1083 Longmynd-etagen-Longström 1084 Longmynd-etagen [lå'nmind-etäjen], geol., äldsta delen af det kambriska systemet i England, känd särskildt från Longmynd i Shropshire. Longnon [lånjå7], Auguste Honor é, fransk historiker, f. 1844, var till 1869 skomakare, anställdes 1870 vid nationalarkivet, blef 1879 lärare i fransk historisk geografi vid École des hautes études och 1892 professor i samma ämne vid College de France. Sedan 1886 är han led. af Institutet. L. har utgifvit bl. a. Géographie de la Gaule au VI:e siécle (1878), Atlas historique de la France, depuis César jusqu'å nos jours (1884 -89), F. Villons "Oeuvres complétes" (1892, med biografi) och "Documenfcs relatifs au comté de Champagne et de Brie, 1172-1360" (2 bd, 1901-04). f Longoba'rder. Se Langobarder. Longamontänus (L o n gb er g), Kristian Sörensen, dansk astronom, Tyko Brahes namn-kunnigaste lärjunge, f. 4 okt. 1562 i byn Longberg i Jylland, d. 8 okt. 1647, blef student 1588 och rekommenderades af sina lärare hos Tyko Brahe. 1589-97 var han dennes medhjälpare på Hven, följde honom till Böhmen och fortfor att deltaga i hans arbeten ända till hans död (1601). Ehuru kejsar Kudolf II erbjöd honom Brahes plats, återvände L. till Danmark samt blef rektor i Viborg 1603 och professor vid Köpenhamns universitet 1605. Som författare uppträdde han först 1609. Utom åtskilliga disputationer offentliggjorde han flera större skrifter, af hvilka åtskilliga af stor vikt, bl. a. Cyclometria ex lunulis reciproce de-monstrata (1612) sam* i synnerhet Astronomia danica (1622; 3:e uppl. 1663), som var den första bearbetningen af Tyko Brahes observationer och länge stod i högt anseende, ehuru L. liksom sin lärare höll fast vid det ptolemaiska systemet och således var motståndare till Kepler och hans "lagar". Under L:s tillsyn inrättades ob-servatoriet i Eundetaarn, hvilket han beskref i Introductio in theatrum astronomicum havniense (1639). C.R. (B-d.) Lorngos (grek. Adyyos, lat. Longus], forngrekisk romanförfattare, måhända i 3:e årh. e. Kr. Vi ega af honom en herderoman (Poimenika', lat. Pa-storalia), skildrande Dafnis' och Chloés kärlek, hvilken till såväl komposition som stil är att räkna som det bästa forntida alstret inom denna diktart och äfven tjänat till mönster för åtskilliga nyare författare, bl. a. Honoré d'Urfé, Montemayor, Tasso och Gessner. Bästa upplaga af Hercher i samlingen "Erotici scriptores grseci" (1858); senare uppl. af Kiefer 1904 och Lowe 1908. Se E. Rohde, "Der griechische roman" (1900). A. M. A. Lo'ngo sed prVximus intervallo (lat., "närmast, men på långt af stånd"). Uttrycket, som förekommer i Yergilius' Eneid (V, 320), har öfvergått till ordspråk och betecknar en person, som sträfvar till samma mål som en viss föregångare,, men ej på vida vägar lyckas uppnå hans duglighet och ryktbarhet. Longpérier [låperie], Henri Adrien Pré-vost de, fransk arkeolog, f. 1816, d. 1882, anställdes 1835 i Paris vid k. bibliotekets myntkabinett och 1848 som konservator vid museerna i Louvre samt blef 1854 medlem af Franska institutet. L. offentliggjorde en mängd viktiga uppsatser i "Revue de numismatique" och "I/athénaeum francais", i hvilka tidskrifters uppsättande han tagit del. Dessutom utgaf han arbeten om sasani-dernas och arsacidernas mynt (1840 och 1854), Le musée Napoleon III (29 hftn, 1864-74, med planscher) m. m. Han var den förste, som lyckades uttolka ett assyriskt konunganamn i kilskrift (namnet Sargon, 1847). L:s skrifter utgåfvos samlade _i 6 bd, 1882-84. (D. M.) Longridge [lå^ridj], by i engelska grefsk. Lan-caster, 10 km. n. ö. om Preston. 4,304 inv. (1901). Stenbrott och bomullsindustri. J. F. N. Longships [lå'njips], fyr. Se Landsend. Longstreet [lå^strlt], James, sydstatsgeneral under nordamerikanska inbördeskriget, f. 8 jan. 1821 i Syd-Carolina, d. 2 jan. 1904 i Gainesville, Georgia, deltog 1846-48 i mexikanska kriget, hvarunder han sårades vid stormningen af Chapultepec (sept. 1847). Vid inbördeskrigets utbrott tog han afsked ur armén och ingick i sydstaternas här samt tjänstgjorde som brigadchef i första slaget vid Bull Run (21 juli 1861). 1862 utnämndes han till generalmajor, deltog under Lee i Virginiahärens strider och fick i dec., som generallöjtnant, befälet öfver en kår. Han kämpade 1863 med utmärkelse vid Chancellorsville, tog framträdande, sedermera lifligt omdebatterad, del i slaget vid Gettysburg och sändes därefter till Tennessee. Efter den olycklig^ utgången af fälttåget därstädes kallades han tillbaka till Virginia, där han 1864 utmärkte sig i striderna å Wilder-ness och svårt sårades genom sina egna truppers eld (6 maj). Han deltog dock i den slutliga kampen vid Petersburg (29 mars-2 april 1865). "Old Pete", som L. kallades af sina trupper, åtnjöt i sällspord grad deras tillit och ansågs som en af sydstaternas tappraste generaler. Ett par år efter krigets slut fick L. amnesti och ett ämbete vid hamnförvaltningen i New Orleans. Han slöt sig till det republikanska partiet, flyttade 1875 till Georgia, var 1880-81 minister i Turkiet och blef därefter uinonens "marshal" för Georgias norra distrikt och till sist järnvägskommissarie. L. skref det krigshistoriska memoararbetet From Manassas to Appomattox (1896). Jfr äfven H. D. Longstreet, "Lee and L. ät high tide" (1904). (V. S-g.) Longström, Peter, krigare, var bondson från Savolaks och omtalas första gången 1710, då han-bar titel af fänrik. Han åtnjöt anseende för djärfhet