1087 Lonigo-Lönyay 1088 draget trattlik, oftast tvåläppig med den öfre läppen fyrflikig och den undre odelad. Blommorna sitta parvis i bladvinklarna eller i hufvudlikt knippe samt äro hos flera arter i hög grad välluktande. Bladen äro motsatta. Frukterna äro saftiga bär med l till 3 frön. Till svenska floran höra 3 arter, af hvilka L. Periclymenum L., v i l d k a- Fig. 1. Lonicera Periclymenum, vildkaprifol, l blommande gren, 2 mogen fruktställning. prifol (fig. 1), ofta odlas till beklädnad af väggar och spaljåer. Denna art blommar i juli och augusti. Den i Sverige vanligaste arten Fig. 2. Lonicera Xylosteum, try. l blommande gren, 2 blomma, 3 två bär (delvis sammanvuxna) samt ett bär i tvärsnitt. är L. Xylosteum L., try (fig. 2), en på ängsbackar växande buske med hvitgula blommor och röda, delvis sammanvuxna bär, som kunna förorsaka diarré och kräkning. L. coerulea L., b l å t r y, som förekommer endast i Dalarna och Västmanland, har blåa bär, som äro så full- ständigt sammanvuxna, att de synas vara ett enda. Som prydnadsbuskar odlas ofta i trädgårdarna den slingrande L. Caprifolium L., "ka-prifoliebusken", som har de motsatta bladen sammanvuxna med hvarandra och gulhvita, synnerligen om aftnarna välluktande blommor, L. Tata-rica L., rosentry, som har parvis sittande, ljusröda blommor, hvilka utvecklas tidigt på försommaren, och L. alpigena L. med mörkröda blommor på långa skaft. L. Xylosteum har mycket hård ved, benved, som användes till pip-rör, piskskaft, laddstockar och svarfvade smärre föremål. Förr voro blommor och stjälkar af L. Periclymenum använda mot magkatarrer ("matledsträd" i Bohuslän) och såsom "blodrenande". O. T. S (G.L-m.) Lonigo [lånlgå], distriktshuvudstad i italienska prov. Vicenza (Venezia), vid Guå. 4,271 inv. (1901; som kommun 10,403). Sidenindustri. J. F. N. Lonjumeau flåjymå]. Se Longjumeau. Lonsäno, Menachem di, lärd jude, poet och kritiker, lefde i Jerusalem mot slutet af 1500-talet och i början af 1600-talet. Han författade sex särskilda verk, hvilka utkommo i Venezia 1618 under den gemensamma titeln Schte jadot (Två händer). Hans två viktigaste arbeten äro Or thora (Lärans ljus; särskildt tr. 1738) öfver Massoran, som fastställer läsarterna i Pentateuken, och Maa-rich (Ordnande; senaste uppl. 1853), ett bihang till Nathans stora talmudiska lexikon. L. L. (G. K-n.) Lonsd., vid djur- och växtnamn förkortning för engelske paleontologen William Lonsdale, f. 1794, d. 1871, jämte Murchison och Sedgwick upphofsman till den antagna teorien om devonsy-stemet (se d. o.). Lonsdale [lå;nsdeil]. Se Lonsd. Lons-le-Saunier [lålesånje], hufvudstad i franska dep. Jura, vid Valliére, ett litet tillflöde till Saöne. 10,648 inv. (1906). Lycée, college för flickor, lärar- och lärarinneseminarium, bibliotek (28,000 bd), museum, teater. Saltproduktion och saltbadanstalt (sedan 1839). Tillverkning af mus-serande viner samt förarbetning af angorakaninens hår. Staden har sitt namn efter de saltgrufvor, som bearbetats sedan urminnes tid. Den hette på romarnas iiå_Ledo Salinarius. J- F. N. Lönyay [lå'njai], gammal ungersk adelssläkt. 1. Menyhért L., grefve af N a g y - L ö n y a, ungersk politiker, f. 6 jan. 1822 i Nagy-Lönya, d. 3 nov. 1884 i Budapest, blef 1848 understatssekreterare för finanserna i Batthyånys och Kossuths ministär, men måste efter den olyckliga utgången af ungerska själfständighetskampen bege sig i landsflykt. 1850 erhöll han amnesti samt arbetade under den följande tiden verksamt för jordbrukets höjande och för inrättandet af kreditanstalter. 1867 blef L. finansminister i ungerska ministären, erhöll 1870 samma post i den österrikisk-ungerska riksministären och utnämndes i nov. 1871 till ungersk konseljpresident, men af gick redan i dec. 1872, beskylld för egennytta vid upptagande af statslån, och deltog sedan i det politiska lifvet endast som medlem af ungerska öfverhuset. L. blef 1861 Ungerska akademiens president och 1870 grefve. Han gjorde sig känd äfven som författare till flera nationalekonomiska arbeten (på ungerska) samt