"Hippodrome de L.", den förnämsta kapplöpningsbanan i Paris' omgifningar. (J. F. N.) Long Eaton [lå'ŋ ī'tn], stad i engelska grefsk. Derby, 16 km. s. ö. om staden Derby. 13,045 inv. (1901). Spetsfabrikation och järnvägsverkstäder. J. F. N. Longe petitum, lat., långsökt. Longera [uttalas äfven låŋʃēra; af fr. longe, lina], ridk., låta en häst löpa i lina (se fig.). Man använder löpning i lina dels vid hästens sadeltämjning och dressyr, dels för att ge erforderlig rörelse åt hästar, som af en eller annan anledning ej böra ridas, dels vid ryttarens utbildning i s. k. balansridning och voltige. Hästens löpande i lina skall ske med stor omtanke, på det att hans ben och ledgångar ej däraf må taga skada. B. C-m.

A löpgjord, B löptyglar, C löplina.

Longfellow [lå^felåli], Henry Wadsworth, nordamerikansk skald, f. 27 febr. 1807 i Portland, Maine, d. 24 mars 1882 i Cambridge nära Boston, härstammade från engelska utvandrare under 1600-talet. Redan i ynglingaåren skref han naturskildrande lyrik, som fäste nationens förhoppningar vid honom. Efter a fl ägd bachelorexamen (1825) vid Bowdoin-universitetct i Brunswick mottog han 1826, endast 19 år gammal, kallelse till den nyinrättade professuren i moderna språk vid samma läroanstalt, med villkor att för sin utbildning tillbringa några år i Europa. Han gjorde då en fruktbringande studieresa på 3x/2 år i Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Holland och England. Intrycken från dessa länder och den därstädes härskande tidsbildningen goto öfver L:s uppfattning af lifvet och naturen en viss romantisk färg, som aldrig fullständigt bleknade bort för det amerikanska nutidslifvets skarpa dagsljus. Hans prosaarbete Outre-mer (1833-35) innehöll skisser och studiefrukter från nämnda resa. 1835 utnämndes L. till Ticknors efterträdare som professor i moderna språk vid Harvard-universitetet i Cambridge nära Boston. Han for då ånyo på 15 månader till Euiopa, närmast för att sätta sig in i de skandinaviska litteraturerna. (Under sin vistelse i Rom 1828 hade L. knutit bekantskap med svenske skalden K. A. Nicander, och sommaren 1835 besökte han Sverige. Bref från L. till Nicander under vistelsen i Rom och i Stockholm finnas i K. biblioteket.) Den 1839 utkomna diktsamlingen Vokes of the night förebådade hans storhet som lyriker. Hyperion (s. å.; svensk öfv. 1853), en tysk-sentimental och estetiserande roman, slog an ofantligt. Bland Ballads and olher poems (1842) förekom bl. a. en öfversättning af Tegnérs "Nattvardsbarnen", med inledande bilder ur svenska allmogens lif. 1842 följde de varmhjärtade Poems ön slavery. Dramat The spanish student (1843) är liksom L:s senare arbeten inom denna diktart otillräckligt i motiveringen och ej lämpadt efter skådebanans kraf. I The poets and poetry of Europé (1845; ny uppl. 1871) sammanförde L. en stor mängd öfversättningar från de germanska och romanska ländernas skalder och fogade därtill en litterär-historisk ram; denna är öfverflyt-tad till svenska ("Språken, skaldekonsten och skal-derne i Europa", 1859). Samlingen The belfry of Bruges and other poems (1846) hade att uppvisa flera poem af hög rang. 1847 utkom L:s kanske yppersta verk, Evangeline, a tale of Åcadie ("Evan-gelina: en saga om kärlek i Acadien", 1854, öfv. af A. Lysander; nya öfv. af Hj. Edgren 1875 och af R. Törnebladh 19'01), ett litet, rörande epos, klassiskt skönt i skildringen af såväl människovärld som naturen (om sannolikheten af Tegnérs inflytande på denna dikt se en uppsats af E. Thostenberg i "Pcet-lore", XIX, 1908). Med denna dikt ^kaffade L. hexametern burskap i engelsk litteratur. Romanen Kavanagh (1849) bjöd på fridsamma taflor af amerikanskt bylif. I diktsamlingen The seaside and the fireside (1850) framstod The buildincj of the ship, ett inspireradt motstycke till Schillers "Lied von der glocke". Det stora, på knittel-vers och fria rytmer skrifna dramat The golden legend (1851; diktens grundval är Hartmann von Aues mästerverk "Der arme Heinrich") ger ,en mångsidig bild af medeltidslifvct. 1854 frånträdde L. sin professur, hvilken öfvertogs af skalden Lo-well, men fortfor att bo i Cambridge, i ett landthus, som hade innehafts af Washington. En ny frukt af L:s mognade skaldskap blef The song of Hiawatha (1855; 30 uppl. inom 1/2 år; "Hiawatha", öfv. af A. G. Ycstberg, 1856), en "indiansk edda", byggd på egendomliga sägner, hvilka H. Schoolcraft upptecknat från indianers mun. Väl har L. lånat "Hia-wathas" form från de finska runorna i "Kalevala", men hans verk är dock i utförandet verkligt originellt, med genuint amerikansk prägel och af stort poetiskt värde, icke minst genom den osökt framträdande känslan af förtroligt samlif med naturen. The court-ship of M Hes Standish (1858; sv. öfv. af Hj. Edgren), ett tjusande litet epos på hexameter, spelar liksom "Evangeline" i kolonisationens dagar, men är hållet i fint humoristisk ton. S. å. utkommo dikterna Birds of passage (lra gruppen, till hvilken sedermera kommo 4 andra). 1861 drabbades skalden af en sorg, som kom honom att hastigt åldras, i det att hans andra hustru brändes till döds, då eld fattat i hennes dräkt. Efter några år gaf han ett nytt prof på sitt mångsidiga mästerskap som poetisk berättare, med Tales of a wayside inn (1863, afslutning 1873), hans längsta diktverk, innehållande 22 sinsemellan oberoende poem. sammanhållna af inledning och mellanspel, efter ungefär samma idé som i Chaucers "Canterbury tales". Den längsta berättelsen, The saga of king Olaf (Olof Tryggvesson), i mantra sånger, framföres af en norsk violinspelare. 1866 utgaf L. diktsamlingen Flower-de-luce, 1867 -70 en utmärkt öfversättning af sin älsklingsskald Dantcs "Commedia divina" och 1868 de två sorge-