1073 Londonderry-Londonprotokollen 1074 ledningsbestämmelse de tio makterna anse sig kunna proklamera, att dess innehåll "en substance" motsvarar allmänt erkända folkrättsgrundsatser, hvilket uttalande kan tolkas såsom innebärande, att detta innehåll skulle kunna åberopas mot annan makt äfven oberoende af dess samtycke; i samma riktning kan äfven anföras, att de tio - makternas representanter ständigt ega majoritet inom den internationella prisdomstolen. Det är åtminstone att hoppas och förvänta, att frågan om Londondeklarationens sanktionerande'- i förändrad eller oförändrad form - kommer att upptagas på programmet för nästa frcdskonferens. Londondeklarationen har, såvidt kändt är, hittills (l jan. 1912) godkänts endast af de tio makterna. Någon ratifikation har ännu ej egt rum, och till följd af motstånd inom England äro utsikterna för deklarationens ikraftträdande inom de närmaste åren mycket små. Häraf följer, att icke heller prisdomstols-konventionens ratifikation är att förvänta. Hj. H-d. Londonderry [La'ndənderi]. 1. Grefskap uti irländska prov. Ulster, begräasadt i n. af Atlantiska hafvet och den stora hafsviken Lough Foyle. 2,114 kvkm. 140,621 inv. (1911), 66 inv. på 1 kvkm. Omkr. 43 proc. äro katoliker. En i sydlig riktning gående bergskedja, med toppar af 400--600 m. höjd, delar grefskapet i två delar. Sperrinbergen vid gränsen mot grefsk. Tyrone i s. nå i Sawel en höjd af 682 m. Slättlandet, som upptager ungefär 2/5 af arealen, är tämligen bördigt. Den odlade jorden upptager 34,5 proc. Boskapsskötsel är hufvudnäring, enär den stora nederbörden och den kalla och ostadiga väderleken äro ofördelaktiga för sädesodling. Industrien inskränker sig nästan uteslutande till linnefabrikation. Grefsk. underkufvades fullständigt först i början af 1600-talet, och en del af de konfiskerade egendomarna skänktes 1612 till staden London, som på dåv. byn Derrys mark grundlade den nuv. staden Londonderry och ännu innehar denna jämte staden Coleraine, hvaremot återstoden skiftades emellan de 12 största Londonkompanierna. Deras gods konfiskerades sedermera af Jakob I, men återgåfvos efter restaurationen. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap och sedan 1898 eget grefskap ("county borough"), 6 km. ofvanför den äfven för tämligen djupgående fartyg farbara floden Foyles utlopp i Lough Foyle. 40,799 inv. (1911). Staden är säte för en anglikansk och en katolsk biskop och är näst Belfast den förnämsta hamnstaden i norra Irland. L. har ett ståtligt rådhus, anglikansk katedral (från 1633) och romersk-katolsk (från 1870) samt flera andra vackra offentliga byggnader, presbyterianskt prästseminarium (Magee college) och Foyle college, som 1896 sammanslogs med ett akademiskt institut, konstskola m. m. Viktigaste industrien är tillverkning af linneväfnader (företrädesvis shirting); därjämte finnas skeppsvarf, järngjuterier, kvarnar, sågverk, gödselmedelfabrik och brännerier; laxfiske. Den är ännu omgifven af gamla vallar. -- Derry, som L. från början hette, leder sitt ursprung från ett kloster, som Columba grundlade där 546. Till minne af belägringen 1690, då protestanterna under ledning af kyrkoherden Walker och major Baker i 3 1/2 månader försvarade sig mot Jakob II:s stridsmakt, restes 1828 en 30 m. hög pelare med Walkers staty. 1 o. 2. (J. F. N.) Londonderry [la'ndənderi], markis af, engelsk adelstitel inom släkten Stewart (se d. o.). London Junction [la'ndən dʃa'ŋkʃən]. Se London, sp. 1071. Londonkompaniet kallades ett bolag, som i England under 1600-talets första årtionden med mycken framgång bedref arbetet på Virginias kolonisation, tills det efter en tvist med kronan förlorade sitt fribref och 1624 upplöstes. Jfr Virginia. Londonkonferensen är den i nordisk politisk litteratur öfliga benämningen på de diplomatöfverläggningar rörande den slesvig-holsteinska frågan, som under dansk-tyska kriget öppnades i London 25 april 1864. I förhandlingarna deltogo representanter för de fem stormakterna samt för Tyska förbundet, Sverige-Norge och Danmark. Konferensen åvägabragte ett stillestånd (från 11 maj) i kriget mellan Danmark och dess öfvermäktiga fiender Preussen och Österrike, men enighet om fredsvillkor kunde ej uppnås. Från tysk sida kräfdes nämligen, att Danmark skulle af träda Holstein och Lauenburg samt hela Slesvig eller åtminstone landet söder om linjen Aabenraa--Tönder, medan Danmark blott ville uppgifva de två tyska hertigdömena och af Slesvig endast den södra, tysktalande delen upp till linjen Sli--Dannevirke. Flera särskildt af England framställda medlingsförslag vunno icke gehör och fasthöllos ej med behöflig konsekvens, hvarför konferensen upplöste sig med oförrättadt ärende (22 juni) och fientligheterna (26 juni) åter togo sin början med för Danmark vida oförmånligare slutresultat, än hvad på konferensen torde ha stått att vinna. Jfr Neergaard i "Danmarks riges historie" (1907) och Koht, "Die stellung Schwedens und Norwegens im deutsch-dänischen konflikt" (1908) samt där citerad litteratur. V. S-g. Londonlera, geol. Se Tertiärsystemet. London magazine [la'ndən mägəsī'n], namn på flera engelska publikationer, f. n. på en mycket spridd billig tidskrift, som 1903 efterträdde "Harmsworth magazine". Londonprotokollen och Londontraktaten äro i nordisk historisk litteratur öfliga benämningar på de aktstycken, hvarigenom tronföljden i Danmark internationellt reglerades 1850 och 1852. Londonprotokollen undertecknades 2 och 23 aug. 1850 af representanter för England, Frankrike, Ryssland och Österrike samt Danmark och Sverige-Norge. De gingo ut på att vidmakthålla den danska monarkiens integritet såsom nära förknippad med den europeiska jämviktens och fredens upprätthållande. Den danske konungens sträfvanden att åstadkomma gemensam arfföljd för alla sina länder erkändes som berättigade, och de kontraherande makterna utfäste sig att åt den blifvande tronföljdsordningen skaffa europeiskt erkännande. Detta erkännande vanns genom Londontraktaten af 8 maj 1852, afslutad af ofvan uppräknade makter jämte Preussen. Där öfverflyttades arfföljden till alla de stater, som då hörde under danske konungens spira, till prins Kristian af Glücksburg (sedermera Kristian IX) och till hans manliga efterkommande i rätt nedstigande led i hans äktenskap med prinsessan Lovisa af Hessen, Kristian VIII:s systerdotter. Detta skedde enligt traktaten med samtycke af de enligt kongeloven (se d. o.) närmast arfsberättigade och i samråd med kejsaren af Ryssland som hufvudman för det