1085 Long ton-Lonicera 1086 och oförskräckthet, hvarför befälhaf våren för finska armén, grefve Nieroth, åt honom anförtrodde 100 man "fotdragoner", med hvilka han, utnämnd till kapten, skulle medverka i det på denna tid organiserade gerillakriget mot ryssarna. Den ursprungliga af sikten, att frivilliga bönder talrikt skulle sluta sig till detta frikompani, kunde icke förverkligas, men L. lyckades dock på hvarjehanda sätt oroa fienden. Efter den finska arméns nederlag 1714 fortsatte L. sitt gerillakrig i Österbotten. Då den finska armén 1718 under Armfelts befäl ryckte mot Norge, slöt sig L. till densamma. Sedan armén passerat fjällen, sändes L. med 24 ryttare att bringa underrättelse härom till Sverige, men stötte 24 nov. på ett antal norska bönder, hvilka försvarade sig bakom förhuggningar. Under striden blef han dödligt sårad och begrofs därefter af sina banemän i Hegre kyrka. - Det berättas, att L. blef af Karl XII adlad med namnet Långsvärd. M. G. S. Long ton [lå^ ta'n], eng., amerikansk viktbeteckning. Se T o n. Longton [lasten], förr köping i engelska grefsk. Stafford, s. ö. om Stoke, sedan 1910 en del af denna stad. 35,815 inv. (1901). Porslins- och stenkärlsfabriker, stenkols- och järngrufvor. Longueville [lågvi'1], ort i franska dep. Seine-inférieure, 16 km. s. om Dieppe. L. var hufvudort i ett grefskap, som 1453 upprättades åt Jean Du-nois, "bastarden af Orleans", och 1505 blef her-tigdöme inom hans ätt, som bar namnet L. (J- F N.) Longueville [lågvi'1], fransk hertiglig ätt, härstammande från medeltidshjälten Jean, grefve af Dunois och L. (se föregående art. och Dunois). Hans sonson Franpois upphöjdes 1505 till hejtig af L. Bland medlemmar af ätten må nämnas 1. Henri II, hertig af L., krigare, diplomat, f. 1595, d. 1663, kämpade 1637 mot spanjorerna i Franche-Comté och erhöll efter hertig Bernhards af Weimar död, 1639, befälet öfver dennes här samt förde 1640, efter att vid Erfurt ha förenat sig med Johan Baner, ett svältkrig mot den kejserlige generalen Piccolomini. 1642 stred han med framgång i Piemont. Efter Ludvig XIII:s död (1643) blef L. medlem af regentskaps-rådet och sändes 1645 till Munster såsom fransk fullmäktig vid fredskongressen. Han deltog 1648-49 i ';fronde"-upproret mot konungahuset och blef 18 jan. 1650 på regeringens befallning häktad jämte sina svågrar prinsarna af Condé och Conti, hvilket ånyo satte upproret i gång. Han frigafs 1651 och drog sig undan till Normandie, hvars guvernör han var sedan 1619. 2. A n n e G e n e v i é v e, den föregåendes gemål, dotter till Henri II af Bourbon (se Condé 3), f. 1619, d. 1679, var en af de mest lysande stjärnorna i hotel Rambouillet, samlingsplatsen för allt hvad Paris hade lärdt, snillrikt och gladt, då hon 1642 förmäldes. 1647 åtföljde hon sin make till Munster och inledde efter återkomsten därifrån en förbindelse med hertigen af La Rochefoucauld. För att främja dennes äregiriga syften deltog hon i "fronde"-uppro-ret och drog in i detsamma sin broder Armand, prins af Conti, och sin man, men lyckades icke att vinna sin broder, den "store" Condé. Då både denne och andra nära släktingar till hertiginnan 1650 fängslades, lyckades det henne att undkomma, hvarefter hon från Turennes högkvarter Stenay utgaf ett manifest mot hofvet samt underhandlade med Spanien och andra utländska makter om hjälptrupper. Då hofvet 1651 frigaf de fångne, återvände hon till Paris, men flydde vid utbrottet af nya misshälligheter mellan drottningen och Condé med denne sin broder till Bordeaux, där hon dock 1653 ödmjukade sig. Efter sin makes död (1663) flyttade hon till Paris. Där blef hon alltmer jan-senistiskt sinnad samt tillbragte sitt lif under hårda umbäranden och botöfningar. Se biogr, af Cousin (1859) och Cock (1899). 1-2. A. B. B.* Lo'ngus, V el i u s, latinsk grammatiker i 2:a årh. e. Kr., författade en ännu bevarad afh. om ortografi (Keil, "Grammatici latini", VII) och omnämnes i Macrobius' "Saturnalia" och af Ser-vius i dennes kommentar till Vergilius' Eneid. Lo'ngus, forngrekisk romanförfattare. Se L o n-gos. Longview [lå^vjo], stad i nordamerikanska staten Texas. 3,591 inv. (1900). Ångsågar och stenkolsgrufvor. J- F. N. Longwood [lå^wud], gård på S:t Helena, där Napoleon I vistades från 10 dec. 1815 till sin död, 5 maj 1821. Sedan 1907 finnes där en stor fabrik för beredning af nyzeeländskt lin (Phormium), hvars odling införts på ön. (J- F. N.) Longwy [llgvi7], stad i franska dep. Meurthe-et-Moselle, vid Meuses biflod Chiers, nära belgiska gränsen. Det består af en nedre och en på en klippa belägen öfre stadsdel; den sistnämnda bildar en stark fästning, uppförd 1680 af Yauban. 8,523 inv. (1906). Järngrufvor och järnverk, tillverkning af porslin och annat lergods, guld- och juvelerararbeten. Staden tillhörde fordom Lothringen och afträddes till Frankrike 1678. Den intogs af preussarna 23 aug. 1792, 18 sept. 1815 samt, efter 9 dagars beskjutning, 25 jan. 1871. _ (J. F. N.) Longör [lår^g-; fr. longueur], långrandighet, ställe af onödig vidlyftighet i ett litterärt arbete, särskildt i ett drama, om handlingen, skeendet uppehälles af något oväsentligt eller icke centralt. LonFcera L., bot., ett släkte af öfver 100 upprätta eller slingrande buskar på norra halfklotet, hörande till fam. Caprifoliaceos. Fodrets bräm är mycket litet och har 5 tänder. Blomkronan är ut-