holstein-gottorpska husets äldre gren. De kontraherande makterna erkände i princip den danska monarkiens integritet samt betonade, att inga förändringar genom traktaten inträdt i konungens af Danmark och Tyska förbundets rättigheter och förpliktelser rörande Holstein och Lauenburg enligt 1815 års förbundsakt och gällande förbundsrätt. V. S-g. London quarterly review [la'ndən kωå'təli rivjō'], The, wesleyansk tidskrift, som uppsattes 1853 och utges från "Wesleyan methodist bookroom", London. London school of economics and political science [la'ndən skō'l əv īkənå'miks ənd pəli'tikl sai'əns]. Se Handelshögskolor, sp. 1331. London stone [la'ndən ståu'n]. Se London, sp. 1053. Londontraktaten. Se Londonprotokollen. Londres [lådr], franskt namn på London. -- Londrès [lådrä's], fr., namn på en sorts havannacigarrer. long., förkortning för longitud. Long, socken i Skaraborgs län, Barne härad. 1,681 har. 585 inv. (1910). Annex till Levene, Skara stift, Barne kontrakt. Long, egendom. Se Lång. Long [lå'nj, George, engelsk filolog, f. 1800, d. 1879, var 1824 professor i klassiska språk vid Virginias universitet, 1828-31 professor i grekiska och 1842-46 i latin vid University college i London, föreläste 1846-49 juridik vid Middle temple och 1849-71 klassiska språk vid Brighton college. Han redigerade 1833-46 29 bd af "Penny cy-clopsedia" samt författade The civil wars of Rome (1844-48, efter Plutarchos), History of France and its revolutions (1850) och Decline of the roman republic (5 bd, 1864-74). Dessutom utgaf han "Bibliotheca classica" (sedan 1851), editioner af antika författare m. m. L. var för sina landsmän en auktoritet i klassisk filologi. Long, G. W. de. Se D e L o n g. Long [Wiil, Walter H u m e, engelsk politiker, f. 13 juli 1854 i Bath, är sedan 1880 (konservativ) medlem af underhuset, där han representerat 6 olika valkretsar. Han var 1886-92 i Salisburys andra ministär understatssekreterare i Local government board och sedan i Salisburys tredje ministär först jordbruksminister (1895-1906), därefter president för Local government board (1900-02), hvilken post han i Balfours ministär behöll till mars 1905. då han blef minister för Irland. L. afgick med Balfour i dec. s. å. och har sedan intagit en af de främsta platserna bland den unionistiska oppositionens ledande män; han var bl. a. påtänkt till dess ledare efter Balfours tillbakaträdande (nov. 1911), men lämnade då rum för Bonar Law. L. har många år representerat irländska unionistkretsar och är en af home-rule-politikens ifrigaste motståndare. V. S-g. Longa (lat., "den långa"), mus., i mensuralmusiken den näst maxima största notvalören. Om denna och tecknet därför se Mensuralmusik. A. L.* Long beards [lå'ŋ-bīəds], eng. Se Bartmännchen. Longberg, K. S. SeLongomontanus. Longberg, Johan Olsson, riksdagsman, f. i febr. 1781 i Borås, d. 27 juli 1839 i Strömstad, valdes i egenskap af hemmansegare inom Gästrik- land (i Sörby, Årsunda socken) till fullmäktig för nämnda provins i bondeståndet vid 1810 års urtima riksdag och innehade sedermera till sin död samma förtroende vid alla följande riksdagar. Vid 1812 års riksdag var han led. af statsutskottet, satt 1815 i bevillningsutskottet samt det särskilda utskott, som skulle "föreslå medlen till stadgande af rikets penningeverk och hämmande af den tilltagande lyxen", och tillhörde vid riksdagarna 1817-18 och 1823 konstitutionsutskottet samt sistnämnda år äfven hemliga utskottet. Från 1812 till sin död var L. fullmäktig i Eikets ständers bank. Vid 1812 års riksdag gjorde sig L. bemärkt genom sitt motstånd mot den s. k. indragningsmaktens inlörande. Å de närmast följande riksdagarna förfäktade han ifrigt sitt stånds särskilda förmenta intressen; bl. a. af-gaf han 1817 ett vidlyftigt memorial om skjutsväsendets ordnande på ett för allmogen mindre betungande sätt. Den vid riksdagen 1817-18 framträdande och 1823 fullt utbildade liberala oppositionen i bondeståndet fick i L. sin mest betydande förkämpe näst Anders Danielsson och Nils Månsson i Skump-arp; särskildt yttrade sig L. vid 1823 års riksdag varmt för närings- och handelsfriheten. Men sedan början af 1828-30 års riksdag återfanns han icke vidare bland oppositionens män, han hade fått sig en annan uppgift genom att utnämnas till bondeståndets talman, en förtroendepost, som han med berömmelse beklädde äfven vid riksdagen 1834-35. Han var sedan 1836 led. af Landtbruksakad. (V. M.) Long branch [lå'ŋ-brānʃ], stad och badort i nordamerikanska staten New Jersey vid Atlantiska hafvet, sedan 1874 förenad med New York medelst järnväg. 12,525 inv. (1906). Badorten besökes under säsongen af omkr. 50,000 sommargäster, mest från New York och Philadelphia, och har stora parker och promenader samt många hotell och vackra villor. I en af dessa dog Garfield 1881, och en minnesvård restes åt honom 1900 i Ocean park. 4,5 km. v. om L. ligger Monmouth park, en af de förnämsta amerikanska kapplöpningsbanorna, med tribuner för 10,000 pers. (J. F. N.) Longchamp [låʃã'], oriktigt Longchamps, fordom ett nunnekloster s. v. om Paris, emellan Seine och Boulogneskogen, stiftadt 1261 af Isabella, Ludvig IX:s syster. Klostret kallades Abbaye de l'humilité de Notre Dame och var berömdt för de kyrkokonserter, som man där föranstaltade särskildt under påskveckan, då Paris' fina värld strömmade dit ut. Då minsta antalet fick rum i kyrkan, kom man småningom att betrakta promenaden till L. som festens hufvudsak, och så blef följden, att, ehuru konserterna för länge sedan upphört och kyrkan rifvits, promenaderna till L. under påskveckan åter upptogos under första kejsardömet (1804--14) och ännu fortfara. Bredvid lämningarna af det forna klostret, som upphäfdes under revolutionen, ligger sedan 1857