1079 Longford-Longinos 1080 spelen New England tragedies. På ett besök i Europa 1868-69 emottogs han med stora hedersbetygelser. (Bl. a. blef han då i England hedersdoktor vid universiteten i Cambridge och Oxford.) Ytterligare dramatiska arbeten voro The divine tragedy (1871, en föga märklig behandling af Kristi historia) och Judas Maccabceus (1872). Under de följande 10 åren, de sista af sin Icfnad, utsände L. flera samlingar af dikter, bland hvilka många, icke minst sonetterna, i afseende på upphöjd känsla och genomskinligt skön form nästan öfverträffa allt hvad han förut frambragt. Här må nämnas The masque of Pandora (1875, i dramatisk form), Morituri saluta-mus (s. å., till de forne studentkamraterna), Kéra-mos (1878), Vltima Thide (1880) och den högtidliga dikten Hermes trismcgistus (1882). L:s byst restes 1884 i "Poets' corner" i Westminster abbey. En staty öfver honom, modellerad af Franklin Simmons, restes 1888 i Portland. Den bästa uppl. af hans arbeten är "Riverside edition" i 11 bd, 1886-^90. Hans biografi skref s af hans broder Samuel L., med bifogade utdrag af hans dagböcker och bref (2 bd, 1886; ny, tillökad upplaga i 3 bd 1891), samt af Higginson i "American men of letters" (1902) m. fi. På svenska har vidare Hj. Edgren öfversatt en större samling "Valda dikter" af L. (1892). Om L:s förhållande till de skandinaviska litteraturerna se en uppsats af A. Johnson i "Valkyrian" (maj 1907, New York). L:s hälsofulla och fint anlagda personlighet företedde en förening af alla en mans dygder, en verklig mönsterbild af ädel humanitet. Sällspordt renhjärtad och kärleksfull, lefde han i fullaste samklang med de läror hans diktning förkunnar. "Hans lif var det största af hans poem." - Som skald saknade L. kraftig, nyskapande ursprunglighet. Af det specifikt amerikanska blef han icke någon klirnfull tolkare, och den moderna psykologiso och analyserande diktningen låg ej för hans väsen. Han bröt sig.ej fram på obanade stigar, upptäckte icke några förut ej afslöjade hemligheter i naturen eller människosjälen. Men bägge områdenas välbekanta företeelser framstå genom hans vidrörande i förklaradt ljus. Han lär oss älska aet goda och sköna bättre än förr. Ur sin starka förnimmelse af den andliga världens realitet hämtar han etiska grundsatser, som han ofta helt omedelbart utsäger, utan att dock förefalla didaktisk. I religiöst hänseende hyllade han en allmänlig kristendom, fri från dogmväsen och sekterism, samt ifrade för oinskränkt fördragsamhet. En väsentligen religiös, hymnartad stämning, i hvilken lefnadsmod blandas med resignation, hvilar öfver hans skaldskap och hai nog sin del i dettas vidsträckta popularitet. Jämte hemmets och barnavärldens ljufhet besjunger han helst uppoffrande handlingar och hjältedåd ur sägnen eller historien. Han trifs väl bland europeiska kontinentens naturscenerier och dess ålderdomliga städer. I balladen är han förträfflig. Hans diktning har formella förtjänster af framstående art. Bilderna äro osökta, originella, mycket behagfulla, om ock stundom något oegentliga, versen spänstig och full af välljud, språket konstnärligt genombildadt och städse kristallklart i uttrycken. Som poetisk öfversättare till engelskan har L. knappast sin like. I kraft af sin diktnings universalitet vardt han en viktig kuUurförmedlare mellan Amerika och Europa. Haas arbeten ega en ofantlig spridning. I Amerika finnas de i de ringaste hem, i England såldes de länge i flera exemplar årligen än någon annan skalds. E. P-t. Longford [lå^fod]. L Nordvästligaste grefskapet i irländska prov. Leinstcr, ett af de minsta på ön, har en areal af 1,090 kvkm. med 43,794 inv. (1911). Södra delen är ett slättland, vattnadt af floderna Shannon och Inny samt Lough Ree; norra delen, omkring floden Camlin, är lågbergig. Omkr. 28 proc. af arealen äro odlad mark. Boskapsskötsel är hufvudnäring. - 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Camlin, järnvägen till Dublin samt en gien af Royal canal. 3,747 inv. (1901). Vacker katolsk katedral (för biskopsstiftet Ardagh), byggd 1840-93. lo. 2. (J. F. N.) Lo ng h an d [lå^händ], eng., den vanliga engelska skrifstilen i motsats till s h orthand [jå^händ], den stenografiska stilen. Longhena [låggena], Baldassare, italiensk arkitekt, f. i början af 1600-talet i Venezia, d. där 1682, byggde i sin födelsestad den berömda kyrkan S. Maria della Salute (1631-87), som bildar en åttkant, med fasader åt alla sidor och krönt af två kupoler, en större och bakom denna en mindre, hvilka omges af oerhörda voluter. Den bildar den präktigaste dekoration fram åt Canal grande, under det att det inre är underordnadt och baksidan obetydlig. L. utförde äfven ett par af senrenässansens yppersta palats i Venezia, nämligen Palazzo Pesaro (1679) och Pål. Rezzonico (1680). C. R. N.» Longhi [lå^gi]. 1. Luca L., italiensk målare af Bolognaskolan, f. 1507 i Ravenna, d. 1580, arbetade mest i sin fädernestad, där arbeten finnas af honom i flera kyrkor, utmärkande sig för den ålderdomliga uppfattning, som tillhörde Francia i Bologna, men med ett uttryck af vek fromhet. Hans bästa arbete är Bröllopet i Kana i camaldulensernas refektorium, måladt 1563 med biträde af hans dotter och sonen Francesco. - 2. Pietro L., italiensk målare af venezianska skolan, f. 1702, d. 1762, sysselsatte sig med genremåleri. Akademien i Venezia eger af honom en rad af bilder ur tidens förnäma lif, kalla, men fint satiriserande, t. ex. framställningen af en förnäm dams toalett. - 3. Giuseppe L., italiensk kopparstickare, f. 1766 i Monza, d. 1831 i Milano, studerade i Milano och Rom, där han stod på vänskaplig fot med Raphael Morghen. 1798 blef han professor i Milano och utbildade flera lärjungar samt arbetade flitigt i sin konst. Han gjorde studier efter Rembrandt, Correggio, Michelangelo och Rafael, hvars "Sposalizio" anses vara hans bästa framställning. l-3. (A. L. E.) Longico'rnia, zool. Se Långhorningar och Cerambycidse. Longimetri (af lat. lo'ngus. lång, och grek. metréirn, mäta), mat., kallas stundom den del af geometrien, som behandlar linjer och deras egenskaper, äfvensom sättet att mäta deras längd, till skillnad från planimetrien och stereometrien, hvilka sysselsätta sig med ytor och solida figurer. (I. F.) Longinos (AoyyTvos, lat. Longlnus, med förnamnet Cassius), forngrekisk filosof och retor, f. omkr. 213 e. Kr. i Aten (enligt annan uppgift i Emesa i Syrien), idkade dels i Aten och Alexandria, dels under vidsträckta resor omfattande studier och intog en ansedd ställning bland de nyplatonske filosoferna.