" (1903) och "L. in the eighteenth century" (1902), samt H. B. Wheatley "The story of L." (1904). V. S-g.